Stort grattis Siggedigg och Stella 78!! :)
Igår var jag på en tjejträff. Vi var fyra tjejer och fyra barn (varav bara jag utan) Kul men liite utanför blir man ju. Mycket barnsnack... Försöker tänka på allt jag slipper.. byta blöjor, allt krångel med bilarna och stolar, kläder osv bla bla bla...
Och en drink kunde bara jag njuta av.. :)
Ja, ja.. Vad vore en bal på slottet?!
Frikadellen: Precis! Jag jobbar med barn så jag får en del "tillfredsställt" varje dag på arbetet.. Där får jag även ta den tristare biten med att sätta gränser och ta hand om många barn och allt vad det innebär. Roligt men jobbigt.
Jag omges av barn varje dag men när det blir med vänner och deras bäbisar känns det annorlunda. Konstigt kanske?!
Frikadellen: Men OJ! Hur mår du nu, har/ska du opereras?
Hur länge hade du vetat om att du var gravid?
Stor Kram och Krya!
Hej! Idag orkar jag bara skriva EGO. Var hos gynekologen i morse. Har sagt att jag ska byta men det har inte bara blivit så.. Jag vet inte men han får mig att känna mig så himla liten och dum. Det är ingen annan som får mig att känna mig som han. Konstigt. Är rätt nere och ledsen nu dels för att det känns så hopplöst just nu och tiden bara springer iväg. Till råga på allt hade han glömt att ställa oss i IVF-kö i höstas!! Han sa att han trodde att han ville avvakta för att kolla resultat av Pergo men han verkade själv förvånad. Sa: "jag brukar vara så noga med att skriva anteckningar..."
Så nu har jag förlorat ett halvår till. Han ska nu skicka en remiss så jag kan göra "spolning" för att kolla så att äggledaren jag har kvar är ok. Och en remiss till Huddinges IVF-kö. (nu tror jag inte han glömmer)
Frågade honom om endometrios och PCO då jag läst om det och det stämmer på mig med magsmärtor, insulinkänsligheten och annat. Får ingen vidare respons på min oro och frågor.
Till råga på allt är Pergotime slut hos tillverkaren. Ursäkta, men idag är allt bara fel! :(
Hej tjejer!
Tack för erat stöd igår. Gynbesöket förstörde hela min dag faktiskt, hade inte lust att prata med någon (knappt min sambo heller) Var väldigt låg men idag är det bättre.
Kändes som ett slag i ansiktet att han glömt sätta oss i IVFkön. Tick, tack klockan går... Liksom.
Men förstår att känslan kan vara densamma även fast man är yngre. Det är längtan efter barn som gör det jobbigt. Som min läkare sa också till mig att han hade kunnat förstå min stress och oro om jag varit närmare 40! Men vad spelar det för roll? Jag vill ha barn NU! Eller rättare sagt för två år sedan.. Så vem är han, eller någon annan, att avgöra när jag/vi är redo för familj?! Jag bara undrar. Skitsnack!
Känner också att IVF är en säkerhetslina, om inget annat fungerar. Läkaren sa att kön i Sthlm är 1 år, har hört 1,5 år. Vet ni? Ska ringa dit och beklaga mig till dem och säga att min läkare skulle satt oss i kön i höstas. Inte för att det hjälper men man vet aldrig...
Konstigt nog berättar jag inga detaljer till min närmaste familj (men vi står varandra rätt nära). Blir för påtagligt liksom. De vet ite att jag äter Pergo tex och sådant. Men att vi försöker vet de naturligtvis. De frågar inte så mycket heller vilket är skönt. Jag kan prata med dem om jag vill.
