30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

Ninni: Ett stort grattis!!! Är fantastiskt glad för din skull!!  Försök att ta det en dag i taget och se det positiva - jag vet att det är svårt - är efter insemination själv gravid men har "legat lågt" med detta eftersom jag varit så rädd och nervös. Det där med vinet tror jag inte alls du behöver vara orolig för.
I denna graviditet fick jag progesteronsuppositorer, samt extra folsyra, "baby aspirin" 81 mg och injektioner med Lovenox (motsvara antagligen heparin eller dylikt). De två sistnämnda medicinerna är för min något förhöjda risk för blodpropp. (Jag fick ju en rejäl genomgång med undersökning av livmodern, diverse blodprov, genetiska tester samt makens spermieanalys trots att vi "bara" haft två missfall.) Känns bra att jag försökt göra något aktivt genom att ta medicinerna, samtidigt vill man ju vara säker på att det inte finns sidoeffekter som kan påverka fostret. Läste t.ex. i en tråd här på FL om en pojke som fötts med hypospadia, där en orsak kan ha varit medicinering med extra progesteron under graviditeten, och då blir man ju naturligtvis lite orolig. Hoppas ändå att du har en läkare som du känner du kan lita på och föra en dialog med utan att bli avfärdad. I vilket fall önskar jag att du kan glädjas för stunden. Stor kram!

Snigelkatt: Tack för tipset om hemsidan med silver- och guldsmycken. Jättefina! Jag gillar den breda ringen med blomman i en annan metall. Vilken bra idé att unna sig något när mensen kommit. Låter så härligt med en resa att se fram emot i höstmörkret (fast där jag bor önskar jag mig lite höstmörker och riktig vinter). Bamsekram!

Jemema: Kul att "se" dig igen! Hoppas allt är bra!

Och naturligtvis hej till alla er andra!

Hur är det med er Mojutten och Snigelkatt?

Jemena: Hypospadia är en missbildning på könsorganen (öppning längs med det manliga könsorganet som jag har förstått det).
Tack för grattis! Kul att höra att att allt är bra med dig! Ja, jag har gjort VUL och flera UL (jag är faktiskt lite nojjig även kring det...) men vi kanske kan prata mer i t.ex. plustråden (se trådstart), så att det inte blir för mycket prat om graviditeter här. Jag minns ju själv att det var lite jobbigt att höra om allt när man själv är så desperat och kan inte tänka på annat än att bli gravid. Hoppas du förstår min takegång. Kram!

Ninni: Tack. Ja, visst skiljer det mycket kring olika läkare med vad de är villiga att gå med på och vad de tror på. Jag vet inte hur många olika läkare jag har varit till sedan sista missfallet, även på en mycket väl ansedd privatklinik, fått  "2nd opinions" och frågat MASSOR själv. Tror nog att det är för att jag själv har varit ganska aktiv och pådrivande som jag fick de utvärderingar och den behandlig som jag fått. Enda nackdelen är väl att man läser så mycket att man utvecklar hypokondri...
Progesteron skrivs säkert ut även i "lugnande" syfte och kanske det bara har placeboeffekt. Men om det är en bra effekt så gör det ju inget. Jag hörde mig för noggrant innan angående progesteron, men missade det jag senare läste i en reproduktionsbiologibok angående biverkningar och då blir man ju lite nervös. Men nu har jag ändå slutat kuren (fick utskrivet tom v 9), så jag får sluta fred med min oro. Kanske är det ju ändå så att progesteronet hjälpte att bibehålla graviditeten så pass länge.
Skönt att höra att du känner dig lugn och tillfreds - jag är verkligen jätteglad för din skull. Och jag tror absolut adoption kan vara ett fantastiskt sätt att bli förälder på (har själv exempel i min närhet). Förresten, det ena utesluter ju inte det andra...

Nu måste jag äta middag.

Mojutten: Hoppas verkligen att du känner dig bättre bemött av den nya läkaren. Förstår att det tar på krafterna att inte få gehör och sedan söka sig någonannanstans. Kram!

