Hemmaföräldern skrev 2010-10-24 23:49:05 följande:
Jag håller med dig men ibland kan jag tänka att någon halkar in här och har en väldigt bestämd åsikt. De VET och VILL läxa upp oss "gamla mossiga" hemmaföräldrar med alla de argument som de fått från något partikansli som bestämt vilka åsikter som är "rätt" och vilka som är "fel".
Ibland går det inte att ha en dialog men ibland kan en debatt kanske utmynna i något som börjar likna en dialog och en förståelse. Louise Hallin pratar om att det finns en "feministmaffia" som sitter där i riksdagen någonstans och dikterar väldigt mycket. Min intryck är att vilka de nu än är (jag har mina aningar) så verkar de inte överförtjusta i män...... för att uttrycka det milt.
Sveland, Lodalen, Wennstam och förmodligen Schyman och Winberg m fl är några jag tror mig ha identfifierat. Men det förklarar också mycket av de konstiga utspel vi drabbas av.
Föräldraskap handlar om samarbete och båda föräldrarna är lika viktiga.
DrKejs skrev 2010-10-25 10:40:52 följande:
Absolut! Båda föräldrarna är viktiga och vi gör vårt bästa för att ge barnen en så god uppväxt som möjligt.
Det gänget du räknar upp är toppen på isberget. Av någon anledning verkar många av de ledande feministerna hata familjen och vill förstöra för alla andra. De borde vända sitt hat mot något annat än att skada våra barn, kanske gå ut i skogen på överlevnadskurser (gärna mitt i vintern i Sibirien).
Jag håller med er om att det är djupt tragiskt att föräldrar inte anses räcka till för sina små barn och att barnen i stället hamnar i ofta alldeles för stora barngrupper alldeles för tidigt. På det stora hela delar jag (tror jag) er syn på små barns behov. Jag skulle gärna se många fler hemmaföräldrar av bägge könen, jag tycker att vårdnadsbidraget är strålande och att barngrupperna MÅSTE minska i storlek. Och att anknytning och utvecklingspsykologi måste upp som prio ett i förskollärarutbildningen-långt före skolliknande pedagogiska inslag.
Men till skillnad mot er är jag djupt tacksam för allt som feminister åstadkommit genom åren. Utan deras insats skulle vi kvinnor (vet inte om dr kejs är man eller kvinna, men jag menar generellt sett) förmodligen inte ens haft möjlighet att debattera de här frågorna på det sätt som vi gör nu. Vi skulle ha levt i männens värld och inte ha varit några att räkna med i det offentliga samtalet. Det är liberala och vänsterorienterade feminister som bit för bit och med stor möda flyttat fram kvinnors position genom åren, även om mycket återstår att göra. Utan feminister hade kvinnor saknat rösträtt, saknat tillträde till högre utbildningar, förvägrats fri abort, fortfarande kunnat våldtas inom äktenskapet med rättsväsendets goda minne. Och så vidare.
Jag håller med er om att de feminister som ni nämner vid namn har en trångsynt hållning, men för mig personifierar de inte feminismen. Tvärtom finns det många skilda feministiska riktningar-feminismen är inte en enhetlig rörelse utan väldigt splittrad. Grunden är emellertid gemensam- att man sett att kvinnor och män levt/lever under skilda (orättvisa) villkor och att man vill kämpa för att förändra detta. Jag kallar mig själv feminist, samtidigt som jag tror att det kan finnas vissa biologiska skillnader mellan män och kvinnor även i skallen, samtidigt som jag motsätter mig lagstadgad delad föräldraförsäkring, samtidigt som jag välkomnar vårdnadsbidraget.
Jag tycker att man kan göra en analogi med synen på barnuppfostran. Som en reaktion på gamla tiders auktoritära och förtryckande barnuppfostran kom 70-talets gränslöshet och därefter dagens återgång till nannyprogram, skamvrå, femminutersmetoder och liknande. Det är som en pendel som svänger fram och tillbaka, sär vi i stället för att ställa två dåliga saker mot varandra borde hitta en tredje, mycket bättre, ny väg. Vilket vi ju delvis har gjort också.
I stället för att avfärda feminismen helt och hållet, låt oss vara öppna för vad den faktiskt var en reaktion på, ta till oss de bra bitarna ocjh kassera de dåliga, och hitta en ny tredje-BÄTTRE väg. Feminismen har gjort väldigt många saker väldigt mycket bättre. Allt är däremot inte bra, men det var det verkligen inte förr heller. Om vi vågrar plocka det som är bra både från förr och från idag och sedan utveckla det vidare kommer vi mycket längre än om vi stannar vid att hacka på varandra.
Ett första viktigt steg är att bemöta våra motdebbattörer med argument och inte med personangrepp. Oavsett vilken sida vi står på.