Vad är EC? Här finss information!

Jag har själv fått ut mest av den mycket utförliga boken "Diaper Free" av Ingrid Bauer. Den är tyvärr svår att få tag på; jag köpte min begagnad från Amazon: www.amazon.com/Diaper-Free-Gentle-Natural-Hygiene/dp/0452287774/ref=sr_1_1&s=books&qid=1265190739&sr=8-1

Svensk sida med kortfattad information samt ett forum som tyvärr är ganska inaktivt: ecsweden.se/

Sammanfattning på engelska på Wikipedia: en.wikipedia.org/wiki/Elimination_communication

Grundläggande anatomi och kroppsfunktioner

I detta avsnitt ska jag förklara de grundläggande kroppsliga förutsättningarna bakom EC.

Alla barn föds med förmågan att känna att de är kiss- och bajsnödiga, och med en förmåga att styra när de släpper ifrån sig. Styrkan i musklerna, kontrollen över nervsystemet och deras förståelse för situationen går från att som nyfödda vara ganska liten till att raskt bli bättre. Detta under förutsättning att förmågorna hålls i trim. Om man inte uppmuntrar barnet till detta så kommer det snart att tappa denna förmåga och den kommer inte tillbaka på lång tid.

Jag börjar med en jämförelse med bebisens behov av att äta och att kissa:
1: Hon känner hunger. Hon känner sig kissnödig.
2: Hon signalerar hunger/kissnödighet till sin vårdnadshavare. I början lite diffust, men föräldern lär sig så småningom att lättare tolka signalerna.
3: I början är hungern/kissnödigheten liten, men växer snabbt till att bli ett mycket påträngande behov.
4: Hon kan inte själv ta sig till maten eller till pottan; hon behöver hjälp från sin förälder. Men väl där kan hon dia från bröstet respektive styra sina underlivsmuskler för att göra ifrån sig.
5: MEN... skillnaden mellan dessa två situationer är att en hungrig bebis kan inte lösa sitt problem och i en extrem situation svälter hon till slut ihjäl. En mycket kissnödig bebis har dock möjligheten att lösa problemet genom kissa på sig där hon ligger.

EC handlar om att inte driva barnet så långt att det lär sig att kissa och bajsa på sig, utan om att erbjuda barnet möjligheten att på ett bekvämt sätt göra ifrån sig innan kiss- eller bajsnödigheten har gått så långt.

Så funkar kroppen:
När kissblåsan är ungefär halvfull känner man sig nödig. Vid ca tre fjärdedels full är man desperat kissnödig och kan inte tänka på något annat än att hitta en toalett. Vid helt full blåsa går kroppens reservsystem igång och man kissar på sig för att skydda vävnaden i blåsan så att den inte sprängs. Lite samma sak sker i ändtarmen, men denna fylls dock inte på kontinueligt som blåsan. Men man känner sig nödig långt innan man faktiskt gör på sig i byxan. Man har i båda fallen en stund på sig från att man är nödig tills att det blir kris. För spädbarn är denna stund mycket kort, för vuxna ibland uppemot flera timmar.

Barn som har blöja och inte EC:as lär sig att ignorera dessa första signaler av nödighet. Istället går det så långt att kroppen till slut kissar/bajsar på sig. Nervsystemet utnyttjas till den grad att det så småningom tappar all känslighet. En extrem jämförelse är med anorektikern som tappar förmågan att känna hunger eftersom hon gått emot signalen så många gånger. Hur lång tid detta tar är olika, och problemet handlar delvis om nervsystemets funktion, men också om att barnet slutar att kommunicera kring sin nödighet. En riktlinje är att det är enklast att börja med EC före sex månaders ålder, men gärna så tidigt som möjligt.

Att kissa/bajsa handlar dels om att spänna muskler, och dels om att slappna av. Vissa funktioner i kroppen är automatiska (som hjärtats slag) och andra sker både automatiskt och med vilja (som andning; oftast andas vi automatiskt men vi kan också styra det helt med vilja). Den större delen av dagen går vi automatiskt runt med en lätt anspänning i underlivet för att hålla tätt. När vi blir väldigt nödiga kanske vi kniper igen extra hårt med vilja, och vi kan knipa av en pågående tömning. Att kissa/bajsa handlar om att slappna av med musklerna, något vi gör med vilja men som ofta sker på rutin utan medveten tanke. I extremfallet när vi kissar på oss så slappnar kroppen av som en reflex/skyddsmekanism, beskriven ovan.

