Myran09

Äldre 30 Jan 19:46

3688 svar

EPT (Extremely Pre Term/Extremt mycket för tidigt född) Tråd 17

Livsglädjen-Du är inte det minsta galen eller nåt annat som startar trådar. Håller helt med övriga som kommenterat det.

Camizz-Vår dotter (född i v23+3) apneade mycket även efter att vi blev utskrivna. Hon hade svårt att samordna andning och mat. Så hon höll nog på så några veckor efter att hon var fullgången. I övrigt apneade hon inte utan bara i samband med måltiderna, men vi behövde aldrig åka in till sjukhuset pga av det utan kunde lösa situationen själva. Det var jobbigt.. men vi var ju iofs redan vana vid det sen sjukhustiden.

Myran09

Äldre 8 Mar 10:09

#111

Läser ju alltid tråden, men har inte haft mycket tid att hinna skiva..

Livsglädjen-Hoppas ni går det skönt i Thailand. Ni behöver nog komma bort lite och hämta nya krafter. Tänker mycket på er.

Igår fick vi vår 2a dotter, född i v42+0 och det krävdes igångsättning för att hon skulle komma. Det är märkligt hur kroppen fungerar.. Ena barnet föds i v23+3 och nästa blir överburet..

Myran09

Äldre 9 Mar 10:38

#115

Trolltoka skrev 2010-03-08 11:07:11 följande:

Grattis! Så himla skönt att ni kom"i mål"!

JessAnn skrev 2010-03-08 12:28:32 följande:

Grattis!!

Emmy K skrev 2010-03-08 18:12:34 följande:

Grattis till dottern!Jag som också gått över tiden fast "bara" med 10 dagar vet att det är jobbigt det med, fast på ett annat sätt ;) Man LÄNGTAR ju!Nu när man har varit med en hel del och sett hur illa det kan gå är jag väldigt bekymrad när jag hör om gravidtiteter som går över så mycket som din, det kan ju gå väldigt illa det med... Förlåt om jag oroar någon.Grattis igen och ha det så mysigt.

Tack! :)

Jag var mer orolig att gå över tiden än att föra för tidigt under hela graviditeten och påpekade det för alla på mvc, specmvc osv, men ingen tog det riktigt på allvar. När det närmade sig bf och jag inte hade det minsta känningar, inga sammandragningar öht försökte jag prata med dem igen, men fortfarande ingen som brydde sig och allt jag fick höra var att det är normalt att gå över tiden och att nästan alla gör det. Det var ju inte direkt nån tröst för jag såg ju bara hur vi skulle hamna på neo med ett överburet barn.
På vårt sjukhus sätter de inte igång förrän efter 21 dagar om allt ser bra ut, men sånt kan ju svänga så fort vid den tiden i en graviditet så jag tycker också som du Emmy K att det är bekymmersamt att de låter en gå över så länge. För min del ville de sätta igång mig pga av att det ite fanns vatten kvar och det syntes ju tydligt på lilltjejen när hon kom ut, hon är så torr i huden och hade nog behövt få komma ut tidigare. Storleksmässigt kan man väl inte säga att hon ser överburen ut med sina 3465 gram och 49 cm.
Under månaderna på sjukhus med första barnet såg vi fler överburna barn än för tidigt födda med komplikationer. Sen kanske det är en bråkdel av alla överburna som råkar ut för något, men det är bilderna av dem vi sett som legat och malt i bakhuvudet hela graviditeten.
Nåja, för oss slutade det bra iaf:)

Myran09

Äldre 10 Mar 19:54

#120

LizzTommy skrev 2010-03-10 18:42:32 följande:

Läser med intresse för det ni skriver. Undrar vad det finns för komplikationer som kan ske när man har ett överburet barn?Hoppas på svar...=)

Det finns förmodligen många anledningar, men de vi har stött på är att barnen hinner bli stora och därmed kan bli svåra att förlösa (behöver naturligtvis inte vara så) både vaginalt och med snitt och de får syrebrist. Det kan också vara så att moderkakan har börjat göra sitt, barnet har inte tillräckligt med energi för att orka med förlossningen och får syrebrist pga det. Det behövs inte många minuter utan tilllräckligt med syre innan hjärnan kan ta skada och barnet kan behöva kylbehandling efter förlossningen för att förhoppningsvis begränsa eventuella skador på hjärnan. Jag har ingen sjukvårdsutbildning och är ngen expert på nåt sätt, men det är i korta drag vad vi har hört och sett.

