Familjen Rockström skrev 2010-02-25 09:59:29 följande:
åå vilken jobbig situation du är i. när man är gravid så vill man ju såklart att ens föräldrar ska bli jätte glada. trist när det inte blir så. du har alltså inte berättat att ni väntar barn? fall jag var du så skulle jag nog vänta med det tills efter v 12. kanske så blir dom glada :) hur bor ni nu? jag kan berätta lite om mig själv. när jag blev gravid med min dotter så var jag 19 år (oplanerat) jag och min kille hade bara varit tillsamans med varandra i 1 år och några månader men vi hade inte en tanke på att göra abort även om hela vår planering av framtiden blev ändrad (vi båda skulle rycka in i lumpen, 2 månader senare). vi bode tillsammans i en 1a på 43 km. vi båda jobbade och så. vi bode i vår 1a tills vår dotter var 7 månader sen flyttade vi till en 3a. inte måste man bo i en 3a när man skaffar barn!! ekonomin är ju viktigt så klart. så att man kan försörja sitt barn och sin familj. jobbar du? vi klarade oss :) våra föräldrar blev jätte glada! kanske blir dina med det? om inte så får dom lära sig att aceptera situationen. åå gumman!! inte ska du tänka på missfall sådär!! ALLT kommer gå jätte bra!!! 6 månader är väll bättre än ett one nhigt stand :P sen så är det väll jätte roligt att din kille är super glad! när du väll berättar för dina föräldrar så gör det tillsmans så ni kan få stöd av varandra. önskar dig all lycka i framtiden!!!
Nej, jag har inte berättat för dem än, tänker vänta så länge som möjligt. Iaf efter vecka 12, eventuellt längre än så. Jag tror att det kommer bli glada efter ett tag, och de kommer absolut vilja vara delaktiga i det hela. Så det blir nog för dem att helt enkelt acceptera situationen. :) Vi bor i en etta på 35 kvadratmeter, men vi hade tänkt flytta redan innan jag fick plus, av en massa anledningar, sen så tyckte pojkvännen att en trea var bättre än en två så det blev så. :) Jag både studerar på högskola och jobbar extra på bank så ofta jag kan. Till höst så hade jag tänkt gå mina kurser på distans istället, då kan jag plugga hemifrån innan och efter bebis föds. Pojkvännen pluggar också på högskola, men han är snart klar med sin utbildning, inom hans område är det dessutom väldigt lätt att få jobb. Vi klarar oss bra på CSN nu, och om vi drar ner på våra utgifter ytterlugare så ser inte jag några problem med att skaffa barn. Både jag och pojkvännen har dessutom en hel del sparade pengar som vi skulle kunna ta av om det verkligen krisade.
Jo jag vet, tror och hoppas verkligen inte att jag får missfall!! Ja, det tycker jag innerligt att det är, och det kommer jag påpeka för alla negativa människor med. Ja, hans glädje suddar bort en hel del utav alla negativa tankar. :D Japp, tänker inte berätta något utan honom.
Tack!
Är lite nervös inför det hela bara 
