Jag VILL ju vara hemmafru/hemmamamma!

Nej, min sambo betalade inte in till något pensionssparande till mig. Var för övrigt inte hemmafru utan hemmapappa.

Vill du vara hemmafru och mannen försörjer dig så OK. Men kom inte och klaga när det blir skilsmässa och du står där och ska försörja dig själv på en taskig lön eller obefintlig A-kassa. Och snälla snälla, se till så du har ett pensionssparande i eget namn som INTE räknas som giftorättsgods.

Oj, jag glömde. Just du ska inte skilja dig. Det är ju sånt som andra gör.

Nej, med bara en lön har det inte funnits marginaler för sådant. I stället har jag önskat mig insättningar på min privata pensionsförsäkring av folk som velat ge presenter men inte vetat vad de skulle köpa. Det händer trots allt att släktingar vill ge mig något när jag fyller år!

De pappor som inte kan ta ut vab är de pappor som inte längre får träffa sina barn på grund av att de blivit bortplockade av kvinnan med hjälp från myndigheterna.

Hur många barn bor med enbart sina mammor? Hur många pappor har blivit bortknuffade?

Mellan 15-20% av alla barn mellan 0 och 6 år bor inte med sina biologiska pappor. Dessa KAN INTE ta ut vab. Av de som KAN ta ut vab så hamnar vi någonstans mellan 43-44% (utan hänsyn till påverkande faktorer som social status mm).

Ta reda på fakta innan du uttalar dig så är du snäll. Allt det jag för fram kan du enkelt få ner från SCB och Försäkringskassan. 

Intressant att se att feministerna kommer till trådar för hemmaföräldrar och propagerar för  hur bra dagis är för ettåringar. Räcker det inte med att ni tvingat in nästan alla barn på era dagis med er politik, ska ni tvångsdumpa även våra barn på dagis?

Jag tror inte att familjehatande feminister är riktigt rätt personer att yttra sig i familjefrågor. Du får gärna fortsätta med din familjehatande propaganda någon annanstans, denna tråd (eller forumdel) behöver inte fler ovidkommande inlägg från vare sig mig eller familjehatande feminister som inte har med ämnet att göra.

Ibland blir man lite trött.... så är det.... här pratar vi barn och barnperspektiv och så kommer den här millimeterfeminismen in med att "bara vi plockar bort barnen från föräldrarna så blir vi jämställda". Men det blir vi ju inte för då struntar vi fortfarande i att åtgärda de orättvisor som finns som gör att kvinnor inte får samma livschanser som män.

Det är orättvisorna vi ska göra något åt och det är diskrimineringen av hemmaföräldrarna vi ska stoppa.... vi ska inte ta bort barnen från deras föräldrar... om nu inte föräldrarna vill för det är deras ensak och inte vår... men vi måste har rätten att själva ansvara för vården och omsorgen om våra barn... om vi vill...utan att diskrimineras och straffas :)

Vilka VI? Menar du hemmaföräldrarna? Mitt tips är att du tar och läser på lite, fördomar är aldrig bra ;) Jag kan svara för mig själv och jag tycker att vi ska ha många olika barnomsorgsalternativ; dagis, dagmamma, barnomsorgpeng så du kan välja en egen lösning, 2familj- eller 3 familjssystem och hemmaalternativet....eftersom alla barn är olika. 

Det handlar inte om att ta bort något,,, utan om att lägga till och skapa en acceptans för att det är okej att göra olika val. Men jag förstår att många hemmaföräldrar är innerligt trötta på att bli påhoppade för att de väljer att ge sina barn tid. Inte ens på en tråd för hemmaföräldrar får vi vara ifred och stötta varandra, utan att hela tiden vara tvungna att försvara oss......... 

Ber om ursäkt om tråden var till för att de som tycker likadant skall hålla med varandra. Eftersom den började med en fråga, trodde jag att den var till för någon form av meningsutbyte. My bad, jag drar mig tillbaka.

Vi är fler som vill ha tillbaka sambeskattningen! Det är ett sjukt system vi har idag som tvingar oss att lämna ettåringar på dagis med stora barngrupper som i andra länder anses vara skadliga för barnen.

Ta bort den enorma subventionering av förskolan vi har idag. Vi snackar många miljarder per år. En grov beräkning landar på ca 60 miljarder per år, enbart för 1-5 åringar. Räknar vi in 6-åringar samt alla stackare som tillbringar först ett antal timmar i skolan och sedan några timmar till i omsorg efter skolan (för att föräldrarna jobbar heltid) så får vi lägga på många miljarder till.

Inkomstskatten (kommun och stat) uppgår till ca 550 miljarder. Det innebär att enbart förskoleverksamhetens kostnader slukar en stor del av dessa skatter. Det är en ren samhällsekonomisk förlust att ha den helt galna subventioneringen av dagis vi har idag. Fast detta är i mina ögon den minsta delen av problemet; det största problemet är att våra minsta barn tar skada av detta dagissystem. 15-20 småbarn (1-3 år) i en grupp anses som undermålig barnomsorg i andra länder (i vissa stater i USA har de till exempel lagstadgad maxstorlek på småbarngrupperna  - max 6 barn upp till 2 år, sen 8 barn upp till 3 (på två vuxna).

Jämför du våra småbarnsgrupper med école maternelle? Då jämför du helt fel, eftersom våra småbarnsgrupper är i åldern 1-3 och école maternelle är i åldern 3-5. Ska du göra någon jämförelse så får du göra det mellan deras crèche och våra småbarnsgrupper. Du kanske är medveten om att inte ens 10% av alla barn i Frankrike går på deras crèche? Jämför med våra siffror.