Blev lite besviken på en nära vän som jag anförtrodde mig åt förra veckan. Hon ville trösta genom att säga "men va inte stressad" och "slappna av" bla bla. Och tyckte det bara va kul att vi fösökte så aktivt och har sex på "beställning". Inte alls roligt sa jag men hon förstod inte. Sedan sa en hon känner bla bla bla.. Har försökt ALLT då har man rätt att vara stressad"
Jag vet att hon ville väl men att höra att jag inte har rätt till mina känslor är rätt jobbigt. Därför pratar jag inte med så många.
Man får ju så många "dumma råd". Suck!
Kan också känna att det är orättvist ibland att det fungerar för alla andra men inte för oss. Och då menar jag ALLA! Av alla vi känner är vi nu de enda utan barn. Bäbisar överallt. Vi är ju i den åldern. Kul för dem naturligtvis men lite jobbigt är det emellanåt på kalas osv då barnen kryllar..
Oj, detta blev långt...
Hej igen!
Tack för era snälla och stödjande ord. Ja, visst är FL suveränt?! Det är som terapi ibland när man inte vet vad man ska göra av alla tankar och känslor.
Jag "belastar" inte heller min omgivning speciellt mycket. Men vet inte om det är bra eller dåligt ibland, det är ju inge fel på att ta plats och visa sina känslor även om de är jobbiga. Men det gör även att man blir sårbar. Man är väl lite "svenne" och går och bär på mkt själv, håller skenet uppe och har en stark fasad.
Hur som är jag glad att ni finns därute, ni som vet och gått igenom liknande situationer. Tack för det!!
Kram på er tjejer
Ps Har så konstigt ont i magen. Hoppas lite gör jag men det har jag ju gjort förr...
Theina: Är det samma kompisar som var hos dig häromdagen och inte vågade säga ngt om det som hänt dig? Kan du börja tala om det som hänt ändå? Eller har ni inte den kontakten?
De är säkert mest rädda att bryta isen och göra dig ledsen/upprörd men om du visar att du vill tala (om du vill det) så lyssnar de säkert och stöttar. Det borde de iaf göra, om de är vänner!! Lycka till.
Jag tycker du borde kolla med VUL för att vara på den säkra sidan. Har HCGt gått ner helt? Jag mådde inte illa eller kräktes efter operationen. Men det är säkerligen helt olika! Ring och fråga sjukvårdsupplysningen eller boka en tid där du behandlades.
Ego: Det är säkert inte gravidsymptom men man vet aldrig, idag är magen som vanligt igen.. Har läst att man kan få positivt gravtest 7 dagar efter befrukningen så snart testar jag. På torsdag. Men bode vänta en vecka längre, vi får se..
Hej och välkommen till tråden Angio men tråkigt att läsa om dina upplevelser.
Det berörde mig då jag kände igen mig själv i det du berättade.
Min äggledare sprack också och det var ambulans och operation fort fort. Dock gjorde de titthålsop. på mig trots att det hade blödit lika mkt som för dig. Är väl olika hur de gör, detta var på Uppsala Akademiska sjukhuset. Jag tänker ibland att min återhämtning kanske hade varit snabbare om de snittat för då kanske de hade kunnat suga bort mer blod. Hade superont efteråt för hade rätt mkt blod kvar som irriterade.. Men framförallt tog det lång tid för mig efteråt för jag fick bara en påse blod tillbaks. Det var en tuff resa och en avvägning mellan att vila och att röra på mig för att komma igång. Men det går, kroppen är fantastisk! :)
Minns inte riktigt vad de sa om att försöka igen, men tror de sa att jag skulle vänta två månader ungefär och att mensen skulle vara igång och normal igen.. Min andra äggledare sa de såg fin ut och om din också är det borde du kunna försöka snart igen. Men ring och kolla iaf...
Själv ska jag kolla min äggledare med kontrastvätska på fredag ("spolning"). Och förhoppningsvis ser de att jag har passage igenom den! Är lite nervös, har någon av er gjort det och hur ont hade ni efteråt?
