Forum Förälder Prematurbarn
Inlägg från: Sunkiissed |Visa alla inlägg
  • Sunkiissed
    Sunkii­ssed
    Äldre 2 Feb 07:48
    3688 svar
    Återställ Anmäl

    EPT (Extremely Pre Term/Extremt mycket för tidigt född) Tråd 17

    mina12 skrev 2010-02-01 17:38:20 följande:
    Jag trodde födelsedagen skulle bli superjobbig. När den inte blev det, så andades jag ut på något sätt, men för mig kom det efter ettårsdagen. Precis som du skriver - grubblar, ältar, läser och kollar på bilder. Jag tror att hela vinter/våren kommer vara så för mig, för det var den perioden förra året som vi låg på sjukhuset. Det känns ju lite jobbigt, för alla förväntar sig ju att man ska må bra och vara glad, nu när allt "blivit så bra ju" (som alla säger).Kram på dig!
    Jag "får" inte må dåligt även fast det bara är 5 månadersen mina tvillingar kom i v24+4.. Folk förstår inte vad det betyder. Vissa säger " Ja men det är väl vanligt att tvillingar kommer tidigt?" "Joo.. Men kanske inte så tidigt"-säger jag.. Och så är det inget mer. Eller så frågar de hur det gått med barnen, "bra" säger jag och sen är det inget mer. Sen fick jag en kommentar "Hur länge fick ni stanna på BB då? Vi fick stanna en dag extra på BB för lillan skulle gipsa benen" Jag blev helt stum!

    Sen hade jag skrivit ett inlägg i min blogg att när man var på sjukhuset inte viste om man skulle våga somna för rädlan att vakna av att läkaren skulle komma och säga att ens barn håller på att dö. Då får jag denna kommentaren "Jo men så är det nog för alla mammor, jag var jätterädd att mina barn skulle dö i plötsligspäbarns död"

    Jag undrar hur det ska bli med mig när barnen är ett år, får jag inte må dåligt för min omgivning nu så kommer jag inte få de senare heller..
    "Men allt gick ju så bra, sluta älta det nu" "Lev och skit i det gamla"

    Ville bara skriva av mig lite {#lang_emotions_embarassed}
  • Sunkiissed
    Sunkii­ssed
    Äldre 2 Feb 14:34
    #49
    Återställ Anmäl

    Jag berättar en massa om hur det är osv osv.. Skriver i min blogg som jag vet de flesta i min närhet läser, kompisar, mamma, pappa, kusiner, och mammas och pappas vänner också. Visst får jag höra mycket snällt osv också men ibland blir jag bara helt frustrerad.. Jag drömmer tex mardrömmar om att barnen dör, på olika sätt, antingen vid födseln, i kuvösen, nu när vi är hemma osv och jag berättade detta för en nära som då sa "Ja jag vet hur det känns, jag jobbar natt så jag har också sömnproblem" :S  Det är väl verkligen inte samma sak? Eller som när min kompis sa att det är samma känsla att vara mamma och orolig för att barnet ska dö i plötsligspäbarns död? Eller när man får höra "Skit i att älta nu, du har ju två friska barn så var glad för det du har och sluta vara ledsen "   

    Men detta var nog nästan värst:
    Jag till en nära släkting "Jag mår dåligt och kan inte sova, jag tror jag ska försöka börja prata med någon för jag gråter nästan varje dag"
    Personen: " Tycker du verkligen att du har tid med det?" ( en ton som fick mig att känna mig dum och jobbig )

    Åhh jag blir så ledsen! Jag trodde jag skulle få mer stöd av de som vara nära mig när jag födde barnen men har fått mer stöd av vänner jag blivit bättre vän med nu efter detta hänt. Vissa jag inte kunde tro skulle ha brytt sig har varit jättestöd under sjukhusvistelsen och de jag verkligen litade på innan drog sig undan och vill inte riktigt prata om detta. Vissa har jag ingen kontakt med alls och de var ändå personer jag var med nästan varje helg. Konstigt..

    Jag kommer ihåg när jag var i v 23+4 (en vecka innan barnen kom) läste i en tidning att i v 24 kunde barnet överleva och berättade detta för min sambo. Då visste jag inte vad det betydde för barnet eller mamman, i alla tvillingböcker hoppade jag över att läsa om neonatal för dit skulle inte jag ändå. . .

    Och inte begär man att någon ska förstå heller för det hade inte jag heller gjort om jag inte varit i samma sits men lite omtanke "Hur är det med dig idag?" tex..  


