Släpper taget hela tiden

Jag tycker att ni är duktiga som kämpar så! Själv har jag en pojke som fyller två månader idag och vår amning fukade aldrig. Jag mådde så dåligt efter förlossningen och han hackade bara fram och tillbaka, greppade aldrig och vi bara skrek och grät både han och jag.
Jag är jätteledsen över att amningen kajkade åt h-e, men i det skick jag befann mig fanns ingen möjlighet till att orka kämpa vidare. Han fick urpumpad brsötmjök i tre veckor, sedan sade faktiskt min bm till mig att jag kanske skulle fundera på att släppa amningen för att komma på fötterna igen. Jag gjorde så med en stor sorg, men man är inte mer än människa. Jag tycker att ni är jättetappra som fortsätter!

Till Acelise: Grattis! Ser nu att du fick en gosse!

Lurvenpajsaren

Äldre 8 Feb 10:33

#21

holmenkollen skrev 2010-02-08 09:49:27 följande:

Ja, det finns ju gränser för vad man orkar med.... Som det är nu så vågar jag inte åka hemifrån, kommer ju inte att våga ge henne mat ute bland folk och just nu är jag inte så sugen på att ge flaska... Men det går väl inte sä länge till =(

Då kan jag trösta med att jag som enabrt flaskmatar inte heller vill åka till ställen där jag måste mata honom såvida det inte är hem till hans mormor!
Känner mig fortfarande alldeles för tafatt och klumpig med allt planerande. Tyvärr vill jag liskom att han ska bli äldre, kunna sitta och äta lite mer vanlig mat innan det blöir aktuellt med fik eller dylikt. Dessutom är han en gosse med rejäl röstresurs så folks blickar skulle jag aldrig orka med. Vet ju själv hur man kunde störa sig innan man själv fick barn. Men vad man lär sig! Kommer aldrig mer att titta anklagande på en stackars stressad småbarnsförälder som gör allt för att försöka få sin guldklimp lugn bland folk. :)

Lurvenpajsaren

Äldre 17 Feb 15:52

#26

WaitingInVain skrev 2010-02-17 13:44:54 följande:

Intressant tråd. Har samma problem med min 2-veckors lilla kille. Vi ger extra på flaska för att min mjölk inte kommer igång ordentligt. Försöker amma så mkt som möjligt, men han har sedan ganska lång tid tillbaka tenderat att bara somna vid bröstet så snart han väl fått ett grepp och börjat suga Han har de sista dagarna börjat tappa amningstekniken och börjat 'hacka' och buffa och sparka och spänna sig. Står i valet och kvalet att helt ge upp amningen och övergå till flaska, men vill samtidigt inte helt ge upp. Försöker pumpa ur så ofta som möjligt, men det kommer aldrig särskilt mkt. Blir inte bättre av att han har svårt att sova (magknip?) och är konstant övertrött och skriker och gråter. Känner mig i skrivande stund helt uppgiven efter snart två dygn utan sömn och utan att ha vare sig fått till mjölk eller sömn till honom heller Ska försöka foksuera på att bara amma och inte göra ngt annat närmsta dygnet och se om det kanske blir en ändring. Tipset med oxytocin-spray kanske kan vara ngt också - nu är jag så stressad och frustrerad att jag helst inte vill ha honom hos mig alls och det är ju naturligtvis inte bra...

Din sista mening beskriver hur jag kände det/hade det. Det var inte värt det för mig. Mina känslor var inte att leka med och jag mådde så dåligt att jag inte ens kunde tycka om honom när det var som värst. Nu i efterhand har jag med hjälp av BVC och läkare insett att jag hade förlossningsdepression. Jag önskar så att jag bara hade kunnat acceptera att amningen inte fungerade. Han gjorde precis som du beskriver det hela. Det var helt fruktansvärt. Usch.
Hoppas det löser sig för dig/er!

Släpper taget hela tiden

INNEHÅLL