BF Oktober
Hejsan. Jag är en tjej på 20 år som fick ett plus någon vecka sen och har beräcknad bf mellan den 3-7 oktober. Hoppas att jag får vara med här? Bor i skåne straxt utanför hässleholm.
Inlägg från: Jamtland4ever
|
-
-
Malmö är en fin stad men skulle inte klara av att bo där :P är ingen storstads människa direktLurvensFrö skrev 2010-02-22 13:15:45 följande:en skåning till här från malmö
-
Hehe okej. Jag har flyttat runt en hel del i mitt lilla liv. Som längst bodde jag cirka 15 år i en och samma by.LurvensFrö skrev 2010-02-22 13:44:48 följande:hihi tycker iofs inte mamlö ör så stort, men själv kan jag tänka mig flytta utanför malmö, men vet inte vart, vi kommer nog bo här ca 2 år sen vill min sambo plugga och då får vi flytta någon annanstans, men vet inte vart. Så vi får se. Men har bott heöa mitt liv i malmö men ibland drömmer jag om en omväxling och en flytt till ny plats. =)
-
Jag måste rätta mig jag bodde bara cirka 12 år i samma by när jag tänker efter. Men det är cirka 15 år i östergötland.LurvensFrö skrev 2010-02-22 16:04:15 följande:ok däär ser man Ja det är nog dags för mig, men blir ju först efter mammaledigheten, så det gäller ju att spara oengar tills dess, eller så blir det jäkligt snålt levande, fast det är ju sällan så dyrt att bo som i malmö.
-
uppstötningar har jag inte så mycket men mår illa konstant speciellt när man ska laga mat då kan jag verkligen inte vara i närheten och det är lite jobbigt då det är min tur att laga mat.LurvensFrö skrev 2010-02-22 20:37:10 följande:hehe lugnt =) fy har fått mycket uppstötningar i magen, tuggar tabletter från apoteket som ska hjälpa. hmm.. eller kanske äta nått hmmm vad ska man göra för mat hihi
-
Gud vad kul. Jag har inte ringt barnmorskan ännu då jag har flera missfall i bagaget. Men ska nog ta och göra det imorgon så jag med får komma in och se den lille som finns i magen. Inget hjälper mot mitt illamående och det är extremt jobbigt.LurvensFrö skrev 2010-02-23 14:45:04 följande:fy ja det är jobbigt, denna gången månad ska jag köpa hem en massa frukt så man har att äta, melon är supergott att äta nu så det blir det massor av.. På Torsdag är det vul, kan inte sluta tjata om det, vill så gärna se att allt är ok =)
-
Ja dålig erfarenhet har jag vill inte ha mer. Men tror och hoppas att denna graviditet håller sig kvarLurvensFrö skrev 2010-02-23 14:58:01 följande:gud vad jobbigt, förstår det. Ja det kan vara rätt skönt att se att det verkligen är något där och att allt är ok, =) Så man kan lugna sig lite. Man blir ju så nervös att nått är fel om man har dålig erfarenhet. En kompis till mig var inte aalls nervös, hon gick till v 16 tror jag innan hon titta på sin lill* och v 10 berätta hon för alla. Hon var liksom så säker, jag önskar jag hade den känslan.
Men blir så ledsen berättade för svärföräldrarna att de skulle bli farmor och farfar. Dem sa direkt hoppas verkligen att ni ska göra abort. Blev så besviken. De anser att jag och min partner inte varit tillsammans så länge. Vi har varit ihop i snart 3 år och vi vet verkligen vart vi har varandra. Förstår inte att de inte kan vara glada för våran skull. -
men jag vet att svärmor inte tycker om mig men har aldrig riktigt förstått varför. De satt i 4 timmar och försökte få oss att göra abort som de tyckte. Hur vi känner och tycker hade inget med barnet att göra för allas bästa var abort det ända alternativet sa de.Monki skrev 2010-02-23 16:36:24 följande:Vad tråkigt att höra. Försök att ignorera det (vet att det är svårt, har själv vart i den sitsen) och gläds åt att ni är gravida och roffa åt er all positiv energi från alla andra runt er.Får hoppas att de verkligen ändrar attityd mot barnet. Så inte barnet blir lidande sen. Vet själv hur det var/är med frånvarande morföräldrar. Dock blir ju detta farföräldrarna till barnet men tror det är samma sakSå himla tråkigt bemötande!!!! Jag förstår att ni blev ledsna!!! Om de bara får lite tid att smälta allting så hoppas jag att de ändrar sig!!! Själv har vi inte berättat för våra föräldrar ännu. Jag både vill o inte vill, men e så himla rädd för MF. Samtidigt så är jag rädd för att berätta för jag tror inte att jag själv har fattat att jag faktiskt är gravid!!! Får ett fånigt leende på läpparna bara jag skriver det... hi hi hi Hur har ni andra gjort med att berätta för anhöriga, när vågar man?? själv är jag i v5+1.¨ Kramar
McYama skrev 2010-02-23 17:38:32 följande:Nej tydligen så är inte 3 år tillräckligt för dem. Har inte berättat för mina föräldrar ännu då jag vill berätta för både mamma och pappa samtidigt och det är inte alltid min pappa är hemma då han har ett jobb som kräver att han är mesta dels utomlands.Taryn skrev 2010-02-23 18:11:56 följande:Va? 3 ar itne tillrackligt? Nej det var inte trevligt av dem. Vad sager dina foraldrar da? Min sambo och jag har just haft var 1 ars dag och vi ar 2 manaders gravida. Skulle nan ha sagt nagot sadant hade jag blivit riktigt upprord! Nu kommer ju sjalvklart alla alska barnet nar han/hon val ar fodd och ingen kommer tycka att det inte borde ha blitt fodd. Men fy attans for at tvara klumpig och otrevlig med sina uttalanden!
Så vi har bara berättat det för hans föräldrar och en faster till mig då jag råka försäga mig till henne. Har en otroligt bra relation med min faster. Hon är bara 9 år äldre än mig så vi har umgåtts en hel del. -
Vi berättade enbart nu bara för vi skulle sova hos hans föräldrar och det är inte så populärt om man kommer och är sjuk. Har extremt illamående och spyr ganska ofta. Är idag v8+0 el v8+1 beroende vart man kollar någonstans. Annars skulle vi vänta tills vi kommit över v12. Vi bor cirka 40 mil ifrån våra föräldrar. Jag blev så arg och besviken så jag sa det att vi behåller barnet oavsett om ni tycker att vi förstör vårat liv och vårat förhållande.
-
Jag känner igen mig massor med blyskalle och yrheten detta har jag dock inte bara haft nu under graviditeten utan innan med. Jag har dock problem med lågt blodsocker och blodtrycksfall ganska ofta.McYama skrev 2010-02-23 21:02:30 följande:Håller verkligen med ovan!!! FAsen - det är ert beslut och alla borde få stöttning o bemötas med glädje! Jag tror att vi kommer bemötas med en massa glädje när vi berättar för våra föräldrar - det stora frågetecknet är bara NÄR ska vi berätta... Jag är i v5+1 idag och vi har nog nästan bestämt oss för att berätta för våra föräldrar i helgen... Känns som att de har rätt att veta oavsett vad som händer, hur har ni gjort? En annan sak... Har haft en del grav.symptom såsom ömma bröst o trötthet, men nu för en timme sedan blev jag så j-kla yr. Det känns som om jag har blyskalle och att mina rörelser har en fördröjning på sisådär 30sekunder. Jag är sådär yrillamående så det känns som om jag ska falla ihop när som helst nästan... E de någon som känner igen sig?!?!?!? Kramar