Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)

De två enda riktiga överraskningarna för mig var dessa:

- Att jag fick en så jävulsk TRÄNINGSVÄRK i hela kroppen efter förlossningen.
Jag hade förberett mig mentalt på eftervärkar som jag hade hört talas om. Inte en enda sådan fick jag. Däremot hade jag så galet ont i varenda muskel i hela kroppen dagen efter förlossningen och en dag till. Jag krystade i och för sig i tre timmar, vilket är ovanligt länge. Men jag lärde mig att om man tar i så att tårna krullar sig för att föda barn så kan man få träningsvärk även i muskler i ryggen och armarna som jag dittills inte ens var medveten om att de existerade.

- Att det inte alls var "en lättnad" att få krysta.
Nästa alla mina vänner som hade fött barn sa att öppningsvärkarna var hemska men att när krystvärkarna kom så var det en sorts lättnad, för då kunde man liksom hjälpa till själv och kroppen visste precis hur den skulle göra under krystningen. För mig var det precis tvärtom: jag tyckte det var helt överkomligt att hantera smärtan under öppningsvärkarna och förstod precis hur jag skulle andas och röra mig, men när krystvärkarna kom fattade jag INGENTING. Min kropp hade inte alls någon "autopilot" som visste hur den skulle göra. Jag tyckte krystningen var bisarrt hårt arbete en alldeles för lång stund och jag kände inga konkreta framsteg.