Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)

Det jag inte visste var att man skulle ha SÅDÄR ont i underlivet jätte jätte länge efteråt.
Självklart säger de sig själv att man lär nog ha ont, men SÅ ont som man hade trodde jag jävlar mig inte.
Kunde ju knappt sitta, gå,...Och så ska man njuta av en bäbis där med.

De konstigaste var nog att de måste ha bedövad mig nåt enormt på förlossningen eftersom jag inte hade ont när jag var på bb. Men nä jag kom hem, (två dagar senare) då började de göra ont.
Usch de slipper jag gärna nästa gång.

Sen var man nog inte så förberedd på hur snabbt de faktist kan gå. Och att man kan ha så intensiva värkar.
När väl värkarna började på mig, 14,30 kom de med en minuts mellanrum. till slut var de bara en stor värk hela tiden som aldrig slutade, bara mattades av lite, men som fortfarande gjorde ont.
Halv fem var vi inne på fl. och 17,54 föddes vår dotter.

Man hade ju tänkt ta alla möjliga sprutor och smärlindrande saker. Jag hann inte med ett skit. Lite lustgas bara. Och vid de laget hjälpte de inte.
När jag hade frågat om EDA (visste inte att de skulle gå så snabbt) och hon säger att här hinner vi inte med nåt sånt, krysta på bara. DÅ blev man paff, va fan ska jag inte få nåt? Ska de göra såhär ont hela tiden och de ger inte nåt som hjälper mig?
Men tur som de va så försvann smärtan när jag väl började krysta ut tjejen.