Det enda som hände för oss var att det inte fanns något fostervatten kvar och hon är jättetorr. Det är ju väldigt lindrigt och går över på någon vecka.

Myran09

Äldre 17 Mar 10:18

#148

Alice får också synagis 1 gång/månad hela RSsäsongen (i år fr dec-april eller maj), men det här är sista vintern hon får det. Till nästa vinter bedömer de att hon är tillräckligt stor och stark för att klara av att bli sjuk om inget speciellt händer med henne naturligtvis.

Myran09

Äldre 2 Apr 17:35

#192

LillaPluppen skrev 2010-04-02 16:45:29 följande:

Har en liten fråga till alla när det gäller amningen.Hur många av er fick faktiskt igång en fullt fungerande helamning med era prematurer? Jag har nog aldrig kunnat pumpa ut mer än 20 ml totalt om jag pumpar med ca 3 h mellanrum. Hade hoppats på att det kanske skulle rinna till lite mera när vi kom hem men inget har hänt på den fronten.Nu gör jag ett sista försök med intensivpumpning i 3 dygn, pumpar varannan timme och även var 2-3e timme på natten och se ifall det rinner till mer.Händer det inget ger jag tyvärr upp och Manne får "tråkigt nog" bli en flaskbebis. Man får tänka positivt att jag har kunnat ge honom en del bröstmjölk under hans första levnadsveckor och att det troligtvis gjort mycket nytta.Känns lite trist att behöva ge upp hoppet om amning, men det är inte värt att hålla igång mjölken för 20 ml. Han äter ju mer och mer hela tiden och det kommer ju inte ens vara nog för ett mellanmål om några veckor=)

Vi lyckades inte få till helamning. Jag pumpade i ca 3,5 månad och hade byggt upp ett stort lager i frysen då hon åt så lite i början. Det gav vi henne i sond och på flaska och det räckte tills hon var ca 6 månader. Amningsträningen gick ganska bra periodvis, men det blev till slut för mycket för mig att orka amma, pumpa efteråt då hon inte orkade äta så mycket själv och sen sonda i henne resten av målet. Det fanns knappt tid att äta, duscha mm innan det var dags att börja om från början så jag prioriterade efter några månader att orka vara mamma istället.

Myran09

Äldre 2 Apr 18:07

#194

LillaPluppen skrev 2010-04-02 17:39:44 följande:

Ja det är lite så jag känner oxå, vill orka med att göra annat än att byta blöja, amma, sonda, rapa, vila på maten och sen börja om igen.. Har ju pumpat i 9 veckor och man blir mest bara stressad av det känner jag, glömmer man någongång så känner man sig rutten och pumpar man för tidigt igen så kommer det knappt nå och så känner man sig rutten pga det..

Jag slutade när jag började gråta så fort jag såg pumpen, men önskar att jag gjort det lite tidigare innan jag blev så trött och jag önskar även att personalen på sjukhuset hade stoppat mig i tid, men det är väl lätt att vara efterklok. Man vill ju så gärna göra allt man kan för sitt barn, men att sitta vid en pump med några timmars mellanrum dygnet runt i veckor eller månader kanske inte är det bästa för barnet. Visst är det ju bra om man kan ge bröstmjölk så länge som möjligt, men det är nog viktigare att man har energi till att orka med allt annat också. Att bo på sjukhus i flera månader är ju en stor press i sig och det ska finnas ork att få en fungerande vardag hemma sen också.
Jag tycker inte att du ska känna dig rutten. Du har kämpat bra i 9 veckor!!

