Jag VILL ju vara hemmafru/hemmamamma!

Jag har bara skummat tråden men kan inte låta bli att reagera. Vad har att baka bullar och sköta det praktiska i hemmet med att ta hand om sina barn att göra? Det kanske är en fördom men jag kan inte låta bli att tro att de som självvalt väljer att stanna hemma är lata och inte vill arbeta. Okej när barnen är små, då är det verkligen ett heltidsjobb men inte när de blir äldre.

Det är bra att alla kan göra sina egna val som de trivs bäst med men det är tur att fler inte väljer att stanna hemma, då hade vi inte haft det välstånd vi har i Sverige idag.

Jag säger inte att man måste jobba heltid, men kan jobba deltid och fortfarande vara hemma när barnen kommer hem om man tycker det är viktigt.

Nej, att sköta det praktiska har inte med att ta hand om barnen att göra. Det går utmärkt för mig att laga middag samtidigt som jag umgås med mitt barn och allt annat har man gott om tid att ta hand om när barnen lagt sig, om man delar upp sysslorna. Visst, jag får mindre tid för mig själv men jag har prioriterat bort det istället för att prioritera bort jobbet.

Ett arbete handlar om så mycket mer än en karriär, det handlar om att känna sig nyttig och tillföra något vare sig man är VD eller lokalvårdare.

Förstog att jag skulle få reaktioner på detta! Självklart får alla göra som de vill och visst är både du och barnskötare nyttiga när de tar hand om våra barn. Vad jag vänder mig emot är att kalla det ett arbete att vara hemma.

Visst, jag älskar också att baka och att göra långkok. Gör det gärna på helgerna men jag ser det som en hobby och inte som ett arbete. Barnen blir lika glada av färdigköpta bullar värmda i micron som nygräddade från ugnen, att göra själv handlar enbart om sitt eget bekräftelsebehov.

Era barn får säkerligen en trygg och fin uppväxt men det är jag helt övertygad om att mina också får!

Jag tror ni har missuppfattat mig, kanske inte varit tillräckligt tydlig. Jag har hela tiden pratat om äldre barn och inte om de allra minsta dagisbarnen. Det är kanon om man kan få det att funka så att de minsta slipper alltför långa dagar på dagis. Min son började inte dagis förrän efter 1,5 års ålder ( då han var fullt mogen för det) och vi har möjlighet att bara låta han gå halva dagar trots två heltidsjobb på grund av arbetstiderna. Jag är förstås medveten om att alla inte har samma möjlighet.

Jag har bara försökt besvara frågan OWEW ställt i trådstarten. Det är klart man måste ha en plan för "sen"! Men vi kanske har olika uppfattningar vilket är helt OK, försöker bara ge lite perspektiv.

Sen är jag lite nyfiken på den här siffran 380 000 per år för att ta hand om sina barn. Var kommer den ifrån och hur är den uträknad? Det är ju betydligt mer än vad en förskollärare har i lön och vad jag vet har de mer än ett eller ett par barn per anställd att ta hand om?