Men fy för helvete! Ursäkta språket, men jag blir ju skraj av det här! 
Tror inte jag vill ha någon bebis i alla fall, kan man ångra sig i vecka 36, tror ni?
Nejdå, men bra att läsa så man har lite aningar åtminstone! :)
Jag såg verkligen fram emot eda:n! Man ser ju på filmer och dokumentärer att när eda:n väl är lagd så kan kvinnorna gå runt och skratta och le och säga "nämen oj, nu tror jag visst att det kommer en värk, tihi!". I helvete heller. Lustgasen fick jobba hårt trots eda, det enda som hände var att värkarna blev en aning kortare, men inte fan orkade jag gå runt och le!
Det jag tyckte gjorde mest ont, och som jag kan se på filmen från förlossningen, var dels när de ville att jag skulle flytta runt en massa precis när jag kände av krystvärkarna, och själklart utdrivningsskedet, the ring of fire. Fy fan i hela helvetet vad det sved!!!
De säger att föda barn är som att springa maraton, det är nog inte helt fel: gör ont, kroppen är totalt urlakad efteråt och ibland går den sönder. Men när man klarat det så är man fantastiskt nöjd och många gör det mer än en gång. 
Mabaja, kanske gjorde det inte så ont för dig helt enkelt? Jag tyckte inte att det gjorde så fruktansvärt ont, men jag kommer lätt ihåg hur det kändes.
Jag önskar att man får veta att det är vanligt att man får uvi efter att man fått kateter och att man inte måste googla efter det själv när man kommer hem med 40 graders feber och ont i njurarna.