Vad är EC? Här finss information!

Jag började för en månad sen strax innan min son blev 2 månader. Med kisset har det funkat fint (fast vi kör mer på rutin än på tecken eftersom han ofta inte ger några, eller iaf inga som jag ser). Med bajset är det kanske på gång. Hittills har han bajsat lite i varenda blöja, typ så fort han fisit), men nu går det mer och mer mot att det kommer stora lass och att han då gör dem i samband med kisset.

Hur som så kan jag bara säga att det funkar. Inte alltid och inte utan ansträngning (man får springa på toa rätt ofta), men bebisen verkar lycklig och jag också när jag slipper använda så många blöjor och känner att jag ibland fattar vad han menar. Men inte ens när de nu märker att det funkar är min sambo eller mina föräldrar speciellt förstående. Sambon har tom uttryckt att han inte fattar vad det ska vara bra för, det är väl smidigare att byta blöja när man har tid än att springa och kissa när bebisen vill. (Varvid jag blev skitlack och undrade om han tänker göra så även när sonen blir större - nej, kissa du på dig för pappa har inte tid att gå på toa med dig just nu...) Jag fortsätter iaf och det går som sagt bättre och bättre. Så jag tycker att om du vill och orkar så prova. Det värsta som kan hända är att det inte funkar eller att du tröttnar och då har du ju egentligen inte förlorat nåt.

Lycka till.

Vi kör blöja jämt, och vanlig blöja eftersom sambon helt blånekar tygblöjor. Och han både kissar och bajsar i blöjan också.  Mer när vi är ute och jag inte orkar springa och leta toalett, men mindre när vi är hemma. Jag tänker som så, att bättre att göra lite än inget. Och hittills verkar han ju fattat grejen eftersom han kissar så fint i duschen (och för all del i handfat, över toaletter eller i buskar om vi är borta/ute). Däremot skulle man kanske behövt tygblöjor för att han skulle förstå att det är mindre skönt att kissa i dem och börja ge tydligare signaler...

Vi har kissat i buskar, dock inte bajsat (tänkte inte ens på att det ju skulle kunna komma). Det tycker jag är okej så länge man liksom inte är mitt bland folk eller på ställen där folk går och så. Handfat kör vi inte, vi hänger över toan när vi är på andras toaletter. Dvs jag håller honom nästan nere i toan med rumpan för att det inte ska komma uppåt. Träffar ringen ibland ändå, men det gör ju även vuxna killar så det är ju bara att torka av med blött tänker jag.

Men nu ska vi ta steget till potta. För här kom mormor med en potta och då känns det ju som att man kanske ska börja använda den. Det är en sån med insats så man kan ha den i knäet så länge tills han kan sitta själv. Plus att insatsen ju är lätt att ta med sig. Återkommer med rapporter om hur det funkar.

Jag tror att de flesta är som min kille och tycker att det är otroligt jobbigt att behöva panikspringa till toa mitt i vad som helst som man håller på med när man tror eller vet att det är kiss/bajs på väg. Bättre då att ha blöjor och ta det när man har tid resonerar de. Jag resonerar ju så själv ibland när jag är för trött/stressad/lat. Så för oss blir det som sagt lite halvdant. Men bättre lite än inget.

Och när det nu introducerats potta känns det aningen lättare. Inte lika tungt när man kan ha honom sittandes på den i knäet. Har inte märkt nån skillnad alls, han kissar och bajsar lika lätt på den som när jag hållit honom i duschen.

Ja, det är detta jag ser fram emot och hoppas på. Känns ju som att med EC glider man liksom bara in i blöjfriheten på samma sätt som barnet lär sig prata och allt annat. Istället för att man vid en viss tidpunkt ska börja träna på som attan för att h*n ska bli torr.

Jag tycker att EC är logiskt, tyckte det redan innan jag visste att det fanns, men är glad för alla tips och allt stöd man får av att andra också håller på och att det liksom är en uttalad metod.

Ja, det undrar jag med. Eller han gör det ibland. Men bara när det passar honom. Och om han skulle råka potta i onödan så blir han helkinkig och menar att vi kan väl ändå inte hålla på och ha lillkillen på pottan jämt och ständigt när han ändå inte kissar. Men 9 ggr av 10 så kissar han ju... 

Men det är väl bara att fortsätta själv och föregå med gott exempel. Jag tänker som så att vi är olika och bebisen märker såklart skillnad. Om pappa då inte pottar lika som mamma så vänjer han sig vid det antar jag. Och sen hoppas jag såklart att sambon kommer att bli mer intresserad när lillkillen blir större och det (väl?) blir lättare att få till kommunikationen runt det hela. Och när bajset dessutom börjar bli äckligare :)