Hej!
Vi hade tre mf/ma innan vi fick vår dotter som nu är 11 månader. Jag fick behandling med Innohepsprutor trots att utredningen inte visade något fel.
Det är ett helvete men när du en gång får ditt barn (ja, det tror jag att du kommer att få) så är det så himla värt det ändå.
Lycka till!
Hej igen!
Jag mådde oxå riktigt dåligt under missfallsåren, slutade med en period av panikångestattacker och sen mådde jag välidgt dåligt psykiskt under den graviditet som gav oss vår dotter. Det var som att bära på en bomb. Ständig ångest. Hanterade det genom att vara öppen med situationen, kontakt med KBT-terapeut och en Angelsound så att jag när ångesten överväldigade mig kunde kolla att räkan levde.
Men vad jag egentligen vill säga är att trots att det var RIKTIGT jobbigt så mår jag bra nu när hon är här. Och som ni sagt det mest sannolika är att ni får era bebisar förr eller senare. Men fyyy vad jobbigt det är att vänta.
När folk frågade om inte vi skulle skaffa barn snart brukade jag svara; "Jo, det hoppas jag men hittills har det bara blivit missfall." Jag tycker att ställer man frågan får man tåla svaret. Jag har hela tiden pratat med alla jag ville ha stöd av så det var många som hjälpte oss på vägen. Och MÅNGA som delade glädjen med oss när vårt lilla mirakel väl kom.
Jag tycker inte om hyschhyschet kring graviditet och missfall. Missfall är inte ett misslyckande man ska skuldbeläggas för utan en sorg man måste få hjälp att ta sig igenom.
Hoppas att mina tankar hjälper någon och att ni alla snart får bära era bebisar till en lycklig förlossning.