  • Sunkiissed
    Sunkii­ssed
    Äldre 2 Feb 20:09
    #51
    Återställ Anmäl
    Maria K skrev 2010-02-02 20:04:27 följande:
    Jag har fått höra en del konstiga kommentarer av släktingar men det är nog mest okunskap, har försökt att inte lyssna.Av vänner har jag fått bra stöd fast vissa inte pratar om de svårigheterna med N utan bara tar det som det kommer och det som jag vill prata om.Har tänkt en hel del på det som varit idag då det är 6 månader sedan N föddes, men det enda jag kan komma fram till är att jag idag är lugnare och tryggare i mig själv än jag var innan, konstigt trots allt kaos som varit/är.N fick dessutom provsmaka potatis för första gången idag, såg ut som hon tänkte "vad är det här?" men fortsatte smaka och inget kom ut, fick väl i sig knappt en tesked sedan visade hon klart att hon inte ville ha nått mera.  Vi får se hur det går imorgon.
    Jo visst är det brist på kunskap... men blir ändå ledsen när det känns som om ingen kan lyssna utan att ge en kommentar som man bara blir helt stum av.
    Det är ju svårt att prata med någon när de flesta jag försökt prata med inte ens försöker förstå utan bara ska säga "var glad och glöm allt!" :/
  • Sunkiissed
    Sunkii­ssed
    Äldre 2 Feb 21:45
    #53
    Återställ Anmäl
    Pre mamma skrev 2010-02-02 21:24:16 följande:
    sandra: Tycker verkligen du ska gå och prata med någon. Jag har börjat gå hos psykolog och en del behöver få gå igenom allt som hänt för att kunna lämna det bakom sig. Lämna det bakom sig är också ett dumt uttryck för det har hänt dig och du kommer säkert att tänka på den tiden som varit länge framöver, konstigt vore det annars, det är ju en fruktansvärt omtumlande period. Men man har mycket skuldkänslor, förvirring och aggretion därför kan det vara skönt att få förlåta sig själv, gå igenom vad som hänt och få ro i tankarna. Förlåt nu blev det mycket hobbypsykologi..Jag har verkligen lärt mig vilka som är mina närmaste vänner under denna periodenKramar
    I min kommun har det ett "mammatest" som är frågor och så finns det 4 olika svar man får kryssa i. Det visade sig att jag mådde rätt dålig så jag pratade med min Bvc sköterska om detta. Vi ska prata nu på Torsdag igen och se vad vi ska göra åt saken. Det kändes skönt att få göra detta testet då jag har svårt att bara säga att jag mår dåligt. Det blev liksom en genväg till det jag ville prata om.

    Jag har också lärt mig mycket om vilka jag ska lita på..

