Ge mig dina bästa städtips! Total oordning här hemma...
moln och sol skrev 2010-05-04 10:36:48 följande:
Hm...ungefär så säger min kille till mig. " Du sitter ju bara och läser om hur man rensar, istället för att ta den tiden och börja rensa..." Han är väldigt ordentlig och har en perfekt ordning på sina egna saker. Jag samlar på det mesta, köper gärna fina saker som jag inte riktigt vet var jag ska ha tex. tavlor, hyllor, krokar, små bord... i mysiga inredningsbutiker. På något sätt känns det som att jag samlar på mig allt jag gillar och att jag "sen" ska ha allt fint jag behöver för att fixa vackra rum, men när??! Som det är nu, (vi har tre barn 2-10 år), så behöver vi ju ha det funktionellt och mycket plats går ju åt till barnens leksaker, spel mm. Vissa dagar känner jag mig uppgiven och klarar då av att kasta, för att jag är så trött på eländet, men det jag då lyckas kasta är egentligen saker som borde vara lätta att kasta alla dagar tex kylskåpsmagneter från filmen "Bilar-Cars" som är nötta och avskavda (lillasyster har sugit på dem) och som jag länge lagt åt sidan och inte "vågat" kasta för tänk om barnen säger: "Vet du var Cars-magneterna är?" Rent logisk borde jag då kunna säga "De har jag kastat, de var så nötta!", eller redan när jag kastar dem säga: "Jag kastar de här, för de är så slitna!" På så sätt kanske barnen skulle lära sig det jag inte lärt mig, att man sparar inte det som är trasigt/slitet... Men jag tänker alltid: Stackars X, han kanske saknar dem. Likadant kan jag tänka om saker som är mina, "Tänk om jag behöver dem sen" och vissa gånger har jag kommit till det läget också: "Åh, jag hade ju en sån, den hade varit perfekt nu..." Eller, jag lyckas kasta något som är sönder, som har legat i tre år och väntat på att jag ska laga det. Kopplar jag då bort mina tankar för en stund, så kan jag vissa dagar lyckas med att snabbt trycka ner eländet i papperskorgen och sen gäller det att snabbt slänga påsen i soprummet innan jag börjar fundera och därmed ångrar mig.... Ni förstår kanske att jag har problem! Apropå laga saker, kan jag tycka att det är tillfredsställande att köpa något som är lite sönder eller något som jag vill designa om, eller om något här hemma går sönder och jag får tillfälle att tex byta tyg i en dockvagn där tyget är sönder. Problemet är att jag inte har tid eller kommer till skott, men jag ser mig nöjt omkring och tänker: "Just det, den där ska jag byta tyg på, undrar vilken färg jag ska välja..." och under tiden ser det ut som ett kaos eftersom jag aldrig kommer till skott! SÅ hur gör man för att komma till skott??? Borde jag inte tillåta mig att köpa projekt 2 innan projekt 1 är klart? Även fast jag tycker att projekt 2 är ett riktigt kap prismässigt? Hur kopplar man bort sina tankar/känslor??? Känslan och logiken går inte ihop. HJÄLP MIG!Men jag brukar ibland bita ihop och slänga iväg både kläder och saker. Försöker sälja det som går på Tradera bla a .
Jag har tagit lite fasta vid då vi för 4 år sedan rensade uppe på vinden och mina stora barn fick gå igenom alla sina teckningar (ja jag hade sparat dem i nästan 20 år), gamla skolböcker och lådor med gamla leksaker. Äldsta sonen (då 20 år) svarade mig när jag sa att ska du inte sparade det här (skolböcker och teckningar) Varför ska jag göra det? Det kommer jag aldrig få användnig för igen. Så vi kastade massor med saker. Andra sonen svarade mig: Vaddå har jag haft det där? Det kommer jag inte ihåg så det har inget värde för mig. Släng det. Och det gjorde jag.
Jag försöker nu tänka likadant med mina småkillar som är 3 år. De kommer inte komma ihåg att dehaft de kläderna eller lekt med de sakerna så därför sparar jag inte nu. Men det är jättesvårt. jag är för nostalgiskt helt enkel.
Jag har också dagar då jag kan slänga saker jättebra och det känns skönt medans andra dagar så går det inte alls. Då låter jag det vara för jag vet att det kommer en dag då jag fixar det lättare.