Frikadellen: Hur går det? hur mår du? har du testat? va, va , va????? :) Nyfiken.. :)
Frikadellen: Att de vill ta spermaprov på din man trots att simmarna verkar fungera bra tror jag är en del av utredningen bara. Något som måste göras för att kunna ställas i IVF-kö.
Och du, det är väl helt naturligt och ok att du känner efter och känner igen symptom som du haft tidigare graviditeter. Du är duktig som kan avvakta! Och en skendräktig labrador är väl lite hårt och syniskt sagt...
Stella78: Tack för ditt långa svar! Du har inte skrämt mig, jag lovar. Det jag inte förstår är varför han genomförde undersökningen på dig när han visste att du var nyopererad. Galet! Jag förbereder mig på det värsta så blir det nog bra... Jag menar den absolut värsta smärtan som måste finnas har jag redan genomlidit när min äggledare sprack. Och jag överlevde, om än med nöd och näppe. Så denna undersökning måste vara en baggis... 
Emmizz: Det var ingen titthålsoperation låter det som?! Jag har ingen aning om ersättning men jag är skeptisk. Du kan inte se det som ett ärr livet gett dig, en stor händelse om än negativ som påverkat dig?! Om du förstår hur jag menar...?
Det finns någon salva som bleker ärrbildningar men vad den heter vet jag inte. Lycka till.
Misstänkte att det va en "hård men hjärtlig" ton ni har mellan er. :) Jag bara tänkte mig in i hur jag skulle känna om ngn sa så till mig efter flera missfall.. Skulle nog inte va lika tuff som du! Det är ett känsligt ämne det där med barn för mig nu, trots att jag sluppit missfall...
Hej alla!
Jag är sååå lättad! Min spolning i fredags gick jättebra, jag har passage genom min kvarvarande äggledare. Å, vad lättad jag är nu! Oron har funnits där sedan i juli 2008 när den andra sprack och jag höll på att förblöda. Nu är jag äntligen lite lugnare i sinnet, den andra är ok.
SusanneÖst: Det är en normal reaktion, efter ett X. Jag tror (dessvärre) att för många kan denna erfarenhet vara en jobbig och smärtsam upplevelse många år framöver, kanske för alltid. Men man lär sig att leva med det. Jag gråter inte direkt över det längre men ibland blir jag ledsen över att jag inte blir gravid! Men jag tänker på det som hände ofta, det finns alltid där i bakhuvudet. Det var en trauatisk händelse som förändrade mitt liv.
Du gör rätt i att lyssna på dig själv. Man ska inte försöka om det tar emot. Låt det ta tid, det är mitt bästa råd! Så att inte själva sexet blir förknippat med smärta, ångest och rädsla. Man måste försöka ha kul annars kan det bli helt fel framöver tror jag. Vi har hamnat i ägglossnings-sex-träsket, inte att rekommendera, när man tvingar sig själv att ha sex utan att lusten finns där!
Kram
Frikadellen: Voff! 
Angio101: Vilka trevliga besked. Då är det bara att tuta å köra.... Have fun!
Emizz833: Jag förstår din oro och frustration. Att de hela tiden säger att du ska vara beredd på o.p och att det kan vara ett X känns lite onödigt, tycker jag. Jag menar, du ÄR ju redan superförberedd på det då det hänt dig två gånger så de liksom strör salt i såren helt i onödan. Det du behöver är väl mest stöd från läkarna och inte ökad oro... Hmm....
Jag håller iaf alla mina tummar och tår för att det ska visa sig vara helt normalt allting!!!
Stella78: Jg har haft konstigt ont i magen ända sedan ägglossningen i fredags/lördags. Börjar ju naturligtvis fantisera om att det är ett ägg som vandrar och letar sig fram där inne... Hur snabbt kände du denna värk och tänjer sig livmodern på en gång??
Jaynee: Visst finns det plats för dig i tråden! Välkommen! Låter ju verkligen som du haft "tur i oturen"... Lyckost..