DP: Grattis till lillgrabben! Billy, fint måste jag säga. Passar bra med Leya. Men vilka sötnosar! Så mycket hår han har. Ville hade ju mörkt hår när han föddes. Men nu är det rödblont, det lilla han har. S o M var först lite mörkare innan det trillade av och sedan tog det ju typ 200år innan det växte ut igen. Nu är det blont. S o M har båda mitt mörka pigment. Ville är en kopia på sin far, inte bara utseendemässigt. Men ojoj så frammåt han är.
Mumia: Ja du, knepigt värre. Förstår att du ogärna låter henne sova i sin egen säng med den erfarenheten i bagaget. Kan ni helt enkelt inte köra någon mjuk variant av 5minutersmetoden. Mest drastiskt vore nog att få henne att sova i sin egen säng. Men det blir nog lite mkt för både henne och dig
.
S o M har båda svårt att somna i sina sängar. De har alltid somnat i famnen och/eller i soffan intill oss. En del i mig säger att det är väl skitsamma var de somnar, huvudsaken är att de somnar. Den andra delen säger att barn ska somna i sina egna sängar. Vi har inte riktigt haft varken kraft, ork, möjlighet eller tyckt att det varit viktigt. Det har varit nog med omställning för dem i alla fall.
Med Ville är jag hårdare. Har tvingat honom att somna i sin egen säng sedan han kanske var 2-3mån. Vaknar han och är hungrig är det klart att han får ligga i vår säng. Men som sagt det är nog annorlunda med barn nr 2/3. Har inga konkreta råd, som du märker, svamlar mest. Men jag tror precis som du säger att det kommer stärka henne otroligt.
Hur är hon på dagis? Leker hon med de andra barnen? Är hon lika blyg där? Kan man tänka sig att börja där istället?
Tack för alla kramar, stöttningar och tankar. Det värmer så. Det är ingen enkel process att separera med fyra ungar, bil, två katter, hus och miljoner med prylar. Men det som gör mig glad är att vi är så rörande överrens om hus, bilar, vårdnad och framförallt om att vi ska separera. Det allra svåraste är att komma överrens om alla prylar som inte uppenbart är mina/hans. De flesta saker är inskaffade gemensamt med gemensamma pengar. Så det är väl bara läga alla saker i en hög och dra. En ostyhyvel till mig, en osthyvel till dig. En virkad duk till mig, en virkad duk till dig. En låda junk till mig, en låda junk till dig.
Men gosh vad Ville är frammåt. Herreguuud unge säger jag bara. Han kryper redan och har precis börjar ställa sig upp mot möbler. Inte en sekund går man fri längre. Gissar att han vill göra allt som syrrorna gör. Han fungerar just nu som deras docka. Får på sig både det ena och andra. Han skrattar mest och gör iinga protester alls. Skönt det.
Hoppas du kommer till ro med ett bra beslut.