Jag VILL ju vara hemmafru/hemmamamma!

Det finns många som vill ge sina barn tid, både mammor och pappor, därför kallar vi oss hemmaföräldrar numera = föräldrar som väljer att stanna hemma längre.

Titta in på http://www.hemmaforaldrar.se så hittar du fler som tänker som du: )

Och många av oss vill ha ett samarbete. Vi litar hellre till vår älskade make, en person vi ändå valt att skaffa barn med, det mest livsavgörande beslut en människa kan ta, än till STATEN. Det handlar om några år när man som föräldrar samarbetar för att ge barnen en trygg uppväxt.

Ibland är mamman hemma på heltid, ibland pappan, ibland båda på deltid. Varje familj syr ihop sin lösning.

Visst är det tråkigt att hemmaföräldrarna får mindre pension. Förr fanns det änkepensioner som skulle ge kvinnor trygghet men det tog sossarna bort och det slog hårt mot de kvinnor som varit hemma och trodde att de hade en trygghet på äldre dagar. Men det visar att mycket kan hända. Dina pensionspengar är inte alltid dina, de är statens och med politiska beslut kan vem som helst bli utan.

Är man hemma kan maken/makan skriva över en del av pensionen. Det ska man se till. Det kan också vara bra att pensionspara, det kan ju den som arbetar utanför hemmet och får en inkomst för sitt arbete ordna en sådan försäkring.

Jag är övertygad om att man är en bra förebild för sina barn om man väljer att ge dem tid och den närhet, kärlek och omsorg som de har rätt till. En bättre förebild får man leta efter. Jag tror få barn med dålig relation till sina högpresterande, karriärister till föräldrar som har samlat massvis med pengar på kontot, känner att föräldrarna är bra förebilder.

De som väljer att stanna hemma längre och ge sina barn tid, de försöker hitta en balans mellan familj och arbete. Medmänsklighet, värme och att bygga relationer ger inte några pengar i lönekuvertet eller en pension men det ger ett varmt och medmänskligt samhälle och det är inte fy skam och behövs det med i vårt JAG, JAG, JAG samhälle.

Och visst är vi skapade till mer än att baka bullar :) även om det är härligt när det kommer hem ett gäng barn som bara tjuter av lycka över att bli ompysslade och få äta hembakat till skillnad från fabriksproducerat med en mängd kemikalier och E-ämnen i. De förstår kärleken bakom ;)

Jag tror att ditt fördomsfulla inlägg och ditt förakt för hemmaföräldrarna handlar om en sorg hos dig själv. Du kanske är osäker på ditt eget val eftersom du inte berättar om det eller varför du gjort som du gjort utan istället hugger mot andra.

Tänk så här istället.....

vi föräldrar är de viktigaste personerna i våra barns liv och även om du valt att inte stanna hemma, så behöver det inte vara ett dåligt val så länge du bara skapar balans mellan arbete och familj. Försök att ge dina barn så mycket tid du kan. Satsa på tid med barnen istället för att skjutsa dem till en massa fritidsaktivteter sen efter skolan. Mys istället (och ät hembakade bullar ni bakat tillsammans), lyssna på dem, prata med dem och berätta om dig själv när du var liten. Se till att finnas där för dem och engagera dig i skolan och allt som händer där.

Det är good enough och det räcker det med. Lycka till med ditt val!

Det här är ju ändå ett forum för hemmaföräldrar, föräldrar som valt att stanna hema längre. Då är det väl självklart att du och vi andra ska få skriva om hur vi upplever vår vardag utan att bli påhoppade. Det är faktiskt inte ett forum "för eller emot dagis" ;)

Det är som att vården och omsorgen om de egna barnen inte räknas eftersom man inte får betalt. Om två mammor däremot byter barn med varandra kan man bli dagmamma och få betalt???!! Det är så konstigt. Tar man inte hand om barnen så dör de, så visst är det ett arbete. Det konstigaste av allt är att du kan vara hemma och har barnet på dagis, då pungar staten ut med pengar men inte om du själv gör det.

