
-
min son som föddes v.24+3 och hade inga större komplikationer var hemma med mig i 2,5år! innan dess hade han aldrig klarat dagis! och knapp då, det var jätte jobbigt, han var sjuk mer än 50% i början ,vi trodde han skulle få sluta. idag är han 5 år och klarar det lite bättre. När han var liten fick han väldigt hög feber varje gång, stor påverkan på allmäntillständet samt feberkramper ofta. kan du inte stanna hemma med barnet lite mer än 1 år?? vi fick intyg från läkare osv så vi fick stanna hemma.Signa tur skrev 2010-03-14 18:49:52 följande:Min gosse är född i vecka 24. Han är idag strax över året och har klarat sig fint trots sin tidiga födsel. Har har enbart en kvarstående ductus som ska åtgärdas inom kort som rest.Han har fram tills nyligen klarat sig fint från infektioner o.dyl trots en pussjuk storasyster och besök på öppna förskolan. Men de sista två månaderna har han varit sjuk i förkylningar, öroninfl., och nu magsjuka. Allt blir så långdraget. Börjar tänka att han kanske ändå inte är så stark i sitt immunförsvar som jag trott och till hösten blir det dags för barnomsorg. Så, är det kanske bättre med dagmamma för hans del? Hur länge säger man att de är infektionskänsliga?
-
men gud så jobbigt!!! jag hade också en väldigt svår förlossning av min enda fullgångna bebis, sprack typ överallt, och hade ont som f---n. Men gud det där lät väldigt jobbigt:( tur att bebis klarade sig trots detta!!!Tessita skrev 2010-03-10 21:09:34 följande:EmmyK, han var inte så jätte stor. 4 kg men jag hade för trångt bäcken visade det sig i efterhand på röntgen. Men då sa dem att det absolut inte kunde vara så att jag hade för trångt bäcken för då hade han inte kommit ner så långt. Jag kom in fullt öppen kl 7 på morgonen, kämpade på hela dagen, krystade flera timmar. Två läkare drog ca 5 ggr med sugklocka. Min man såg huvudet på vår son. Sen tappade han puls och det blev akutsnitt. De fick putta tillbaka honom via underlivet. Då sprack min livmoder, förlorade massa blod. Operationen tog över 2 timmar. Tarmarna stod still på mig flera dagar efteråt, magen svällde upp som en stor ballong, gjorde fruktansvärt ont. Lång historia... Men vår son klarade sig bra, vi hade tur!!
-
min kille född v.24+3 blir 6 år den 20 juni och väger ca 16,5kg och är ca 110cm lång.LizzTommy skrev 2010-03-31 11:25:01 följande:Hej Alla! Ni som har lite äldre prematurer.. En undran till er. Hur mycket väger/vägde era underverk när de är/var runt 3,5-4 år? Emilia blir 4 i oktober, väger nu runt 15 kg och är 97 cm lång. Nyfiken! =)
-
pelle, kan inte låta bli att kommentera ditt inlägg, är inte så aktiv här inne längre men fick en son i v.24+3 för 6 år sedan. Det du skriver är ju alldeles fruktasnvärt och Oacceptabelt!!!!!! Skulle göra som någon tidigare skrev, kontakta media eller liknande, detta är INTE ok!!!!!! Stora styrkekramar till er, lider så med er
-
jag fick för 7 år sedan en son i v.24+3 som idag är en glad och pigg 7 åring som går i första klass :) ville bara kika in och säga hej och önska alla prematurer och deras föräldrar all lycka!! resan är lång och jobbig men när det går bra är det så värt det. Kan knappt tro idag att det är samma pojke som låg där i kuvösen
-
hej alla prematurföräldrar! ville bara kika in i denna tråd och ge er lite hopp inför framtiden. För 8 år sen föddes min son Johannes i v.24+3, med en vikt på 700gr. Han låg på neo i 4 månader och hade hemsjukvård i 1 månad därefter. Han låg i respirator över en månad, och sedan cpap ett par månader, och sedan syrgas ett par månader. Det var blodförgiftningar, ductus operation mm. Många jobbiga minnen. Men idag är han 8 år och mår bra. Vägen har vart låååång men det kommer faktist dagar nuförtiden då man glömmer det som var, att han ens var så liten en gång :) speciellt de gånger han är som envisast :) men det kanske var just därför han klarade sig, för att hon var så envis :) ville bara berätta vår historia och önska er alla lycka till med era små! kraaam