EPT (Extremely Pre Term/Extremt mycket för tidigt född) Tråd 17

Min gosse är född i vecka 24. Han är idag strax över året och har klarat sig fint trots sin tidiga födsel. Har har enbart en kvarstående ductus som ska åtgärdas inom kort som rest.

Han har fram tills nyligen klarat sig fint från infektioner o.dyl trots en pussjuk storasyster och besök på öppna förskolan. Men de sista två månaderna har han varit sjuk i förkylningar, öroninfl., och nu magsjuka. Allt blir så långdraget. Börjar tänka att han kanske ändå inte är så stark i sitt immunförsvar som jag trott och till hösten blir det dags för barnomsorg.
Så, är det kanske bättre med dagmamma för hans del? Hur länge säger man att de är infektionskänsliga?

Vet inte om det är någon som svarat på det men tester kommer att ske fram tills våra barn börjar i skolan. Har hört att sista testet sker av en psykolog för att kolla barnets mognad men det är jag inte säker på alls.

Jasså, ni fick intyg? För vår del tror jag inte på det, han behövde inte ens ta RS-vaccin, men jag ska kolla.

Han har ju varit sjuk mycket nu. Nästan i 1½ månad har den ena krämpan efter den andra avlöst varandra med enstaka friska dagar däremellan.

Har ni ingen "fast" doktor som ni alltid träffar och som träffat ert barn på neo?

Vi bor i Göteborg och tillhör Östra. Vi fick välja ut en doktor som vi ville ha fortsatt kontakt med. Henne kontaktar vi när vi har frågor och funderingar när vi vill i stort sett. 

Sitter och skummar igenom trådar ur detta forumet. Har en son på snart 1,5 år som föddes i v 24+1. Jag hann att få mina två kortisonsprutor innan föddes.

Bra att ni inte ger upp! Min son var stor och stark för sin tid, han vägde 715 gram och var 33 cm lång. Han hade cpap från första början utan syrgas de tre första dygnen, sedan marginellt med syrgas. Idag väger han 10,3 kg och är 80 cm lång.

Visst, tiden är tuff och de små är mycket sköra men kämpa på och försök knipa ihop så länge du kan.

Min son har inga som helst men från sin tidiga födsel och han är idag en mycket duktig kille som klarat sig så fint att han får hoppa över ett besök hos neodoktorn och han behöver inte gå på neokoll förrän vid ca 3 års ålder nästa gång. Han fick ingen hjärnblödning, inga problem med synen, ingen BPD. Det syns ingenting alls på honom heller att han är född för tidigt, han är helt enkelt som vilken vanlig kille som helst i 1-års åldern!

Jag håller tummarna så hårt det bara går att din lille stannar kvar ett tag till där han har det bäst just nu!

Ja, det  är en riktig solskenshistoria.. Även om resan bestod av många gupp på vägen, trots allt.

Läkarna talade om att de hade aldrig varit med om en 24 veckors bebis som inte hamnat direkt i respirator innan de mött på min son. Han var så otroligt viljestark redan från början. Han hade kickat barnmorskan när hon skulle sätta bandet på foten efter födseln.

Sonen låg vid 4 veckors ålder (v.28) i respirator i 3 dagar då han fått magsjuka. När han fick sin magsjuka blev jag livrädd, var helt övertygad om att är man så liten kan man bara inte klara en magsjuka men det gick ju vägen det med..

Varför han kom så tidigt är det ingen som vet. Mitt första barn gick jag över tiden i 19 dagar med. Extremt åt bägge håll.

Skönt att du äntligen kommit in i v 23 i alla fall. Jag hoppas inte hinnan brister riktigt än, men som sagt jag håller tummarna!

Känner igen det.. Mitt vatten hade börjat sippra/rinna och jag blev genast inlagd. Låg bara inne 3-4 dagar vill jag minnas. Hade hoppats på mååååånga veckor, men så blev det ju inte,

Kan fortfarande minnas känslan när läkaren suckade och sa att det var vatten som rann när jag kom in på KK med misstänkt vattenavgång.

Man kommer ju aldrig att kunna lägga tiden bakom sig, den kommer bara att hamna mer i skuggan ju mer tiden går!

Jag hoppas verkligen för din och bebisens skull att den den är kvar ett tag till,  man kan stå ut med att ha jävligt trist i många veckor bara allt går bra.

Har läst bloggen och kommer att göra det varje dag! Min son föddes ju också i vecka 24+1. Fattar inte hur man som förälder överlever att gå igenom samma sak 3 gånger, jag har "bara" gått igenom det 1 gång och jag känner hur såren rivs upp igen när man läser om lilla Gabriel.

Jag kommer också att hålla alla tummar (och tår) för söta lilla Gabriel!!

Jag kan glädja dig med att han mår alldeles utmärkt!

Han är ett viljestarkt litet busfrö som älskar små hyss (kasta mat på golvet är ett), han leker med sina bilar och kör de på golvet som pojkar gör, han tar för sig av livet och tillvaron. Han älskar att flörta med alla människor han ser, han är glad, han mår verkligen bra. Han har inga men alls från sin tidiga födsel, han är som andra barn i hans korrigerade ålder och det syns ingenting på honom heller att han är född för tidigt.