Myran09

Äldre 2 Apr 20:12

#199

Frila2 skrev 2010-04-02 19:40:02 följande:

Jag förstår ditt val helt och hållet.Jag pumpade dygnet runt i 5 veckor, fick aldrig mer än ca 80 ml per dygn och det räckte inte långt. Inte en enda dag under dessa 5 veckor kunde Siri få endast min mjölk utan fick bankmjölk blandat. Efter 5 veckor av tårar, ångest och en känsla av att inte duga, inte räcka till så gav jag upp. Efter lite protesterande från personalen på Neo så accepterade de mitt val och jag har aldrig mått bättre. Siri är från start uppfödd med flaska och har inte provat att amma någon gång. Hon mår väldigt bra ändå

Jag förstår inte varför de i vissa fall pushar mammor så hårt när det gäller pumpning. Man har hamnat i en extrem situation, barnet kanske svävar mellan liv och död under perioder och det sista man behöver är att känna dåligt samvete.
Jag höll nästan på att gå in i väggen av allt pumpande i 3,5 månad och bara grät tillslut och ändå ifrågasatte de varför jag skulle sluta. Då började det bli dags för oss att åka hem från sjukhuset och jag var helt slut. Det hade nog varit bättre om jag hade kvar lite mer energi just då. Jag har frågat personalen och en bm på mvc efteråt varför de inte stoppar sånt i tid och fått till svar båda gångerna att de gör inte det för att et är så bra för barnet att få bröstmjölk så de låter mamman själv avgöra när hon inte orkar mer. Men det måste väl ändå vara bättre för barnet att ha en mamma som är pigg och glad och personligen känner jag att jag inte klarade av att fatta såna beslut just då, allt bara rullade på och man har så mycket annat att tänka på.

Myran09

Äldre 3 Apr 20:14

#213

Emmy K skrev 2010-04-03 20:07:58 följande:

Eftermiddagen har varit mycket bättre! Nelia har varit uppe och lekt. Det var toppen för hennes lilla mage för då kom den igång med utgifterna. Hon tog i så att hon kräktes. Men den fulla magen kan ju ha bidragit till hennes illamående de senaste dagarna.Vi kommer att stanna några dagar till men allt känns så mycket mer hoppfullt.

vad skönt att det verkar vara på väg åt rätt håll!!

Myran09

Äldre 6 Apr 09:18

#218

Emmy K skrev 2010-04-05 23:54:43 följande:

Tack allaVi är fortfarande kvar och vi har avverkat två rumskamrater nu.Ni andra extremprematurföräldrar vet nog hur det känns när alla andra får åka hem men ni får vara kvar. Det är ju liksom inte första gången... Tänk att den senast rumskompisen var fem veckor gammal och hade RS hon med, ändå fick det lilla pyret komma hem efter bara två nätter här medan 2-åriga Nelia stannar kvar natt efter natt. Det blir sex nätter nu och vi räknar inte med att komma hem imorgon för Nelia kräver fortfarande syrgas om nätterna. Suck.Kram

Vet precis hur det känns när alla får åka hem och så blir man själv kvar.. Det är så jobbigt. Så var det ju när vi "bodde" våra månader på sjukhus, man kände sig tillslut som en inventarie på avdelningen.
Hoppas verkligen att Nelia blir frisk snart så att ni får åka hem!

Myran09

Äldre 16 Apr 17:17

#235

Grattis till Mannes sladdfrihet!!

Hoppas att Nelia mår bättre nu!

