STINA ska hon heta! (min farmor hette Emmy Kristina men kallades Stina)
Oh herregud vad kär man är. Ljuvliga ljuvliga baby. Jag kämpar en hel del med onda bröst även denna gång och hoppas att det lägger sig nu när hon snart är en vecka gammal. Jag tar alvedon, köpte snäckor på BB att ha på bröstvårtorna, jag luftar brösten och gör allt man ska men det gör ju ändå så jäkla ont att amma.
Det är så knepigt det här med förlossningar. Det blev ju precis en sådan förlossning jag hade hoppats på, kort & intensiv, utan bedövning, och jag lyckades få ut henne på rätt få krystvärkar. Stina mådde bra hela tiden och fick högsta apgar-poäng. Behövde bara sy två stygn och har faktiskt inte haft direkt ont i underlivet alls denna gång. I förrgår när vi var på BB Hemvård skulle jag poängsätta förlossningen - på en skala på 1-10 hur upplevde jag förlossningen? När det ändå gjorde så j-a ont som det faktiskt gör att föda barn, hur poängsätter man något sådant? Mentalt vet jag ju att förlossningen var jättebra, men som sagt, när det gör så ont och jag mest ligger och tänker TORTYYYYR, då kan jag ju inte sätta 10 poäng direkt. Vem upplever en förlossning som en 10-poängare?
Annelie - nja hon är ganska mycket ljusare än Klara, har typ inga ögonbryn och ögonfransar
Fast samtidigt är hon ändå lik Klara (men det kanske mest beror på att hon har samma kläder som K hade när hon föddes..)
Erika - kul med lärarlyftet, vad ska du läsa?