Vem säger att deras crèches är bra? De har också kunnat konstatera att barnens hälsa är avsevärt sämre hos barnen på crèches än hemmabarnen.

Jag tror inte att man kan bestämma åt någon annan hur de ska leva sina liv. Läser man om hur Cissi Elwin nu gått in i väggen, hur Christina Axén Olin gjorde samma sak och läser man statistik över antal utbrända kvinnor, ökning av hjärtinfarkter, sjukdomar mm så inser att det inte bara är glamour med dagens system heller.

Karriär och barn - javisst - men inte nödvändigtvis samtidigt.

Många kvinnor idag inklusive mig själv har en lång karriär bakom oss innan vi skaffade barn (och ja jag har tjänat multum och betalat mycket pengar i skatt). Men av olika skäl så har vi upptäckt att vi ville ha en balans och också få chansen och utrymmet att vara mammor på heltid några år för att ge våra barn den närhet, kärlek och omsorg som vi anser att de har rätt till.

Det handlar inte om att ge upp sin karriär (även om man ofta blir tvungen eftersom man inte är välkommen tillbaka om man stannat hemma längre än föräldraledigheten tillåter) utan bara om att under några år satsa på en annan karriär...hemmakarriären :)

Som jag nämnt tidigare så ser jag mig inte som en hemmafrukämpe, jag tycker att en hemmaförälder lika gärna kan vara en pappa. Hur man väljer att göra ska varje familj bestämma själva. Det handlar inte om att gå hemma och vara någons fru, det handlar om att själv ansvara för vården och omsorgen om de egna barnen för att ge dem en trygg grund att stå på.

Läser man på om utvecklingspsykologi och vikten av en fungerande anknytning så förstår man hur viktiga de första åren är för barnens framtid. Men jag tror också på vikten av att man utvecklar sig som människa och man utvecklar nya erfarenheter och egenskaper när man väljer att vara hemma. Något som man har nytta av hela livet.

Vill du lära dig mer så rekommenderar jag att du besöker www.hemmaforaldrar.se där finns det mycket du kan läsa om och då får du läsa åsikter från hemmaföräldrarna själva och inte åsikter som andra tillskriver dem.

Några bra böcker:

Tid för barn - Per Kågeson
mamma@home - Elise Claeson
Kärlekens roll - Sue Gerhardt
Att följa sitt hjärta i jantelagens Sverige - Jonas Himmelstrand
Våga ta plats i ditt barns liv- Gabor Maté och Gordon Neufeld
Förskolan för de allra minsta. På gott och ont. Magnus Kihlbom m fl
Värdera det ovärderliga - för en hållbar familjepolitik - Susanne Nyman Furugård

www.newsmill.se/artikel/2010/09/07/h-llbarhet...

Några journalister har också skrivit ner tänkvärda saker och det är Dilsa Demirbag-Sten och Nina Björk:

www.dn.se/nyheter/hur-bra-ar-forskolan-for-ba...

www.dn.se/kultur-noje/vi-ar-pa-helt-fel-spar-...

Fast i det franska systemet så är det inte ens 10% av barnen som går på deras crèches. Enorm skillnad mot Sverige!

Jag har inte hängt med från början men ni väntar barn alltså? Jag vet flera familjer där t ex mamman var hemma 1 år och sedan pappan 1 år och en annan familj där de var hemma 50 % var.... och så några familjer där mamman stannat hemma längre än föräldraledigheten tillåter men då har pappan ändå varit väldigt närvarande och engagerad och hjälpt till med hushållet, för man måste hjälpas åt där, det blir tufft annars.

Det viktiga är att ge barnen tid men också att ge sitt föräldraskap tid. Ju mer tid man investerar i föräldraskapet desto lättare blir det när åren går. Man utvecklas, mognar och lär sig så otroligt mycket som man har nytta av.

Sedan är det viktigt att få tid att nätverka och bygga relationer med andra föräldrar. Det händer så mycket inombords när man blir förälder och man behöver stanna upp och reflektera och stämma av mot andra. Det är en riktig känslomässig resa som man inte kan föreställa sig innan. Men det är en positiv resa... absolut.

Bra sagt 1977a!

Jag ber också om ursäkt för att jag bidragit till att föra denna tråd OT.

Ska ta del av länkarna, Dr Kejs. Mörkertalet kring kvinnors våld mot män är säkerligen stort, precis som mörkertalet kring mäns våld mot kvinnor är det.

Finner det dock fortfarande osannolikt att 20 svenska män obemärkt mördas av sina fruar varje år. Jag undrar också om du tror att mörkertalet är lika stort när det gäller sexualbrotten? Tror du att lika många svenska kvinnor som män åker utomlands och förgriper sig på barn, att lika många överfallsvåldtäkter och "date rapes" begås av kvinnor? Att lika många kvinnor som män utnyttjar tvåårsregeln i Utlänningslagen för att systematiskt kunna hämta hem en kille, misshandla och våldta honom, skicka hem honom och sedan hämta en ny? Att lika många kvinnor som män hänger på ungdomssajter för att få kontakt med barn i sexuellt syfte? Exemplen jag valde här är mestadels brott som begås utanför familjen. Andelen kvinnliga förövare är säkerligen större när det gäller brott mot närstående.

Ang barnmisshandel: Att vissa kvinnor precis som vissa män misshandlar sina barn är ställt utom allt tvivel, men det går inte att rakt av överföra undersökningar från de länder du nämner till svenska förhållanden. Barnaga är  tillåtet i åtminstone Storbritannien och USA. Även om de gör en distinktion mellan aga och misshandel så är omständigheterna väldigt annorlunda där jämfört med Sverige där allt våld är olagligt. Det  finns också väldigt få amerikanska och brittiska ensamstående fäder att jämföra de ensamstående mödrarna med.