Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)

Här kommer mina bidrag:

- Att värkarna inte alls gör så ont, visst det gör ont men hanterbart med profylaxandning. Verkar vara väldigt individuellt HUR ont man tycker det gör och jag har ändå världens lägsta smärttröskel...

- Att det inte är säkert att man får krystvärkar, detta hade jag tagit för givet. Väldigt svårt att krysta när man känner nada och inte vet hur man ska göra.

- Att man fiser okontrollerat ett tag efteråt, INGEN som sagt något om det, så pinsamt för de gick ju inte att stoppa.

- Att man förlorar tillfälligt fömågan att känna om man är kissnödig. Första tiden fick jag titta på klockan för att ha koll på att jag kissade någon gång. 

- Att jag inte kunde ta mig upp från sittande på en stol eller från sängen själv, maken fick lyfta upp mig, magmusklerna fungerade inte alls och ömheten i underlivet gjorde inte saken bättre. (Tack gode gud att man är gift med en stark karl!)