Jag minns när tiden på sjukhuset när man inte visste hur det skulle det skulle gå för honom, jag ville inget hellre än planera för hans student, jag ville inte bara ta dag för dag och vänta på infektioner som kunde slå till. Jag ville inget hellre än att bara få hem honom, i vilket skick han kom hem i var inte det viktiga. Han skulle bara med mig hem!

Jag är så otroligt lycklig idag över att det gått så bra, det har gått bättre än vi kunde hoppas på. Samtidigt vill jag skänka en tanke till andra föräldrar här i tråden som mist sina barn. Jag beundrar er som klarar av att leva vidare!

Så PennyJenny, tänk att det faktiskt kan gå väldigt bra också! Jag tänker på dig och jag hoppas dina sd inte betyder att du din lilla gosse kommer att födas nu.

Ska se om jag har nån bra busbild på honom att lägga upp här i morgon. Nu måste jag sova.

Jag tänker på dig och jag släpper inte tummarna!!

Måste hålla med, Östra var jättebra! Mölndal var en chock att hamna på men till slut tyckte jag om (nästan) alla där också. Fick eget rum när Olle blev stor och började amma och hade grimma längre stunder. Kände aldrig att någon tyckte man var en dålig förälder. Minns när Olle precis kommit och jag ännu var inskriven på spec.-bb, kände mig så vamt mottagen av all personal oavsett det var dag eller nattpersonal. Personalen på spec.-bb minns jag att alla utan en surkärring med billig parfymstank var trevliga.PennyJenny, nu tar vi en dag i taget. Tänk att det kommer gå bra. Du måste väl vara i v.26 nu? Som Pre mamma säger; läkarna riskerar inte ditt liv.

Jag tänker på dig och följer dig i tråden!

Kram och lycka till!

Har sagt att jag ska lägga upp en bild på min Olle i tråden. Här är han min prins! Vi är i Smögen och han är lycklig över att hittat en båt för båtar, bilar, moppar och dockvagnar är hans stora passion i livet!

Min Olle (han är född i v24+1) är försäkrad i ACE Europe, inte den bästa försäkringen men det var ingen som ifrågasatte något. Skickade in anmälan och sen var det väl klart i stort sett så det borde inte vara några problem för er heller..

Min son är född i v 24+1 och han är "normalstor". Väger ca 11,5 kg och är ca 80 cm (han har mått väldigt bra hela resan igenom) så låt inga läkare skylla på att hon är prematur.

Utseendet.. ja, det var väl det minsta man tänkte på. Jag tänkte mest hela tiden att jag skiter i vilket skick jag får hem hobom i, bara han kommer hem!! Sen naturligtvis tyckte jag synd om en så söt liten gosse att han skulle få en så ful grisnäsa var väl en tanke som for i mitt huvud när jag såg han i syrgasgrimma och hade chans att studer ordentligt utan cpap. Visste inte först att det var cpapen som gjorde att näsan såg ut som den gjorde.. Huvudformen rätade till sig snabbt när han fick sova på kudde. Och idag, snart två år efter födseln så syns det ingenting alls.

Vi får fortsätta och sprida våra erfarenheter kring våra prematurer, tror det kan vara nyttigt för folk att få höra både solskenshistorier och sorgehistorier.

Vet du, jag har hört att det gör ännu mer ont under värkarbetet att föda en prematur då livmodern inte är mogen. Födde ett barn i v.24+1 och jag var helt övertygad om att jag skulle dö av smärta! När jag födde mitt första barn som var fullgånget tyckte jag inte värkarna var speciellt jobbiga.

@Ulrikadag

Grattis till bebis och hemkomst!

Har en 4-åring född i v.24+1 som jag tror hade två underkända hörselkontroller. Det är väldigt svårt att göra hörseltest på bebisar fick vi veta. Vi gick på ett par kontroller till för koll av hörseln innan vi blev friade. Det var alltså inget fel på hörseln och det kan ju vara så i ert fall också.

Och dessutom är vi även helt friade från kontroller av vår neodoktor och har bara ett psykologtest kvar att göra innan skolstart. Men mest för att få "okejstämpel" för skolan så det inte kommer finnas tvivel i skolan pga den tidiga födseln. Funderar faktiskt på att låta han börja i skolan ett år tidigare eftersom hans bästis är ett år äldre och han redan kan skriva lite och räknar ihop siffror bra.

(Det sista var bara "lite skryt" från en mycket stolt mamma. Vi vet ju alla här i tråden att den första tiden över lag var väldigt oviss :) )

Vi gjorde första kontrollen strax innan hemfärd på sjukhuset. Den gick inte igenom så då fick vi gå på kontroller på döv- och hörselverksamheten på sjukhuset där de utförde hörseltester. Vet inte exakt vad det var för några faktiskt. Och ingen har heller förklarat något om vad testerna heter. Har bara fått förklarat för mig, just som du säger, att testerna är extra svåra att göra på småbarn/bebisar.

Om det blev resultat, även om de fick höja frekvensen, borde väl pojken höra? Vad sa personalen?

Som sagt, ni har bara gjort ett test än. Inget är skrivet i sten än:)