Ordet ”dag” används i Bibeln i flera olika betydelser, alldeles som det i vår tid används på en del olika sätt.
I och med att jorden rör sig ett fullständigt varv kring sin axel, mäter den ut en dag om 24 timmar. I den här bemärkelsen består en dag av både dag och natt, alltså ett dygn som ju har 24 timmar. (Johannes 20:19)
Men själva perioden på i genomsnitt 12 timmar med dagsljus kallas också dag. "Och Gud började kalla ljuset Dag men mörkret kallade han Natt." (1 Mos. 1:5)
Detta ger upphov åt tidsuttrycket "natt", som avser den period på i genomsnitt 12 timmar då det är mörkt. (2 Moseboken 10:13)
En annan bemärkelse är den då ordet dagar syftar på en tidsperiod i förbindelse med någon framträdande person.
Så till exempel såg Jesaja sin syn "i Ussias, Jotams, Ahas och Hiskias, Judas kungars, dagar" (Jesaja 1:1), och Noas och Lots dagar sägs vara av profetisk betydelse. (Luk. 17:26-30)
Ytterligare ett exempel på att ordet "dag" används på ett flexibelt eller bildligt så finner vi i Petrus ord om att "en dag för Jehova är såsom tusen år". (2 Petrus 3:8)
I berättelsen i Första Moseboken avser en skapelsedag en ännu länge tidsperiod - årtusenden. (1 Mos. 2:2, 3; 2 Mo 20:11)
Det är sammanhanget i Bibeln som visar vilken bemärkelse ordet "dag" används.
(2 Petrus 3:8) Men en sak får inte undgå er uppmärksamhet, ni älskade, att en dag för Jehova är som tusen år och tusen år som en dag.
Kapitel 20 till 22 i Uppenbarelseboken innehåller de skriftställen som ligger till grund för hoppet om 1000:års Riket.
Det är faktiskt endast här som Bibeln nämner den 1000:års period som skall utgöra inledningen till evigt av lycka i himmel och på jord.
I kristenhetens kyrkor har man förkastat hoppet om 1000:års Riket.
Då de lär att de rättfärdiga kommer till himlen och de onda till helvetet, finns det inte något utrymme för ett paradis på jorden.