Här har vi, eller Alice, råkat ut för sin första förkylning. Vi är ju glada att hon klarat sig utan att var sjuk förrän nu vid 1,5 års ålder, men det är mindre kul att det är en förkylning som satt sig på luftvägarna. Hon har ju inte haft några problem med anding, astma eller nåt liknande sedan hon blev av med syrgasen helt för ca 1 år sedan och hon har bara inhalerat pulmicort i förebyggande syfte nu under vintern. Nu har hon hostat och rosslat massor och vi fick åka in till sjukhuset för att inhalera adrenalin. Förmodligen är det här kanske "lindrigt" ändå. Vi har ju inte behövt bli inlagda än i alla fall och hon har inte behövt syrgas, men oj så många minnen från sjukhuset som kommer krypande upp till ytan såna här gånger.

Myran09

Äldre 18 Apr 21:27

#240

Trolltoka- Jag började direkt fundera på hur dagisstarten ska gå för vår tjej när förkylningen tog så hårt på luftrören. Vi har funderingar på att ev låta henne börja på dagis till hösten. Nåja, det är ju ett tag kvar och vi har inte fått plats på det dagis vi vill än heller så.. Men man får väl vara beredd på att det kan bli många sjukdagar.
Usch för RS! Skönt att det ändå gick bra och att ni är hemma igen. Förstår att det måste ha varit jättejobbigt med sjukhusvistelse igen. Jag kan tänka mig att efter vad vi alla här har gått igenom så känns nog även kortare sjukhusvistelser vansinnigt jobbiga. Minnena finns ju alltid kvar och vid såna tillfällen kommer de nog krypande upp till ytan igen. Bara under bilturen till sjukhuset när vi åkte in för att inhalera adrenalin så storgrät jag hela vägen och såg bara syrgas och respirator framför mig. Rädslan att förlora Alice är så stor fortfarande så till och med en förkylning gjorde att jag flippade ur.

JessAnn-Men om han fortfarande är så hostig och rosslig måste ni ju få hjälp. Jag hade blivit galen om de var så nonchalanta. Man är ju så rädd också när det handlar om ens barn. Hoppas han kryar på sig snart!!

Myran09

Äldre 28 Apr 12:15

#263

Livsglädjen skrev 2010-04-26 22:12:29 följande:

Läkarna kollar regelbundet efter ROP-förändringar och det gör de för att de ska upptäcka det i tid.Om de ser någon förändring avgör de om det är något som kräver akut åtgärd (antar att det alltid brukar vara laserbehandling). De kan också se om det "bara" är små förändringar som de behöver hålla koll på.Eira (och även Edvin) kollades varje vecka från att hon var fem levnadsveckor. Det är perioden mellan ungefär graviditetsvecka 32-40 som det är störst risk att utveckla ROP (om jag minns rätt). Det innebär att om det inte finns några förändringar efter fullgången tid, så behöver de inte göra någon mer undersökning förrän uppföljning ett år senare (korrigera mig om jag skriver galenskaper nu).Om barnet har ett lågt syrgasbehov så minskar risken för ROP. Det är till största delen syrgasen som påverkar tillväxten av blodkärlen i ögat.Om jag minns rätt så blev Edvin kallad på uppföljning på Ögonmottagningen när han var ungefär ett år gammal. Då trodde jag att de skulle utföra samma otäcka undersökning som när han var liten, men då var det en mindre smärtsam variant som tur var. Han kände inte något alls den gången.Barnet får alltid någon sorts smärtlindring. Mina barn har ofta fått glukos i munnen när de var nyfödda. Jag (eller min man) har varit med vid alla ögonundersökningar som gjorts på våra barn. De har blivit mycket lugnare när vi har hållit om dem, hållit i fötter eller händer (det som har passat bäst för tillfället). Undersökningen är inte rolig att se, ens barn blir ju plågat och det vill ingen förälder vara med om.Jag har blundat många gånger och nynnat något för mitt barn så att det skulle märka att det var just jag som fanns där för det.Har du möjlighet att närvara så skulle i alla fall jag rekommendera att du försöker. Blunda om det känns för hemskt så slipper du se åtminstone... Du finns ju iaf där för ditt barn även om det gråter. Om du inte kan vara med (av någon anledning) så tycker jag att du inte ens ska vara bara utanför salen och tvingas höra ditt barns gråt, utan gå iväg utanför avdelningen. Det plågar nog dig ännu mer att bara höra på avstånd och inte kunna trösta.Hoppas att du kan slappna av och inte oroa dig i förväg!Kram!

