Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2
Hej alla, gamla som nya.
Det var länge sen jag var in här. (tror jag) Jag har för mig att jag använde det anonyma namnet "halv" förut men bryr mig inte om att vara anonym längre.
Hur är det med er?
-09 var ett helvetes år för mig och min familj. Jag har varit inlagd på psyk från slutet av januari till början av november. Både låsta avd. och öppna avdelningar. Min sambo har själv fått ta hand om våran son och jag missade hela hans i stort sett första år. 
Jag gjorde under året som var, de ggr jag var utskriven, tre su-försök. Var väldigt själdestruktiv.
Nu har jag diagnoserna bipolär och borderline. Har som en läkare påpekade gått igenom halva fass vad gäller mediciner och det har varit extremt jobbigt.
Går nu på Lamotrigin och Tryptizol och stesolid. Försöker fasa ut stesoliden och det är ingen höjdare.
Det går ff upp och ner men jag kan hantera det. Har inga dumma tankar kvar och det känns jätteskönt. Försöker ta mig ut i livet igen och ska snart börja med nån slags arbetsaktivitet.
Min sambo har varit helt underbar och har skött allt på hemmaplan. Min mamma har också varit under och har sagt att hon aldrig gav upp, hon kunde inte acceptera att jag inte skulle bli bättre och fanns vid min sida hela tiden.
Jag kommer inte ihåg mycket från det gångna året och det är kanske lika bra det.
Jag försöker se ljust på framtiden och har t o m framtidsplaner.
Vad jag vill med detta inlägg är väl att ge er lite hopp. Vad jag tagit mig genom var fruktansvärt men det gick till slut och jag är nu tacksam för det och att jag kan njuta av livet och min son.
Jag är för tillfället i en nedåtperiod men det enda som är är att jag känner mig lite orkeslös. Det är som sagt hanterbart.
Ska sluta svamla nu. Hoppas ni har det bra.
