30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

Oj, vilken aktivitet det var här! Passar också på att "love-bomba" den här tråden när ni andra ändå håller på.  För mig har tråden betytt mycket särskilt när det varit som tyngst och dessutom varit en utmärkt informationskälla. Särskilt Bettan ska ha stort tack - sansade och hänsynsfulla kommentarer, samt mycket kunskap (får snart börja källhänvisa till dig)!

Ninni: Förstår att det känns tungt efter allt och alla frågor som snurrar i huvudet... Känner VERKLIGEN med dig! Men märker jag ändå lite tillförsikt i och med stundande besök hos Bettans dr? Ni har ju faktiskt inte fått så mycket hjälp med medicinering och så... Kanske värt att prova? Samtidigt förstår jag ditt beslut att satsa helt och fullt på adoption om det är det du vill. Vet att det också är ett helt fantastiskt sätt att bli förälder på. 
Vad spännande det låter att ta en kurs! Det blir alldeles säkert jättebra med lite miljöombyte - brukar fylla på energireserverna. Själv ser jag fram emot julledigheten...  KRAM!!!  

Sugarrush: Jag blev utredd för blodproppsbenägenhet och genetiska analyser visade att jag var heterozygot för Leiden V mutationen = jag har ett normalt anlag och ett "blodproppsanlag" (ganska vanligt bland skandinaver f.ö.). En heterozygot har lite förhöjd risk för blodpropp, medan en homozygot (två "blodproppsanlag") har mycket förhöjd risk för blodpropp.
Gick till en privat klinik och fick utlåtande där man rekommenderade ökat intag av folsyra (tror att jag tog 4000 mikrogram/dag ! - OBS! inte helt säker på dosen)  samt blodförtunnande typ innohep. Min ordinarie läkare sa att det var upp till mig att bestämma mig för om jag ville börja med injektionerna eller ej. Så jag började (från v 6 - tar ett preparat som heter Lovenox och förmodligen liknar innohep). Tog även progesteronsuppositorer fram till v 9 (2 x 200mg  /dag) - utan att ha blivit uredd för lutealfasdefekt (dvs att  man inte producerar tillräckligt med progesteron efter ägglossning). Och så tar jag en "baby aspirin" 81 mg/dag + vitaminer. Tycker dock att man ska informera sig om ev. risker med medicinerna också, t.ex. med progesteron. 
(Tilläggas skall att jag bor och arbetar i USA, därför har jag lite andra läkemedel. )
Nu vet jag ju inte ifall min lite förhöjda risk för blodpropp är orsaken till mina mf. Jag har även ett myom som är på gränsen till "stort" och som eventuellt skulle kunna inverka (två läkare har gett mig olika svar). Och sedan kan det förstås vara en manlig faktor också (vi gjorde spermieanalys som kom tillbaka inte helt bra). Nu har det iallafall gått bra så här långt, kanske är det med hjälp av medicinerna, kanske är det bara att allt föll på plats denna gång... Iallafall har det kännts bra att ha gjort något och jag kan verkligen rekommendera att ställa så många frågor du bara kan till läkaren. Tror det hjälper att vara lite påstridig faktiskt. 

McYama: Bra att du trivs! Många härliga tjejer här!

Skickar även en hälsning till Mojutten, Snigelkatt, TT och Icka (har jag glömt någon...?)
 

Ninni. Tanker pa dig!!! Hoppas det gar over snart. Tycker ocksa att du ska be att fa en ny tid for aterbesok. KRAM!

Gott nytt ar!

Hej pa er nya! Beklagar forstas det ni varit med om, men hoppas ni kan finna styrka i traden.

Ninni: Jag haller med dig om att man vill kora pa med allt som gar - det ar ju vad jag gjort denna gang. Konstigt att det verkar vara sa olika med receptutskrivning av olika lakare. Upplevde det inte som svart att fa progesteron har, men sa ar det kanske en mer "pillervanlig" kultur har. Nu i efterhand kan jag tycka att man kanske skulle ha gjort en utredning av lutealfasen for att se om nivaerna var laga: det ar ju faktiskt ett hormon man tillsatter och det verkar finnas olika asikter om vad som hander om man tar doser utover kroppens egen produktion. Tycker iallafall det later som du har en bra plan med insemination och adoptionsko och haller tummarna for allt!!! KRAM!

Mojutten: Vad harligt med Budapest! Later riktigt lyxigt.

Snigelkatt: Skont att ni hade en avslappnande semester.

Vill passa pa att onska alla harinne en bra start pa det nya aret och att det blir ett lyckosamt ar for alla.

Joda, jag haller mig har i bakgrunden och laser allt ni skriver. Kanner mig fortfarande mest hemma i denna traden.

Mojutten: Typiskt med kranglande menscykler. Ja, har har du nagon som kanner igen sig - tror jag hade allt mellan 25 - 46 (!) dagar efter mina missfall. Helknappt. Detta kanske var orsaken att vi hade svart att bli gravida tredje gangen och darfor gick pa Clomid och insemination. Kanner igen den dar desperata kanslan att nagot maste handa nu (och helst igar). Man vill inte vanta och ga i ovisshet i en sekund till. Valdigt stressande.

McYama: Jag konsulterade lakare innan jag satte igang med barnalbylen (eftersom jag aven var osaker pa lakemedelsmarkena har). Fast jag hade ju ocksa blivit utredd for koaguleringsproblem innan. 