Barn föds som sagt med dessa förmågor, men de är svaga till en början och tränas till att bli starkare. Att styra kiss och bajs handlar således dels om att genom anspänning hålla tätt när det inte är läge att göra ifrån sig, dels om att slappna av när det rätta läget är inne. Vi vuxna slappnar som sagt av och släpper ifrån oss på rutin, oftast när vi sätter oss på toalatten. Bebisar förstår ju inte denna koppling till en början, utan behöver lära sig i vilka situationer det är rätt läge. Dessa tekniker och olika stimuli är det dags för i ett ytterligare inlägg.

Så går EC till; grunderna

Jag ska här kort gå in på vad EC går ut på och ge lite exempel. Detta är baserat dels på vad jag läst och dels på mina egna erfarenheter. Ingenting säger att jag har rätt lösning för alla eller har all kunskap.

Vi vuxna kissar/bajsar på toaletten. Dels för att det inte är skönt att göra på sig i byxorna och dels för att det inte är socialt accepterat att göra det. Bebisar har naturligtvis inte denna sociala taktkänsla, och ska inte heller känna skam i samband med sina behov, utan EC ska handla om att lära barnet att förstå när det är rätt läge ur ett praktiskt perspektiv.

EC står för Elimination Communication, dvs att kommunicera kring att göra ifrån sig. Det är enligt mig lite av en förenkling, och säger inte mycket om hur det ska gå till. Ingrid Bauer radar upp fyra hörnstenar inom EC, utan inbördes rangordning:
1: Timing och rytm
2: Barnets signaler till den vuxne
3: Signaler till barnet
4: Intuition

Timing och rytm handlar om att som vuxen lära sig att förutse barnets behov.

Barn är som regel nödiga när de vaknar, och många även efter en måltid. Under sömnen håller sig kroppen automatiskt (undantaget de nyfödda) och en måltid utlöser en reflex för tömning så att det bereds plats för den nya maten. Detta är vanliga exempel, men iaktta ditt barn för dess unika mönster.

Min erfarenhet är att detta är det enklaste sättet att börja. Jag märkte att min son från den allra första början bajsade en liten stund efter varje amning, ca var tredje timme. Därför började jag vid två veckors ålder att ta honom till toan direkt efter amning, för att förekomma den reflexmässia tömningen, och det funkade nästan undantagslöst från den dagen.

Barnets signaler till den vuxne är till en början ofta svaga, blandas lätt ihop med signaler för t.ex. hunger, och är därtill unika för varje barn. Därför måste du iaktta ditt barn och försöka lära dig.

Ofta handlar det om att barnet bärjar att "krångla" med kroppen, blir grinigt, släpper bröstet. Eller så blir det istället lugnare, blir tyst. Snart kanske barnet börjar söka din blick och kommunicera mer medvetet. Efter ett antal månader kan barnet signalera med teckenspråk och så småningom med tal.

Signalerna är inte alltid lätta att tolka; du kanske tror att barnet är hungrigt istället, eller tar det på toa när det inte är nödigt. Ingen fara, försök att lära dig av de små missödena och tänk på att dessa signaler blir tydligare så småningom. När en bebis är upptagen med annat kan den också ge svagare signaler som du missar, eller så är du själv upptagen och märker dem inte. Det viktiga är inte att förstå varje gång, det är nog en omöjlighet.

Signaler till barnet är stimuli som barnet lär sig att förknippa med att göra ifrån sig. Mitt tips är att försöka att använda så många signaler som möjligt, så blir det enklare när man behöver vara flexibel och t.ex. kissa/bajsa på andra ställen än hemma. Men många använder inte alls ord eller platser som signaler, utan t.ex. bara en ställning, det går också bra.

