Brudarna babblar vidare 8

KRAM

Tittar bara in lite snabbt tyvärr..

icka: lycka till idag! Grattis till D:s jobb, du har så rätt - nu vänder det för er!

movie: fy va tungt med vänner som kräver utan att kunna se utanför sin egen lilla värld. En del "vänner" tar för mycket från en och ibland måste man (till slut) se till sig själv först. Ta ett djupt andetag och andas ut allt tråk, du vet ju själv att hon kräver det omöjliga och reagerar väldigt egoistiskt - vänner ställer självklart upp men det kan ju inte vara på beställning.
Och din "stora" tjeja älskar sin mamma vet du Särkilt tjejer kan ibland behöva frigöra sig lite från mamman som ju ändå oftast är den starkaste förebild de har. Elva år, då börjar hon ju försöka finna ut vilken hennes egen identitet är och ska bli, det kanske är lättare att - under en period - göra det hos pappa.

susie: vet inte vad jag kan säga till dig min vän, såhär är det inte tänkt att det ska vara... Jag vet inte varför du får gå igenom allt detta men jag vet att du är stark nog att fortsätta, att ta läkarna vid hornen och att få den fjärde familjemedlemmen som  ni alla längtar efter   Håller med om allas kraftuttryck: det här är verkligen SKIT (i brist på ett bättre ord)... men ni har guldägg som ligger i frysen susie, ett av dem väntar på er!

ps. jag hoppas du hittar en massa på FL som kan trösta dig och ge dig hoppet åter!

Hej tjejer

Jag har inte försvunnit från jordens yta men kämpar med att måla om härhemma. Är ensam då mannen är i sälen, borde få mkt gjort men orkar ju inte hälften mot annars...stör mig på att jag måste ta pauser hela tiden men kroppen säger ifrån annars. Jag målar och tjuter om vartannat - inget särskilt fel, tror jag drabbats av de omtalade preggers-hormonerna...hmprh...snyter mig, torkar tårna och tar nya tag med penseln - ciao på er sålänge!

susie: så härligt att sköterskan kunde lyfta dig lite och att ni nu faktiskt är i full gång igen - din uppgift blir att upprepa följande mantra: "vi har jättefina embryon och denna gång kommer det lyckas!"

Kram till alla er andra också!

movie: Kram tillbaka till dig, känns som du behöver det Kan verkligen relatera till din dotters känslor, att göra saker mot sin vilja och fastna i vänskapsrelationer där att man inte vill såra den andra personen. Dessutom så är hon 11 år och det gör ju saken ännu mer komplicerad, både gällande hennes möjligheter att fundera och känna kring situationen och för er vuxna runt omkring som givetvis lider av att se henne må så dåligt... En sak är ju vem hon vill vara kompis med, det kan vara svårt nog att handskas med men att sen den här kompisen dessutom är elak mot henne - det kanske man inte helt kan skylla på nån diagnos?? Och även om man kan det så hjälper det inte kompisen i de relationer hon har. ADD lr inte så kommer ju den här personen att stöta bort de få vänner hon verkar ha och "tyvärr" är det ju så att vare sig man vet om hennes diagnos eller inte så kommer inte alla hon interagerar med genom livet att acceptera beteendet iaf.

Förstår verkligen att du har det tungt, en positiv sak är ju att ni vuxna har tagit tag i det nu och att det finns en plan med kurator och så. Jag ska egentligen inte uttala mig alls om ADD för jag vet/kan ingenting och vill verkligen inte trampa någon på tårna men skulle det funka att sitta ner tillsammans med din dotter och den här tjejen och prata om det? Eftersom hon går i en "vanlig" klass så kanske hon fungerar relativt bra ändå tänker jag? Inte för att vara för krass men trots att det är olyckligt att den här tjejen har diagnosen att handskas med så är det ju inte rätt att det går ut över din dotter

Bla bla bla...hoppas bara att det löser sig så smidigt som möjligt för alla inblandade. Mitt i allt förundras jag över samarbetet mellan dig och "extramamman" (fördomsfullt jag vet), härligt att ni sluter upp kring din dotter! Många kramar igen, även om jag bara yrar så ville jag besvara ditt inlägg