PåvägMotSyskon skrev 2010-05-07 19:52:58 följande:
Tack. För jag menar. Vi alla vill ju ha barnet oavsett om vi gör ett försök i att få te x flicka i mitt fall.**************ANGY87Självklart kommer jag älska barnet villkorslöst oavsett om jag har 1 eller 30stycken. Men Det är ju klart att alla hoppas på de andra könet OM deras önskar är att få de motsatta.. Förstår inte riktigt vad du menar med att man itne skulle älska de barnet lika som de andra för man önskar sig ett visst kön??Jag trodde alla älskade barnen oavsett villket det än blir, bara det att man kanske känner att de e sista chansen o de vore jätteroligt om de kom en av de man önskade.. de vore konstigt om man inte blev besviken, besvikelsen kan ju vara i den grad att de känns som om man inte kan föda mer än 1 kön? fast man kan föda olika. Varför kunde den föda olika, men den föda 5 av samma kön innan de kom en av de andra? man kan ju få sånna funderingar, kring varför kan inte jag få, om andra kan.Jag tror som ja skrev innan, att ALLA vill såklart ha barn, de e väl därför vi sätter dem till världen. Sen har man ju en önskan om att få ett visst kön av den anledningen jag beskrev tidigare.
jag ursäktar! jag tror du missförstår mig.. hur kan jag förklara utan att det ska "come out wrong" så att säga...
visst, du har blivit gravid nu för att du vill försöka få en flicka, det är helt okej, vi alla här har en önskan att få det andra könet nästa gång och vissa andra här har en önskan om att få samma kön igen.. om vi inte hade en önskan så skulle vi inte skriva på den här tråden.. du säger att du visst kommer älska ditt barn om det blir en pojke, och det är just det jag menar.. har du den inställningen så är det helt rätt att göra ett till försök till flicka.. men det finns ju de som inte har den inställningen från början att
"blir det motsatta könet mot vad man önskat sig så kommer man älska barnet lika mycket ändå för det är i slutändan ett barn man vill ha oavsett kön". Det finns ju de människor som gör abort när de får reda på att sitt försök till ena könet misslyckats (som exempel).. min åsikt är att i det fallet är det inte rätt att skapa ett nytt liv. min sambo till expempel, hans mamma hoppades under hela graviditeten att han skulle vara en flicka, ut kom en pojk, hon fick förlossningsdepression och var tvungen att lämna bort honom till släktingar över en period... behöver jag nämna att deras relation är inte den bästa idag och att det här är något han mår dåligt över.
Att bli besviken, självklart blir man det.. jag klandrar ingen.. det är ju inte barnet i magen man blir besviken på.. det älskar man ju oavsett vad.. och så länge man har den tankesättet (vilket alla på det här forumet har), ja, då är det självklart rätt att göra syskon försök :)
blev det lite tydligare nu vad jag mena? jag suger på att formulera mig tydligen.. jag menade verkligen inte att uppröra någon!
Läkaren trodde dock att det skulle räcka med 3-4 veckor med gipset. Meeen det är låååång tid för en liten. Har idag lyckats röra sig runt i huset med ålning och krypning. Han är så duktig och tapper. 