Vi ska på en uppföljande ögonundersökning med Alice kring 1,5 år. Hur går den till? Får de någon smärtlinding? Jag oroar mig massor för den för jag vet hur mycket hon grät och skrek vid de undersökningar som gjordes medan vi var inskrivna på sjukhuset. Numera blir hon så ledsen bara hon ser ett stetoskop vid de vanliga återbesöken på neo och hon gråter hejdlöst bara vi sätter henne på vågen. Idag är hon dessutom så stark så det är jättesvårt att bara hålla fast henne när hon ska få en spruta, hon gillar verkligen inte att bli fasthållen. Usch, jag ser verkligen inte fram emot ögonundersökningen..

Myran09

Äldre 28 Apr 13:22

#265

Livsglädjen skrev 2010-04-28 12:50:55 följande:

Det är ju ungefär tre år sedan som Edvin var på sin ögonuppföljning, så jag minns inte riktigt hur de gjorde, bara att det inte var den plågsamma varianten som jag hade fasat för.Han fick ögondroppar (de där som förstorar pupillen och färgar dem gula) och sedan tror jag att de kollade utan att "bända upp" ögonlocken. När de är så pass stora så kan de ju "locka" barnet att titta åt ett speciellt håll genom att hålla fram tex en leksak som barnet intresserar sig för. Minns bara att han inte tyckte det var obehagligt alls.Solglasögon efteråt pga de förstorade pupillerna... Övik har helt enkelt en värdelös rutin på uppföljning :-b (men helt OK läkare har Edvin iaf)!Fy att du ska behöva känna så mycket oro för Emilia! Vi lägger såå mycket energi på saker som vi inte borde behöva bry oss om och hade behövt den energin till andra, viktigare saker!

Vad skönt att det inte är den plågsamma varianten! Då kan jag andas ut lite för de senaste sjukhusbesöken har varit allt annat än roliga även om de inte gjort något speciellt som gör ont med henne, men hon har förmodligen varit med om tillräckligt och tycker nog inte det är så kul att bli undersökt längre.

Myran09

Äldre 11 May 10:53

#325

Pre mamma skrev 2010-05-08 11:43:13 följande:

Hej jag har en fråga till alla er med lite större prematurer.. HUr lång tid tog det för era barn innan de "växte ifatt" korrigerad ålder. Ante är ca 2,3-3mån korrigerat (5-6mån okorrigerat.) Han är fortfarande väldigt liten, bara 53cm lång och väger 4500g.. Han har ju varit igenom extremt mycket och har fått mycket kortison i sitt liv, men jag börjar bli lite orolig att han inte växer tillräckligt snabbt..

Det verkar vara väldigt olika hur snabbt de växer ifatt. Alice har fått mycket kortison och gått igenom en hel del och med tanke på det så tycker jag hon växer otroligt bra. Hon är 19 månader, eller 15 månader korr och väger ca 9,7 kg och är 78,5 cm lång. Då varken jag eller hennes pappa är särskilt långa så blev jag lite nyfiken och grävde fram mina bvcjournaler och när jag jämför så är hon både tyngre och längre än vad jag var vid samma ålder (jämförde med hennes korrigerade ålder förstås).
Men som jag har förstått det så kan man förvänta sig att det tar några år innan de är ifatt..

