Carlanderskatöserna del 19

Hej tjejer!

Lämnade er i januari efter att vi misslyckades på Carlanderska, och har haft en lång FL-paus, men nu har vi bearbetat och återhämtat oss så pass att det snart är dags igen, trots att vi inte hade tänkt det från början. Har telefontid på tisdag med Margareta, och verkar allt ok så kör vi igång igen så småningom.

Visst måste man väl inte dit på första samtalet igen? Det borde väl räcka med telefonkontakt? Recept på sprutorna borde de väl kunna skriva ut ändå? Kan ni hjälpa mig så jag inte glömmer att fråga något? Det enda jag kommer på är hur man kan förändra behandlingen nu, då vi fick så få mogna ägg sist.

Tack för välkomnandet och det är sån tur att ni finns, att man kan dela det här ( som är rätt jobbigt) med andra vänliga människor. Denna gången känns det mycket tuffare, för nu vet jag att man kan misslyckas

Hoppas det gick bra för dig idag, Skrippo!

Amorosa, det är ingen kötid på CA sa de i veckan till mig.

Släggan, nu blir jag jättenyfiken! Jag är också en "poor responder" med tendenser till att stimulera få ägg varje månad. När jag pratade med Margareta igår sa hon att vi ändå ska köra korta metoden igen, men det kanske är dumt? Vi ska bara göra ett försök till, så finns det chans till bättre resultat, så vill man ju prova det. Vad var det din distansläkare sa? Undrar varför de inte har sagt något på CA om det.

Det ska bli spännande att se hur det går för dig, för vi väntar nog en månad till.

Då var det snart dags igen då. Om två veckor kör vi igång igen. Vi har nu passerat 4 år av försök och det känns ju lite jobbigt. Men nu SKA vi lyckas, tänker jag!

Jag är bara lite nyfiken på om ni alla är helt säkra hela tiden på om ni gör rätt, om ni verkligen vill detta, om ni verkligen vågar och orkar göra detta? Jag vet ju att jag egentligen vill ha ett barn till hur mycket som helst, men ju närmare nästa IVF vi kommer ju mer osäker blir jag, och tankarna virvlar i huvudet.

Problemet är att jag inte vet om jag är rädd för att misslyckas igen, trött på att ljuga för jobbet och vänner varför vi är borta lite då och då och varför jag inte kan åka med och träna t ex, eller om det har gått så lång tid så att vi börjar känna oss nöjda med ett barn? Jag önskar att jag var stensäker.

Vi funderar förresten på att byta distansläkare, känner mig inte bekväm med den vi har. Är det någon som går hos Urban Claesson i Skövde?

Har ni/ska ni bara göra UL på ca dag 9? Är det nytt eller olika från person till person? När vi gjorde förra försöket var det dag 6 och 9, och det är ju så himla struligt att åka en massa mil för en undersökning som tar en liten stund.

Då kanske jag slipper dag 6 ni, det vore ju toppen! Glömde fråga om det när jag pratade med dem i veckan.

Oj, grattis, calcaneus!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Åh, vad spännande med alla som ruvar. Jag hoppas verkligen att det kommer att gå vägen för er.
Imorgon börjar jag spruta, är jättepirrig och undrar återigen vad jag gett mig in på. Mest är jag dock glad och lättad för ÄP och ET kommer att bli på höstlovet då jag är ledig 4 dagar, så jag slipper ta ledigt och ljuga för folk.

Fru Naftra, vad otroligt jobbigt för dig och din familj. Först en sån glädje för dig (superstort grattis, förresten!!!) och sen en sån sorg. Livet är bra märkligt ibland. Ta hand om dig och dina nära, och kom tillbaka sen.

Mom70, det är verkligen en jobbig grej, hela IVF-svängen. Jag ångrar mig varje dag och tänkter att jag ska hoppa av. Vi kommer inte att göra mer än detta andra försök, för sen får det vara nog. Om vi inte lyckas, ska vi gå vidare och njuta av den underbare som vi har.

Jag har börjat med Orgalutranen för ett par dagar sen, och jag får sån klåda av den! Speciellt runt nålsticket och jag tycker att det kliar överallt på kroppen. Är det nån mer som reagerat så?