Ninni: Javisst, jag tittar in da och da  . Dagarna gar och forhoppningarna om att det ska ga vagen blir storre och storre, men ibland kommer orosgnaget tillbaka.
Du har ratt vad galler sjukvarden har: jag tror att om man ar lite "pushig" gar det nog att fa hjalp tidigt. Sedan beror det ju pa vilken forsakring man har ocksa, samt om man ar villig att soka privat. Vissa har ju ingen sjukvardsforsakring alls och de blir nog utan hjalp helt och hallet. Hoppas du tillslut far progesteron om du vill ha det - for mig kandes det skont att kora fullt ut med alla hjalpmedel.

Bettan: Ar dalig pa att skriva, men det kanns som jag ar aktiv for jag tittar in valdigt ofta och laser vad ni andra skriver. Hur mar du?

Bettan: Tackar som frågar - jag mår bra. Går på regelbundna kontroller, tar mina sprutor, vitaminer och ASA. Ska iväg till doktorn idag faktiskt. Ninni: blir nyfiken på varför kliniken har tagit avstånd från progesteron? Har de motiverat sitt ställningstagande? Har en överbliven kartong Endometrin-suppositorer här hemma, men tror ej jag kan skicka den (räcker ju bara en begränsad tid). Kanske bäst att hålla sig till svenska läkemedelsmärken också, om man behöver påfyllning. Hoppas iallafall att du får hjälp. Har de kollat ifall du är har någon exempelvis Leiden V-mutation (genetisk analys av blodprov) eller dylikt?

Hej Snigelkatt och TT! Hur är det? Snigelkatt, låter som ni har en bra plan ni också, det ena utesluter ju inte det andra. Hoppas ni fick mysigt i helgen. Ninni: ha, ha, ja, jag kan se löpsedlarna framför mig: progesteronsmugglare fast i tullen... Jag är heterozygot för Leiden V, dvs jag har ett normalt anlag och ett muterat, vilket leder till liten förhöjd blodproppsrisk. Läkaren jag har sa att vissa väljer att ta sprutorna, medan andra avstår, så det var lite upp till mig. Vi frågade då vad hon skulle ha gjort själv i min situation, och då sa hon att hon nog skulle pröva blodförtinnande, både sprutor och ASA. Bettan: är nu lite uppdaterad efter att ha läst andra tråden. Förstår att det har varit nervöst med tillväxtkurvan. Hoppas du kan slappna av och njuta lite iallafall! Kram!

Ninni: Här är en länk angående progesteronmedicinering och risk för hypospadia:
http://archpedi.ama-assn.org/cgi/content/full/159/10/957
Har ej läst hela artikeln, utan endast "summaryn". Har även en bok Human Reproductive Biology av Jones & Lopez där jag har för mig att det nämns (tror det var så fick informationen först, tror även de nämnde att flickfoster kan bli maskuliniserade där, men det är inget jag har hittat något som helst belägg för någon annanstans). När jag frågade läkaren om progesteron var det heller ingen som överhuvudtaget nämnde sidoeffekter även fast jag direkt frågade.
För övrigt upplevde jag inga andra biverkningar på mig själv, förutom att det var lite kladdigt och pyssligt att få in suppossitorerna.

Bettan: Läste i andra tråden. Tänker på dig och skickar en kram!

Ninni: Artikeln nämner att hypospadia-missbildning sker i "3 to 4 cases per 1000", men jag tycker inte det framgår tydligt hur mycket risken ökar vid progesteronmedicinering, de nämner något om "2- to 4-fold increased risk". Om så är fallet ökar ju risken till 1,6% istället för 0.4%, om jag har räknat rätt och förstått det hela.  Om man tycker det är hög eller låg risk är ju individuellt - allt är ju relativt. Författarna avslutar ju artikeln med att ifrågasätta effektiviteten av progesteron överhuvudtaget,  så de verkar vara inne på samma bana som din klinik. Men även om det är en placeboeffekt kan jag personligen tycka att det är bra.
Jag började från plus, eller om det var efter första mötet med läkaren som gjorde första ultraljudet, kommer inte ihåg så noga. Fortsatte till v9. Har varit nojjig kring det hela när jag började läsa om biverkningar, men tänk om det faktiskt har hjälpt mig att komma så här långt denna gång. Och försöker intala mig att om det var så farligt så borde det väl ha informerats om eller stått på bipacksedeln, särskilt i detta land där folk stämmer varandra till höger och vänster.

Mojutten: Vad jobbigt! Skickar en styrkekram!

Ninni: Nu sag jag att de 3-4  fall per 1000 nyfodda pojkar galler "svarare" hypospadia vilket utgor 20-30% av hypospadiafallen, sa formodligen ar risken lite hogre. Men den ar ju fortfarande ganska lag.
Jag ar nu i v 26. Kanns helt otroligt, kan inte fatta det sjalv riktigt. Ligger faktiskt fortfarande lite lagt och har inte berattat for alla i min omgivning, aven om det kanske ar omojligt att dolja nu.

Mojutten: Kanner precis igen mig jag ocksa. Helst vill man ju bara isolera sig fran alla med magarna i vadret, men det ar ju i princip omojligt. For mig hjalpte det att ha en fritidsaktivitet dar jag absolut var garanterad att det inte fanns barn/gravida, sedan att ga och trana/yoga. Ja, du vet sakert det redan. Ta hand om dig!!!

(Ninni och Mojutten och ni andra: Jag hoppas att ni inte tar ialla upp att jag fortfarande ar kvar i forumet.)

For ovrigt kan jag bara instamma i Ninnis eloge till Bettan!