Barn lär sig att vuxna är lite olika, så det är inte nödvändigt att t.ex. två föräldrar gör exakt likadant, men kanske kan det vara en fördel att inte göra väldigt olika så att barnet inte blir förvirrat i framtiden då det ska lära sig att signalera till er.

Den första signalen man börjar med är ofta ett ljud som kopplas till kiss/bajs. Vi säger ksss-ksss-ksss resp. poo-poo-poo, och detta började vi med från nyfödd eftersom det hördes tydligt när min son bajsade i blöjan efter maten. Vi upprepade detta sedan även när han bajsade över handfatet. Vi började snart att även ge det som en startsignal redan när vi kom dit: nu kan du bajsa. När bajset kom sade vi det igenom som en bekräftelse. Det är inte nödvändigt att ha olika ord för kiss och bajs. Vissa sjunger en sång, ja det finns alla möjligheter att välja vilken signal man är bekväm med.

Att klä av barnet på underkroppen och ta av ev. blöja blir till en signal.

Att sitta på huk är en ställning som gör det lätt att slappna av i bäckenbotten och är utmärkt för att göra ifrån sig. Att hållas under låren/knävecken med ryggen mot den vuxne blir snabbt en signal i sig.

Ofta hålls barn över handfatet eller en potta/skål, och barnet förknippar även denna miljö med att göra ifrån sig. När bebisen bärs in i badrummet eller ser pottan förstår den vad som är på gång.

Om vi nu tar exemplet med att ni är borta från hemmet så kommer barnet inte att känna igen sig i miljön, men med samma vanliga ställning och ljud så räcker antalet signaler för att barnet oftast ska förstå situationen. Samma sak när ni t.ex. börjar använda potta istället för handfatet.

Intuition är enligt den vetenskapliga definitionen omedveten behandling av medveten information. Detta betyder i praktiken att du omedvetet ser en diskret signal och tänker att barnet är nödigt, utan att vara medveten om varifrån din tanke kommer ifrån. Andra kanske läger en betydelse av "tankeläsning" i begreppet. Hur som helst så får man ofta en plötslig impuls av att det nog borde vara läge att ta barnet till toan nu. Gör man inte det så ångrar man sig ofta när man märker att det kommer kiss/bajs i blöjan kort därpå.

Intuition, eller en känsla, tror jag är något som växer fram när de lite mer taktiska och styrda verktygen sitter naturligt.

EC i praktiken, inte alltid så lätt

Om man gör allt enligt informationen ovan så borde det funka till 100% - eller hur? Men i verkligheten så är det ju lite svårare än så. Jag ska här ta upp några punkter som dels kan utveckla och nyansera EC, och dels trösta den som tycker att det är omöjligt att lyckas med EC.

Bebisar kissar väldigt ofta, som nyfödda så ofta som var tionde minut och ofta i sömnen. Att ha som mål att "fånga" alla kissar är en omöjlighet.

Bebisen kan också uppfatta att kiss är ett mindre besvär än bajs och inte signalera lika tydligt om det. Man kan också missa signaler då man har svårt att tro att hon är kissnödig igen, bara en kvart efter ett toabesök. Men särskilt under morgonen och förmiddagen är det vanligt med massor av kiss för att uppväga natten då ett hormon dragit ner på njurarnas kissproduktion. När det gäller kiss är därför timing ett bra verktyg.

Helt blöjfria bebisar är således ovanligt inom EC, i alla fall under det första halvåret eller mer. Att sluta med blöjor är ofta en gradvis process där man börjar med att inte ha blöja hemma, eller att ha det på natten. Många använder tygblöja för att det är lättare för barnet att känna kiss/bajs då än i moderna engångsblöjor. Vill man försöka att helt undvika blöjor måste man ändå använda någon typ av underlägg under spädbarnstiden då det t.ex. kissas under sömnen.

"EC light" kallas det ibland att använda blöja på bebisen samtidigt som man EC:ar med de verktyg som jag skrev om i tidigare inlägg. För oss innebär det att en blöja ofta används och är torr natten igenom då min son först håller sig i upp emot 8 timmar under sömnen, kissas över handfatet i samband med amning och sedan somnar om och håller sig torr till nästa uppvak.

