Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

idag kom jag mig äntligen för att ringa psyk
ringde dagsjukvården på öppenvårdsmottagningen
fick komma dit direkt o träffa en underbar kvinna
ska gå där en gång per vecka nu
är SÅÅÅ nära att krascha

Bra att du tagit ett första steg nu.
Förstår att du är nära branten. Hoppas det hjälper dig att gå där.
Varma kramar. Maria.

Får hoppas att det kommer bli bra med samtalen.

Hur är det med dig då?

Det är ganska bra faktiskt. Efter att jag vant mig vid doshöjningen av lamitroginen så är jag mycket stabilare. Plus semester med lillen, känns skönt och kravlöst. (även om han blivit ett litet monster)

Mitt stora problem är ff hetsätningen på kvällarna. Vill bryta beroendet men har inte kommit på nåt bättre.

Har du det varmt där du bor också? Idag har lillen tagit sitt första dopp på stranden. :) Tur att syrran följde med för jag har väldigt svårt med att vara bland så mycket folk men måste ju ta mig i kragen och låta sonen få komma ut på lite äventyr.

Hoppas du mår lite bättre idag.
Kramar! 

För att hålla tråden vid liv. Många verkar ha egna liv och kanske mår lite bättre nu under sommaren.
Men jag, inget liv.

Känner mig lite uppskruvad idag. Har planer för dagen och hoppas jag kan hålla mig till dem och inte dra iväg. Det känns skönt ändå då jag varit nere en period.

Sommar kramar till er alla! 

Orkar inte vara så aktiv just nu men tänker på dig
Kram

Jag vet raring. Tack.
Kram 

Det går nerför.

Gumman då.
Berätta om du orkar.
Finns här

Jag vet inte riktigt. Har tappat ork och lust. Kan inte längre bryta ångest och depp perioderna som jag lärt mig själv genom olika metoder. Det funkar inte längre och iom det har jag tappat energi. Lagar inte mat till sonen, han får matlådor, burkmat eller färdigrätter. Det å andra sidan känns ok för han ratar mycket mat nu. Vill inte riktigt äta i värmen.

Känns som jag är på väg att rasa men vissa dagar kan jag vara mer aktiv men inte med samma energi som förut.
Orkar inte ens leka med sonen inomhus. Tar ut honom minst en ggn per dag men känner att jag inte stimulerar honom, bara gnäller på honom. (han är i en väldigt prövande period nu) 

Det känns bara jobbigt öht. Vill gråta men kan ju inte det.
Är bara trött hela tiden. Sover när lillen sover på dagen. Slumrar i soffan medans han ser på film eller leker lugnt i samma rum.
Trött, håglös, ledsen, väldigt mycket irritation och väldigt passiv. Önskar min vanliga ssk kunde komma tillbaka från semestern för hon förstår mig lite mer då jag gått hos henne länge.
Så fort sambon kommer hem så "dumpar" jag sonen på honom och får gå och lägga mig.

Detta är inte jag. Tänker inte hamna i en depp, har inte ork för det men vet inte hur jag ska slippa undan.

Vill egentligen inte ösa detta på dig susye men.. 

Hur går det själv då? Kommit iväg på samtal och så än?

Kramar