    Kraaam!!!!
  • Sunkiissed
    Sunkii­ssed
    Äldre 3 Feb 16:30
    #58
    Återställ Anmäl
    Trolltoka skrev 2010-02-03 14:50:33 följande:
    Sandra, ibland önskar man nästan att omgivningen fick genomgå vad man själv genomgått bara för att dom ska kunna ha förståelse för att man faktiskt kan må rent förjävligt av det lång tid efteråt! Min dotter blir 3år om drygt 1månad, och jag kan ärligt säga att jag fortfarande mår skit över vad som hände vid hennes födsel, och har fortfarande svårt att prata "live" om det. Hade jättemycket ångest över allt kring hennes födsel nu vid den sista graviditeten och fick höra "konstant" av barnmorskan att jag måste släppa det och gå vidare osv osv... Vilket är väldigt lätt för en utomstående att säga. Men det är inte så lätt att bara släppa och gå vidare. Man måste låta det få ta tid att smälta, man FÅR tillåta sig att må skit över det även om allt i slutändan slutat lyckligt. Rättare sagt, man måste tillåta sig att må skit en stund över det, gråta och tycka synd om sig själv lite. Bara man försöker rycka upp sig inom kort igen, även om det är jobbigt.
    Livsglädjen skrev 2010-02-02 23:08:09 följande:
    Det hade de hos oss också när Edvin föddes (jag hann ju aldrig komma så långt med Eira) och där var det säkert 10-12 frågor. Frågorna fångade upp mina jobbiga känslor eftersom jag försökte svara så ärligt som möjligt på dem. Det verkar du också ha gjort, BRA GJORT SANDRA. Fortsätt att "utnyttja" BVC-sköterskan för att få må bra till slut! Skriv ner på papper själv om du fortfarande inte kan uttala det högt. Då kan du bara visa fram det du skrivit om det stockar sig i halsen när ni ska prata.De flesta här i tråden har varit med om att få samma reaktioner som du efteråt. När det gått en tid så förväntas man som mamma att "må bra" eftersom barnet/barnen gör det... INGEN som inte varit med om det själv KAN förstå. Vänner kan ha omtanke och medkänsla, en del kan vara oförstående, en del kan tycka synd om en. Men det är oftast inte det man behöver för att komma vidare själv. En professionell hjälp kan oftast behövas. De kan hantera dina känslor på ett helt neutralt sätt, ens vänner och bekanta har alltid en massa egna känslor för situationen som kan bli ett hinder när man ska samtala med varandra.Apropå att en annan mamma sagt att hon också varit rädd att hennes barn skulle dö i plötslig spädbarnsdöd, så KAN de inte förstå helt enkelt. De har aldrig haft en verklig risk att deras barn riskerade att dö, det har vi. Vår rädsla baseras inte på en allmän känsla, det har varit VERKLIGHET för oss. Såklart att det sätter djupa spår i oss!Nej, jag blir bara upprörd om jag fortsätter att skriva just nu. Ni vet att jag kan hålla på och skriva i evigheter...Sandra; bra kämpat! Du kommer att orka vidare, för du är värd att må bra. Du har underbara barn, men DU måste få må bra också! Usch, jag svamlar nu, men du fattar?!
    Tack så mycket för erat stöd. Jag visste att jag skulle kunna "klaga" av mig här och att ni alla skulle förstå. Trodde inte det skulle kunna hjälpa en så mycket att prata med andra på internet men det har visat sig vara helt fel! {#lang_emotions_heart} 
  • Sunkiissed
    Sunkii­ssed
    Äldre 8 Feb 14:08
    #63
    Återställ Anmäl
    sofie och laura skrev 2010-02-08 13:44:21 följande:
    Jag vet inte hur jag skall formulera mig men jag tror att det är både viktigt att man kanske talar om det för ens egna skull om ngt skulle ske?Eftersom ni ger en så mkt stöd i vått och torrt så betyder ni en hel del för mig!Jag ska bli mamma igen..Och förhoppningsvis gå tiden ut denna gång.=/ Har hållt detta hemligt ett tag nu är i v 14 och fortfarande vet inte mina närmaste utanför familjeliv?Vill helst vänta innan man blir påhoppad av kommentarer att jag är galen då det gick konstigt med leo
    Jag håller tummarna för att du ska få gå hela vägen denna gången!

    Och du är stark som vågar! Jag vill själv ha fler barn någon gång men det som hände har satt ärr i en så får se när vi vågar.

    Grattis till bebisen i magen! Hoppas du fortsätter berätta om hur det går!

    KRAM!
  • Sunkiissed
    Sunkii­ssed
    Äldre 8 Feb 18:32
    #69
    Återställ Anmäl
    sofie och laura skrev 2010-02-08 15:50:55 följande:
    Tack så mycket.Detta kommer bli en bearbetnings graviditet om detta går vägen och jag hoppas verkligen att det kommer att göra det denna gång?Varför jag vågar är nog för att jag e knäpp eller konstig
    Då vill jag också bli "knäpp och konstig" om sisådär 4-5 år :)
  • Sunkiissed
    Sunkii­ssed
    Äldre 11 Feb 20:53
    #81
    Återställ Anmäl

    NEEJ! Nu sitter jag här och väntar på sambon.
    Sjukhus igen.. Liam slutade andas förut och blev helt grön/blå/grå..

    Har ångest som fasen... :(
    Jag hoppas att de inte hittar något fel!
    Nu får jag packa väskan..


  • Sunkiissed
    Sunkii­ssed
    Äldre 16 Mar 11:18
    #138
    Återställ Anmäl
    gosnosens mamma skrev 2010-03-16 11:17:10 följande:
    Idag fyller vår lille Jonathan 1 år! :) Kan inte fatta vart tiden tagit vägen! En lycklig mamma är jag till världens bästa Jonathan! :)
    Grattis till lilla Jonathan
Svara i tråden
Svar på tråden EPT (Extremely Pre Term/Extremt mycket för tidigt född) Tråd 17

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2025 - All rights reserved       Lifeofsvea AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies