Jag VILL ju vara hemmafru/hemmamamma!

Problemet är väl också att det bara är kvinnor som är hemma. Var finns alla hemmamän, undrar jag!

marre b: vi har en väldigt generös föräldraförsäkring i Sverige. Staten betalar. Alltså har staten rätt att gå in och styra. Tack gode gud för pappamånaderna och hoppas verkligen att nästa regering inför fler!

Pappamånaderna gör att det är lättare för pappor på arbetsplatser som inte är så tillåtande att ta ut sin föräldrapenning - annars brinner den ju inne. Det är ett argument som biter på en motvillig arbetsgivare.  

Dessutom är detta med hur vi delar upp föräldraledigheten inte bara en personlig fråga, anser jag. Så länge papporna bara tar ut 20 procent kommer arbetsgivare att fortsätta att diskriminera kvinnor på arbetsmarknaden för att vi förväntas ta ut lång föräldraledighet och de flesta av VAB-dagarna.

Vadå "dagistvång och arbetstvång" och vadå marxism - den som vill vara hemma kan få vårdnadsbidrag, den som vill jobba kan lämna barnet/barnen i förskolan. Arbetstvång har väl knappast något med marxism att göra, särskilt inte som Alliansregeringen mer än någon tidigare regering vill att alla ska arbeta - även de som är så sjuka att alla läkare säger att de inte kan.

Sen tror jag att det där med att komma tillbaka till arbetslivet efter fem-tio år beror på vilket yrke man har, men nog kan det vara svårt att söka jobb med ett stort "hål" i sitt cv.

Sen tycker jag också att det är så synd att det i princip bara är kvinnor som blir hemmaföräldrar, vore inte det bästa att båda föräldrarna gick ned i tid och delade på både hemmaliv och yrkesliv? Jag och min man har till exempel delat föräldraledigheten rakt av (och min man tjänar betydligt mer än jag) och turats om att arbeta deltid för att sonen inte ska behöva ha så långa dagar i förskolan. Jag tycker att alla som funderar på att bli hemmafru ska läsa boken Skriet från kärnfamiljen, där finns mycket fakt och klokskap. Ofta ger mammorna upp, de orkar inte både arbeta och ha huvudansvaret för familj och hem/hushåll, så de går ner i deltid eller snattar hemma. De gör ju ändå det mesta hemma, så det blir enklast så.

Sen ser jag också många fördelar med att barn går på förskola - det är inte bara en förvaring utan också en pedagogisk verksamhet. De allra flesta barn mår bra och trivs i förskolan.

Tycker du att Skriet från kärnfamiljen är en radikalfeministisk propagandabok...? Mycket märklig inställning.

I boken finns bland annat fakta om vad en delad föräldraledighet rent ekonomiskt kan innebära för två personer med olika inkomster, här finns tankar om vad som händer den som ekonomiskt är beroende av den andra föräldern för sin försörjning (vad händer om han vill skiljas? vad händer om hon vill skiljas), hur det påverkar pensionen att inte ha någon inkomst under flera år och - inte minst - hur mannen i de familjer där kvinnan är hemma arbetar mer, ser mindre av sina barn och har mindre chans till en bra kontakt /delad vårdnad vid en eventuell skilsmässa.

Vill vi ha ett samhälle där kvinnorna är hemmafruar igen? Därkvinnorna är ekonomiskt beroende av sina män? Jag tycker absolut att alla får göra som de vill, men tycker inte att staten ska subventionera en kvinnofälla.Jämställdhet är bra både för familjen och för samhället. Så länge kvinnorna tar ut 80 % av föräldraledigheten kommer vi kvinnor alltid att ifrågasättas när vi söker jobb (eftersom man förutsätter, vilket inte är så konstigt, att kvinnan kommer att ta den största delen av föräldraledigheten och VAB-dagarna). Alltså är det inte bara en fråga för familjen i sig, utan för hela samhället.

Riktig och jämlikhet är feministisk jämlikhet - att alla ska ha samma förutsättningar. Kvinnor. Och män. Som jag skrev ovan drabbas ju även männen negativt av att deras fruar/sambor är hemmafruar. Titta på vårdnastvister till exempel.

Skulle gärna se lite statistik på att män verkligen tar ut så mycket i procent av VAB-dagarna. Men haken kanske ligger i det där med "som kan ta ut VAB". Chefer är oftare män än kvinnor, kanske anses inte chefer kunna ta ut VAB, till exempel. Eller vilka är det som inte kan VAB:a?

Du får också gärna berätta lite mer om vad du menar med att Skriet från... är vinklad propaganda.

Det kan ju inte vara så många i statistiken, Dr Kejs.

Gällande VAB: Försäkringskassan stastistik säger att 67,7 % tas ut av kvinnor.

Förskolan kom till för att även kvinnorna skulle kunna komma ut i arbetslivet och bli jämställda. Den skattesubvention som finns gör att även lågavlönade har råd att ha sin barn i förskolan, vilket inte är fallet i t.ex. England, där en plats kostar ca 12 000 i månaden. Hur skulle det fungera för en ensamstående förälder? I praktiken gör det att de allra flesta engelska mammor är hemma med sina barn.

Att börja prata om att skatterna är så höga i Sverige gör mig faktiskt arg. Jämför med andra länder, där skatterna inte är så höga och se hur det ser ut - till exempel USA. Där finns mycket, mycket större större klass- och inkomstklyftor.

Vad gäller disciplinen i skolor och förskolor i Frankrike talar jag av egen erfarenhet - där får man en örfil om man inte sköter sig. Är det så vi vill ha det i Sverige istället.

Vad gäller att man får ha sitt barn i förskolan trots att man blir arbetslösa vill jag bara säga : varför ska barn plötsligt skiljas från kompisarna bara för att en förälder blivit arbetslö`s? och hur länge ska man hålla platsen? Hur skulle man som förälder (jag var arbetslös 1,5 månader i år innan jag fick nytt jobb) kunna söka jobb med en treåring hemma? Två barn hemma? Tre? personligen sökte jag jobb aktivt ungefär 4-5 timmar per dag, sen hämtade jag sonen tidigt.

Jag välkomnar gärna nya lagar och regler som gör det lättare för småbarnsföräldrar att få livet att gå ihop. Jag tycker att förskolan är bra, men vill förstås inte att sonen ska ha alltför långa dagar där, vilket vi löser genom att den som hämtar på eftermiddagen istället går extra rtidigt till jobbet.

Jag tycker dock att det är trist att det nästan enbart är kvinnor som stannar hemma och tar han om inte bara barnen utan också om hela hushållet. trist också att förskolan betraktas som nån slags förvaring, som barnen skulle må dåligt av, när både forskning och föräldrars egna erfarenheter visar att förskolan är bra.