Myran09

Äldre 19 May 15:22

#336

Pre mamma skrev 2010-05-19 12:47:49 följande:

hej igen. Har en liten fundering. Kräktes era prematurer mycket?Min son kräks varje dag. Olika mycket mängder ibland bara lite host och dreggel och ibland ett riktigt lass.. Jag tycker att vi rapar honom bra, och vi lägger inte ned honom förräns han har rapat fint och smält maten lite. Vet att bebisar kräks mycket utan att det är så konstigt, men han har så jobbigt med hosta och blir så rädd efteråt..

Alice kräktes massor. Så mycket att hon apnéade många gånger då hon hade svårt att samordna äta, svälja, hosta, rapa och allt det där med andningen. Apnéerna slutade när hon var ca 3-4 mån korr och kräkandet vid 6-8 månader korr tror jag.

Myran09

Äldre 31 May 11:28

#347

Minns inte exakt hur länge vi valde att inte träffa förskolebarn. Vi kom hem i februari så hela våren var vi väldigt försiktiga, under sommaren träffade vi de med förskolebarn fast då utomhus och till hösten blev vi mer försiktiga igen. Vet inte om vi var överdrivet försiktiga, men vi ville att hon skulle klara sig så länge som möjligt från förkylningar mm. Det är nog en del av våra vänner som tycker att vi varit fåniga, ingen har sagt något, men man kan förstå det ändå. Nu i efterhand är jag så glad att vi var så försiktiga för som 1,5 åring fick hon sin första förkylning som satte sig på luftvägarna och hon blev ordentligt dålig. Det hade jag inte velat att hon skulle bli när hon var mindre.

Myran09

Äldre 31 May 12:56

#350

Livsglädjen skrev 2010-05-31 12:26:18 följande:

Det är så många som inte har våra erfarenheter som "tycker" och "vet" så mycket om vad våra älsklingar borde utsättas för. De tror att det är en nödvändighet för alla barn att bli utsatta för infektioner i tidig ålder bara så att de kan bygga upp sitt immunförsvar. Så är det ju inte för våra barn, som vi vet.Det är jobbigt att hela tiden behöva försvara varför man inte vill låta vem som helst träffa barnet och behöva förklara varför det kan vara katastrofalt för en EPT att bli utsatt för infektioner av olika slag.Det som är bra (?) för normalfödda barn är ju inte bra för våra EPT-barn. Våra barn måste först och främst växa ikapp i lungkapacitet och storlek innan de klarar av infektioner.Men att få omgivningens förståelse för detta är tufft många gånger.Hoppas ni får kraft att kämpa vidare för era barns rätt att inte utsättas för infektioner i onödan.Jag har börjat slappna av i den frågan först nu när Edvin är över fyra år gammal. Vi har naturligtvis släppt allt eftersom på restriktioner vad gäller besök, men riktigt lugn kommer jag kanske aldrig att bli? Jag inbillar mig att det är till stor del tack vare vår försiktighet under Edvins första år som han numera är ett av de friskaste barnen på hans förskoleavdelning. Men, oj, vilken kamp att få folk att förstå varför man väljer att göra som man gör...

Vi har ju också mer och mer släppt på restriktionerna, men långt ifrån helt. Hon är ju bara 1,5 år. Men helt lugn tror jag inte man någonsin blir. Vi har nog varit med om för mycket för att man ska kunna känna sig lugn. Paniken, rädslan osv jag kände när jag satt i bilen med tårarna forsande ner för kinderna på väg till sjukhuset när Alice blev förkyld..usch.

Myran09

Äldre 12 Oct 10:55

#1493

Jag hinner inte vara här så mycket nuförtiden, livet med 2 små hemma gör att tiden inte räcker till allt. Jag läser då och då, men hinner inte skriva.
Pellex3, det ni råkat ut för är mer än vad någon ska behöva orka med, särskilt i en sån situation man är i när man befinner sig på sjukhus med sina barn.