Ett steg tillbaka i utvecklingen är vanligt. När barnet blir mer rörligt och nyfiken på omvärlden kan det signalera mindre tydligt. Ett annat exempel är min son som varit dålig i magen i två veckor och därför bajsat på sig i blöjan ett antal gånger per dag. Han har helt enkelt inte kunnat hålla emot, jag vet själv hur det kan kännas. Därför måste vi nu vara lite nogrannare med timing eftersom han verkar ha slutat att signalera lika tydligt som innan magsjukan. Från att ha bytt ca en bajsblöja eller två i månaden från två veckors ålder byter jag just ni fem om dagen. Nåja, nya tag!

Det är lätt att bli frustrerad som förälder. Antingen för att det är svårt, eller för att man blir sur på sig själv för att man missat. Det viktiga är dock att inte göra detta till en prestation eller att skapa press på barnet.

Varför gör vi detta? För mig handlar det framför allt om barnet, att ge honom chansen att tycka att det är en skön befrielse att göra ifrån sig. För mig som förälder betyder EC också att jag genom att lägga ner lite mer jobb nu sparar in en massa jobb på blöjbyten och potträning i framtiden. Och varje bajsblöja som jag slipper redan idag är en befrielse!

Kanske behöver man ta det lugnt i ett par dagar? Att t.ex. bara säga poo-poo-poo när bajset kommer i blöjan och slappna av med allt det andra om det känns för mycket. Det kan också vara viktigt att inte börja med allt på en gång.

EC i ett vidare perspektiv

I detta avsnitt ska jag göra en analys av EC i en vidare evolutionär och samhällelig kontext. Vi måste vara smarta nog att kunna se ett sammanhang utanför det moderna liv vi lever i i Sverige idag på 2000-talet.

Som jag har skrivit tidigare är det barnets instinkt att inte vilja kissa/bajsa på sig i en trång blöja; ett exempel är hur de ofta kissar så fort blöjan tas av och ofta blöter ner hela skötbordet. Människobarnet är programmerat att göra ifrån sig när det kläs av och hålls lite fritt, ifrån mammans omfamning/bärsjal eller sängen. Även de flesta andra högstående djur undviker att skita där de äter och sover!

Ur ett evolutionärt perspektiv har människan utvecklats inom jägar- och samlarfolk, och inom antropologin studerar man nutida folk som fortfarande lever så. Där är det vanliga att en mamma inte föder ett nytt barn innan det förra kan gå och därmed också klara sina behov nästan helt utan hjälp från vuxna; det kan gå, äta själv och kissa/bajsa. I dessa samhällen lever man heller inte ensam med sitt barn; det vanliga är en grupp av mammor, pappor, syskon och kompisar som alla kan EC:a ett barn vid behov. Det är helt enkelt en del av det dagliga livet.

Jag har rest i bl.a. Kina och Zambia (södra Afrika) och sett hur barn där EC:as ibland även på öppen gata. I Kina har barnen sparkdräkter med öppen gren; när barnen hålls i hukande ställning lämnas underlivet fritt. På så sätt behöver man inte slösa tid på att klä av dem; tiden de kan hålla sig är som sagt kort i början. I Zambia är det varmare och småbarnen går ofta helt utan kläder på underkroppen. Detta betyder naturligtvis inte att de kissar och bajsar där de står och går, utan det är helt enkelt bara smidigare att inte ha byxor på dem.

Även i Sverige använde vi kolt på småbarn fram tills för mindre än 100 år sedan. En kort klänning utan byxor under, som skylder baken men tillåter att man snabbt håller barnet i ställning eller sätter på en potta. "Koltåldern" sträckte sig upp till ett par års ålder då man började ha mer vuxna plagg, eftersom man blev duktigare på att hålla sig längre.

I takt med att vi lever allt mindre i närhet med våra barn utan vill få dem att anpassa sig till våra vuxna arbetsscheman så har EC fått ge vika för blöjor, vilket gör att föräldrarna kan frånse sitt barns behov utan ta tag i kiss och bajs när det finns tid. (Nu låter jag som en som vill tillbaka till medeltiden, det är inte så jag menar och inte det jag vill. Jag konsteterar bara hur utvecklingen gått.)

