• Celiine

    Jag VILL ju vara hemmafru/hemmamamma!

    Plärtan skrev 2010-02-14 11:48:43 följande:
    Är det inte stordåd nog att få följa sitt barns utvekling dag för dag? Det handlar trots allt om en kort period i ens liv, att ägna 6 år helt åt sina barn är inget nederlag. Jag skulle gärna vara hemma med mitt barn till han börjar skolan, tyvärr tillåter min ekonomi mig bara att vara hemma till han är 3. Nu är han snart 1 och jag njuter av varje dag vi har ihop. Vi gör en massa roliga saker ; går på bibblan, babysim, babysång, är ute flera timmar varje dag och bara leker hemma tillsammans. Jag tänker inte ha dåligt samvete för det. Jag hade inte haft dåligt samvete om jag gjort ett annat val heller, i tron om att det var det rätta för min familj.
    Det är väl just detta som är problemet med jämställdheten idag! Att det inte anses som stordåd att ta hand om sina barn.
    Att "manliga" värden, t.ex. göra karriär, jobba utanför hemmet, är de enda som räknas. Jag tycker att det är ett enormt mycket större problem och hot mot jämställdheten än att det mest är kvinnor som är hemma med sina barn. Om det att vara hemma kunde jämställas med att jobba, då skulle nog också lika många män som kvinnor vara hemma med sina barn.
  • Celiine
    frufri skrev 2010-02-15 11:47:19 följande:
    Ja men det är precis vad jag går och tänker på! Varför har det blivit så att det är det som förr var den manliga biten som blivit normen? Jag förstår inte på vilket sätt det är jämställdhet. Det visar väl bara att det som mannen gjorde/gör värderas högre än det som förr var kvinnans roll. Det känns som att jämställdhet skulle innebära att lyfta fram båda alternativen som lika bra, inte få det till att allt som var kvinnligt är att "förnedra" sig själv och inte leva sitt liv till fullo. Sen om det är mannen eller kvinnan som vill vara hemma i många år spelar ju ingen roll. Men både att vara hemma och ta hand om hemmet och att jobba borde vara precis lika värdesatt! Det är sååå mycket stress i dagens samhälle, och man behöver absolut inte ha det så egentligen. Det är väldigt synd...
    Egentligen har det väl alltid varit så (så långt tillbaka det finns dokumenterat i alla fall), att män och manliga aktiviteter och värden har varit det som värderats högst. Överhuvudtaget så anses det ju sämre, även av staten som pratar så mycket om jämställdhet, att vara kvinna och ägna sig åt det som traditionellt varit kvinnosysslor. Se t.ex. på lönen inom vården jämfört med tekniken.

    Jag håller absolut med dig om att det är synd att det är så här. Jag tror inte alls att det är hälsosamt med den här karriärjakten, besattheten av pengar och, som Hemmaföräldern skrev, JAG JAG JAG - attidtyden som finns idag. Man ska väl göra mer när man blir pensionär än håva in pengar? Ha en relation med sina nära t.ex. För övrigt vet man ju aldrig vad de hittar på för höga skatter el liknande för att ta ifrån en pensionen när man väl är där. Argumentet att man behöver en pension om relationen skulle ta slut tycker jag inte heller håller riktigt, för om man ska tänka på allt elände som kan hända så kan man ju lika gärna bli påkörd av en buss och dö när man är 45 och vad har man då haft för nytta av dessa pengar man värderade så högt?
  • Celiine
    Leijne skrev 2010-02-19 11:56:26 följande:
    Det handlar lite om hur man är som person. Om jag vetat med mig att jag klarar inte att få tiden att gå om jag inte jobbar på dagarna. Då vet jag inte om jag fixat att vara hemma heller. Nu har jag visserligen inga barn, än. H*n kommer i april. Men jag har inga svårigheter att få dagen att gå utan arbete. Jag älskar vardagssysslorna. Kanske inte just tvätt och disk. Men det tar ju sin tid det också. Jag tror snarare att man undrar hur man ska få tiden att räcka till när man är hemma. För då ska allt skötas samtidigt. Matlagning, bak, städ, tvätt mer mat, och sen finns det miljoner grejer man kan göra med barnen som ingår i det pedagogiska. Att jag vill vara hemmamma beror nog mycket på att min mamma var hemma med oss fyra barn. Och min uppväxt vill jag inte byta ut mot något annat i världen. Och när man haft en bra uppväxt, så vill man nog ofta låta barnen växa upp någorlunda lika. Dagis är alltså inget alternativ för mig. Men däremot har jag jobbat på dagis, och trivs med det som yrke. Inte som barnomsorg till mina egna.
    Min mamma har också varit hemma med oss fyra syskon. Hon var hemma tills jag var 14, då var min yngsta bror 7. Jag skulle inte heller vilja byta den uppväxten mot något annat, nu har jag ju inget att jämföra med, men jag tror att det har gjort mycket gott för min relation med mina syskon och mina föräldrar (i alla fall mamma, pappa har ju jobbat).
    Jag tycker också om vardagssysslor, bara jag slipper ha dem ovanpå annan sysselsättning. Jag skulle nog inte uppskatta att få lov att sköta dem ensam när jag kom hem från jobbet, men om det är min sysselsättning, då har jag absolut inget emot dem. Känner man sig ensam och vill träffa andra vuxna finns ju öppna förskolan.
  • Celiine

    Vilket skitprat, det som de säger om din son MissMarianne! Klart han mår bättre av att få din tid och kärlek än att vara en i mängden på ett stressigt dagis!

  • Celiine
    ango07 skrev 2010-03-05 20:03:18 följande:
    Man måste inte tömma några dagar. Det räcker att ni har tagit ut 250 dagar. Resten kan ni spara. Sen kan ni jobba, plugga, har privat dagmamma osv. Det enda måstet är att ni inte har barnet i kommunal barnomsorg.
    Vad konstigt. Är inte tanken att man ska få det för att man är hemma med sina barn?
    För det var vårdbidrag du menade?
  • Celiine
    Faile skrev 2010-03-05 20:15:00 följande:
    Vårdnadsbidrag heter det tror jag. Inte samma som vårdbidrag.
    Ja, just ja! Tänkte fel.

    Men att man kan få vårdnadsbidrag och ändå inte vara hemma med sina barn, det är ju lite knäppt kan jag tycka. Jag trodde att bidraget var till för att man skulle vara hemma och ta hand om sina barn, inte bara välja bort den kommunala barnomsorgen. Man lär sig nåt nytt varje dag!

    Kan man få vårdnadsbidrag för flera barn samtidigt förresten?
  • Celiine

    Ja, det var riktigt bra skrivet, pepprar!

Svar på tråden Jag VILL ju vara hemmafru/hemmamamma!