Ninni: Å, vilke pärla till make! Jag minns också hur en bra dag plötsligt kunde förvandlas till en dålig bara av ett reklamutskick... Verkligen omtänksamt av honom. Hoppas allt är bra med dig annars! Kram!

TT: Välkommen "tillbaka"! Man behöver ett litet break ibland. Tycker du gör helt rätt som håller dig ifrån gravida och mammor och det var väl jättebra att du inte valde att flytta till den avdelningen. Verkar som du har fullt upp på jobbet? Kanske skönt att kunna skingra tankarna med arbetsuppgifterna, men hoppas iallafall att du hinner ta hand lite om dig själv (krypa upp i soffan med en god bok låter som en bra idé).
Förstår att adoption känns som ett stort steg, men vad jag har förstått från de som adopterat är att det  har varit alldeles fantastiskt. Du får hålla oss uppdaterade om orkar och vill. Kram!

Mojutten: vad skönt att du känner att du äntligen har kommit "rätt": bemötande betyder ju verkligen jättemycket. Och grattis till artikeln!! (Får man fråga vilket ämnesområde...? Du kanske vill hålla det hemligt?)

Sugarrush: Beklagar verkligen det du gått igenom. Känner igen den där hopplösheten, tyvärr. Man blir ju påmind av minsta lilla och det är inte lätt att isolera sig helt från gravida och bebisar. För mig har detta forum varit ett stort stöd iallafall.

Snigelkatt: Hur är det med dig?

Hej på er andra!

Mojutten: Grattis igen till artikeln. Jag är naturvetare själv (och har delvis läst med växtmolekylärbiologer) så jag vet vilket slit det ligger bakom en artikel. Verkligen bra jobbat! Glöm inte att ta hand om dig i jobbstressen!

Snigelkatt: Hoppas glögg och julpynt och lite lyxledigt har gjort susen. Håller med om att julen är en väldigt mysig tid.

Sugarrush: Jag blev ordienrad vaginala suppositorer (tror det var 200 mg morgon och kväll) från v 6 till v  9 fastän inga prover togs för att fastställa min egen progesteronproduktion. Var dock lite orolig över eventuella bieffekter på fosterutvecklingen (reproduktionssystemet), men samtidigt kändes det ju skönt att göra något.

Ninni: Hur är det? Känner igen den där paniken - hade en egen "panik-svacka" i veckan... Man får försöka ta en dag i taget, fast det är lättare sagt än gjort.

Hej på er alla andra!

Ninni: Jo, visst släpper oron mer och mer ju längre tiden går och jag har ju lyxen att få träffa en specialist varannan vecka så det känns betryggande. Bra att psykologen fungerar för dig! Jag gick en gång till en kurator/psykolog, men kände inte att det var helt rätt för mig.

Bettan: Imponerande att du har sådan koll på allt!

Hur har ni det, Mojutten, Snigelkatt, Sugarrush, TT, Fialisa mfl?

Bettan: Jag står korrigerad (två gånger!! )- menade inget ont  Naturligtvis är det skillnad mellan kurator och psykolog, faktum är att jag inte vet vad hon var...

Mojutten: Läkaren bad oss vänta två menscykler innan vi försökte igen, vilket var ganska frustrerande eftersom det rent tidsmässigt tog jättelång tid då jag fick vänta +40 dagar på första mensen och efter det fick jag längre cykler. Visste inte att det kunde ha immunologiska orsaker...

Håller tummarna för flera plus i denna tråd lagom till jul.

Dvs visste inte att det kunde ha immunologiska orsaker att man skulle vänta.

Å, Ninni, vad hemskt tråkigt! Vet inte vad jag ska säga i detta ögonblick - verkligen ledsamt att höra. Tänker på dig och din man och skickar massor av STOOORA kramar!  Önskar det fanns något jag kunde göra för dig! Ta väl hand om dig, vännen.

Ninni: Hoppas verkligen att du snart kan få tala med Bettans specialist. Tycker även det låter bra att du blivit sjukskriven. Tänker mycket på dig!! Skickar en varm kram!

McYama: missade att välkomna dig. Beklagar dina mf.