Slänger ut en fråga också. Vi fick veta, när vi fick vår dotter som för övrigt fyller 2 år idag :), att alla extrema prematurer ska genomgå en MRundersökning kring 2 års ålder. Det sas då att det är rutin och så har det även låtit på alla återbesök ändra fram till det senaste besöket. Då sa vår läkare att de nog inte gör någon på Alice för hon verkar ju helt "normal" och verkar inte ha några neurologiska skador. Är det rutin att göra en MRundersökning? Ska vi bara gilla läget och acceptera att de inte gör någon på vår tjej eller ska vi kanske trycka på och se till att de gör en? Jag förstår ju att det i vissa lägen är onödigt och dumt att söva ett barn bara för sakens skull, men vi vill ju inte att man ska missa något heller..

Myran09

Äldre 12 Oct 13:17

#1497

Casiopeja skrev 2010-10-12 11:12:42 följande:

Grattis till 2 år

Vår son blev 2 i Augusti och vi har inte fåt tnågon kallelse till någon MR-undersökning vårt senaste besök på barnspeciallisten var för ganska så precis 1 år sen och då sa dom att allt såg fantastiskt bra ut så nästa besök skulle vara vid 2,5 år korrigerad ålder vilket för sonens del bör bli i slutet på maj början på juni nästa år och då är han nästa 3 år korrigeriat.

Tack:)
Det kanske är så att man hoppar över såna undersökningar om barnet i sig verkar piggt och friskt och utvecklas bra..

JessAnn skrev 2010-10-12 12:07:37 följande:

God Middag!

Har läst ikapp tråden nu. Shit säger jag bara till pelle*3. Fy vilken mardröm ni lever i. Hoppas ni får stanna hemma resten av tiden nu.

MR undersökning?? Har inte hört någonting om detta. HAr en kille som fyllde 2 i sep. Vi har varit utskrivna från neo-mottagningen i ett halvår. Ska alla bli kallade??

Jag undrar också lite, ni som har två-åringar, hur mycket talar dom. Min säger bara mamma o pappa, inget annat. Han förstår allt men pratar bara sitt egna språk. Bvc tycker att vi ska avvakta.
Dessutom vaknade vi idag med O prickig. Vattkopper. Kul.

Hoppas alla andra får en bra dag.

Vi är inte utskrivna från neo än. Gissar att vi kanske blir det efter nästa återbesök om någon månad, mend et vet jag inte.
Alice pratar rätt mycket. Ordförrådet är stort och hon pratar oftast i 2-3 ordsmeningar. Men då har hon varit lite "sen" med att gå istället. Det är säkert inget konstigt, han är ju inte 2 år okorr än. En del barn är ju mer eller mindre tysta länge och vips pratar de nästa rent helt plötsligt.
Vattkoppor är mindre kul, hoppas att det inte blir så många koppor som besvärar honom!

Sassa32 skrev 2010-10-12 12:51:35 följande:

Hej,

Jag har aldrig heller hört något om nån Mr undersökning när dom är 2.
Detta görs ju bara om det finns en orsak eftersom de måste sövas.

Nej,det får du nog kola upp ordentligt med den läkaren om varför,
Låter mycket konstigt!

Ja vi får nog kolla upp det. Naturligtvis vill jag inte att hon ska sövas om det inte är ett måste. Sövning innebär ju alltid en risk, men jag vill ju inte heller att de bara förbiser henne för att hon verkar vara helt normal om det nu är så att det är en rutingrej. Åt oss sa de både på regions- och hemmasjukhuset att det är en rutinundersökning för EPT. Minns inte om det också berodde på om man haft hjärnblödning eller inte. Alice har ju haft en liten liten blödning som de då inte trodde ska ha gjort någon skada. Nåja, vi är glada över att hon verkar utvecklas normalt även om det på visa områden går lite mer långsamt. Tanken från början var att samordna MR med hennes bråckoperation, men nu blev op akut så det fanns inte tid att prata om sånt.

EPT (Extremely Pre Term/Extremt mycket för tidigt född) Tråd 17

INNEHÅLL