Idag är blöjorna så bekväma och enkla för både barn och vuxna att de används allt längre både dag och natt. I samma takt förskjuts folks tro om när det är lämpligt för barn att sluta med blöja. Hade du sagt till en jägare/samlare att en 1-åring behöver blöja hade hon skrattat. Hade du sagt till en blöjanvändande mamma för 50 år sedan att en 2- eller 3-åring behöver blöja hade hon skrattat. Begreppet om en tid när barnet är "redo" är uppfunnet och skjuts allt längre upp i åldern. Dags att tänka om?

Att utöva EC till 100% tar tid och är kanske inte möjligt för alla i dagens samhälle. Även jag är en modern människa som lever i en storstad där jag inte kan sätta mitt barn att bajsa på trottoarkanten eftersom det inte är socialt accepterat i Sverige. Därtill är det kallt och barnet kan inte alltid gå med bar stjärt ute som i Afrika. Det är helt enkelt lite knepigare. Dessutom är jag kanske lite lat? Van som jag är vid att vara självständig och inte alls uppvuxen i en familj där EC är naturligt som hade varit fallet för hundra år sedan. Därför använder jag och de flesta andra EC:ande föräldrar i västvärlden blöja som ett komplement. Men majoriteten av världens barn har fortfarande INTE blöja, eller har det endast under en mycket kort tid tidigt i livet.

Hej på er, kul att ni uppskattar det jag skrivit. Ju äldre bebisen är desto svårare är det att starta, och jag är ingen expert på hur man börjar då. Jag började vid två veckor, och vet att det börjar bli svårt redan efter ett par månader. Bebisar vänjer sig snabbt vid blöjor och glömmer bort hur man kontrollerar och signalerar om sina kroppsfunktioner. Finns en tråd om hur man startar med flera månader gamla barn ("Hur börjar man nu då? 4,5 mån"). Jag önskar er i alla fall lycka till!

Vår erfarenhet är att det är precis tvärt om. Mindre kladd, mindre stress för barnet. 

Det är en större utmaning ju äldre barnet har hunnit bli innan man börjar, det är helt klart. Bäst är att börja så snart som möjligt helt enkelt. Vid fyra månader är det nog ganska stora skillnader mellan hur "lätt" det går med olika barn. För vissa funkar det direkt, för andra är det nästan för sent, det är vad jag har hört.

Du är självklart inte en dålig mamma som vill pressa din son till något som han inte är redo för, så vida du tillämpar EC på ett mjukt sätt och hanterar missar på ett avslappnat sätt. Min egen mamma blev överbevisad när hon såg att det fungerade, det är kanske det enda sättet att vända en skeptiker. I tråden här finns information om hur kroppen fungerar, kanske kan lite mer fakta hjälpa till att övertyga dem.

Då får han väl byta blöja på henne då? Inte komma till dig och gnöla. De flesta av oss tycker väl att det är enklare, mindre äckligt och roligare att sätta barnet på pottan (eller toan, bara att spola ner) än att byta en bajsblöja, så han lär sig väl snabbt.

För oss är det olika; oftare på morgon och i samband med uppvak och måltider. Kl 06-07 är det ofta flera gånger, men ofta inget alls på eftermiddagen. 1-3 ggr per natt fortfarande.

Min pojk är nästan exakt lika gammal som ditt barn och det som funkar för oss nu är att låta honom gå naken hela tiden när vi är hemma. Då har vi kunnat "fånga" 24 timmar i rad. Med blöja på blir vi alla för lata, även han. Han signalerar ofta genom att bli klängig och gnällig till synes utan anledning. Vill bli buren när han går osv. Försök att se om din dotter signalerar på något sätt att hon är nödig. (Jag har en son och många som har pojkar ser att snoppen ofta är lite större när de är nödiga - en klar fördel.)

Börja med att försöka att tajma; dvs iaktta när det sker och förekom henne. Oftas finns ett mönster, speciellt för bajs. Enklast är direkt när hon vaknar (dvs så absolut snbbt som möjligt, då kommer ofta kiss) och efter måltid (så snart hon slutar äta, inte när ni vuxna är klara...). Ta ett steg i taget därifrån. Signaler kommer så småningom.