Hemmarbetet värderas till 380 000 kr per år och barn. Alla hemmaföräldrar utför ett arbete som har stor betydelse för ekonomin som helhet. Tyvärr så får de inte något för det.

Det kanske är för att du är så övertygad om att allt är svart eller vitt och att det bara finns en väg att gå här i livet. När man vandrat här några år på vår jord och börjar ana livets hemligheter, då brukar man också visa ödmjukhet och respekt för att vi människor är olika och gör olika val.

Du kanske behöver vidga dina vyer lite och fundera mer över varför du själv har valt att inte ge dina barn tid, istället för att vara så sysselsatt med att ifrågasätta varför inte alla valt som du?

Berätta gärna om varför du inte vill ge dina barn tid? Lite anar jag redan... du är rädd att bli uttråkad och fördummad men finns det ett barnperspektiv i det hela? Hur växte du själv upp... hemma eller på dagis? osv

Klokt inlägg på många sätt men.... jag hänger inte riktigt med "går mot normen", när går man mot normen?

Och normer förändras ju över tiden och skiljer sig från stad till stad. Det viktigaste är väl att alla människor känner i så stor utsträckning som möjligt att de får välja själva hur de vill leva. Det är så jobbigt när politiker ska in och peta och detaljstyra. Kan man sin historia så vet man att det bollas väldigt mycket hit och dit med vad vi kvinnor får göra, ska göra, bör göra.... att bestämt ovanifrån. När och om kvinnor fått/får bestämma själva så har valen ofta gått stick i stäv med alla pålagor.

Men jag känner ju väl till hemmaföräldrarnas villkor och är bekant med påhoppen. Men varför måste man hugga mot andras val, gör man det så bär man nog på en sorg och oro inombords att man valt fel.

När man gör ett aktivt val att stanna hemma längre än vad föräldraledigheten tillåter :) De flesta idag sätter barnet på dagis när barnet är 1 år och går ut och jobbar. De som väljer att pussla med dagar och efter det kanske extra jobb, för att vänta med dagis eller skippa det helt är "hemmaföräldrar" och alltså föräldrar som väljer att ge sina barn tid. Läs mer på http://www.hemmaforaldrar.se :)

Det är tyvärr så klassiskt. De här människorna som hugger mot de föräldrar som väljer att ge sina barn tid gör det, därför att de plötsligt blir osäkra på sitt eget val, när de träffar någon som valt annorlunda. Det där gnagande dåliga samvetet för det val de gjort, gör att de bara måste lätta på trycket lite genom att försöka göra den stackars hemmaföräldern osäker. Det är väldigt vanligt och det fortsätter.....

....är du en engagerad föräldrer som sedan väljer skola lika noga som du valde barnsomsorg (och som valde barnomsorgsalternativet hemma eller dagmamma), så blir du måltavla igen. Först deklarerar de att "vi valde den skola som låg närmast, den ska vara jättebra" . När du sedan berättar att du valt en annan skola som ligger en bit bort (du har alltså valt bort "deras" skola) eller en friskola.... då går de igång direkt och börjar berätta vilken dålig skola du valt till ditt barn :)

Och precis som du gjort som hemmaförälder, så tiger du och tar emot och säger ingenting. Du skulle kunna sänka dig till samma nivå och berätta allt negativt om den skola du valt bort men du gör det inte. För vid det här laget har du förstått vad som driver föräldrarna som hugger och kritiserar... de är oroliga för att de valt fel.

Med den vetskapen är det lättare att tiga och låta dumheterna rinna av. Och precis så måste vi hemmaföräldrar göra när barnen är små men.... det är bra övning för framtiden...

Jag blir faktiskt inte arg längre. Förut kunde jag koka inombords men nu blir jag lite ledsen å de här föräldrarnas vägnar. Tänk så mycket trevligare det hade varit om de bara frågat vänligt "Jaha, har ni valt att vara hemma, vad spännande, får jag fråga varför". De skulle få en sanningsenligt svar och skulle kanske lära sig något på kuppen.

Det var väl toppten att du kunde ha honom hemma längre