Gravida typ 1-diabetiker snackar vidare

Apropå storleken på bebisarna så säger professorn i mitt team i alla fall att det inte har med antalet enheter att göra. Jag tror att jag är dne här som har störst hästdoser av alla under grav. Jag tar mellan 55-60 enheter till frukost varje dag, mellan 30-40 till lunch och middag, 30 ie insulatard imtt på dagen och 55 till natten. Det är mucho - med första barnet var det ungefär samma - lite mer kanske - fast utan det långtidsverkande mitt på dagen - och hon kom ut i vecka 40+6 på 3030 gram. Han säger att det enbart är blodsockret som påverkar barnets storlek - inte doserna  - sedan är dte individuella skillnader (ärftlighet osv).  Jag litar stenhårt på det (för att trösta mig själv i intoleransen, gissar jag! ;))

Protea> Grattis! Skönt att ni trots omständigheterna verkar må bra.

Paeony> Hoppas allt blir bra i slutänden.

Huu... nu kommer verkligheten ikapp och jag inser att tiden inför beräknad förlossning är jävligt kort. Jag har fått tid för ett ultraljud i vecka 40, och har liten inte kommit då tas ställning till igångsättning. Och plötsligt är jag rädd för att föda. Jag har inte riktigt hunnit tänka på förlossningen på något konstruktivt sätt innan, men nu börjar det ju närma sig och jag ligger och läser i Gudrun Abascals bok "Att föda" och blir bara räddare och räddare. Förbannat. Har just skrivit ett förlossningsbrev, påfallande likt det förra - med skillnaden att jag då mest var förväntansfull - nu känner jag en oerhört större rädsla för att något ska gå fel och för att storasyster här hemma ska bli utan mamma eller syster. Jag tigger epidural, dessutom - vågar inte föda utan den här gången.

Någon av er andra som känner rädsla nu på sluttampen?

Villhabarnigår> Så var det för mig med ettan också, och det gick så bra - det var en långdragen förlossning, men en väldigt positiv sådan med fantastisk utgång - världens finaste lilla Ellen kom ju ut ur den. Men just precis som de andra nedan säger så tänker jag "Eftersom det gick så bra första gången så kanske något går fel den här gången..." Beräknad till den 12e.

MAYALOTTA,
Na96gn: Ja, precis. Det är ju åt samma håll känslorna ändå går - det gick så bra första gången - vad är det som säger att det ska gå bra igen? Jag har också fler exempel i ganska nära omgivning där barnen dött sent och jag tänker på det skitmycket. Å andra sidan har jag ju tusen fler exempel på gånger när det gått bra och friska hela barn kommit ut. Men ändå. Herregud... jag måste prata med BM om detta i dag när jag ska in på ctg. Ge mig min bebis nu, hel och fin och på ett bra sätt, tack snälla världsalltet <3 :)

Paeony> Klokt att ha skygglapparna på. Jag kan berätta att jag hade en dunderförlossning med mitt första barn. En långdragen historia, men med hjälp av min toppenman och bra personal blev det hela till en jättefin upplevelse och utdrivnignsskedet, med krystvärkar, var det största jag någonsin varit med om - att med full kraft själv få hjälpa till, efter många timmars värkarbete, och av egen kraft bara powerkrysta ut det där lilla vackra barnet, var så enormt stort för mig. Jag hoppas-hoppas-hoppas att du får ett bra avslut på allt och att Liten kommer som den ska. Lycka till!

Sladdar in och kollar status på nästanföderskorna.

Villhabarnigår> Oooh det drar ihop sig nu! (fin bild på er, förresten!). Tänker på dig varje dag och undrar om den har kommit nu! Här har jag inga föraningar alls ännu. Tyvärr. Men vi förbereder oss, jag försöker att vagga runt i stan och röra lite på mig även om folk stirrar på jättemagen. I dag köpte vi en ny vagn då den förra är för stor och i går fick vi äntligen tag på en babykorg. Snart!!

na96gen: Oh men +7 är ju inom normalspannet ändå. Jga tror att vår etta var beräknad till något sådant, men hon kom i vecka 40+6 och vägde 3030, så man vet aldrig. Nuvarande bebben ligger på +5,9 procent, så det är samm som din. Spännande!!

Villhabarnigår> Men mensvärken är ju ett tydligt tecken! Getting closer, baby! Och dyktekniken tycker jag också verkar bra. Men den här gången kör jag stenhårt från start: Lustgas och sen raskt över till epidural. Det är min melodi - jag fick eda förra gången också och för mig var det en sjuuuk lisa att få den! Lycka till om vi inte hörs innan- man vet ju aldrig!!

Hallon22> Välkmomen! Dina värden låter alldeles fullständigt normala - så där har mitt bs varit både med första och andra barnet - legat på hba1c mellan 4,6 och 5,2 och första barnet kom ut alldeles friskt och helt och än har vi inga indikationer på att något skulle vara annorlunda med tvåan, så ha tillit till dig själv och kroppen. Det svänger och det svänger mer i perioder. Det läskigaste är hypoglykemierna - de höga värdena har du sannolikt så korta stunder att de inte är någon fara för barnet. Lycka till!

Villhabarnigår> Åh så spännande! Min var nog inte helt färdig när jag blev igångsatt - vill minnas att den var bakåtriktad men inte helt mjuk (kan det stämma?). Jag blev igångsatt med hormondropp och genom att man gick in och spräckte hinnorna och satte skalpelektrod på barnets huvud. Då hade jag haft förvärkar i fem, sex dygn men var bara öppen ett par cm. Värkarna tog fart nästan på en gång och jag hade snabbt tre värkar per fem minuter - tyvärr var öppningsskedet oändligt - men in alles tog det 14 timmar. Jag fick epidural efter .. hmm.... sex timmar, kanske - kanske sju - och det var fantastiskt. Över lag hade jag en jättebra förlossningsupplevelse även om det blev ganska långdraget (aboslut inte långdraget enligt personalen) - jag fick ett fantastiskt upplopp med henne - det tror jag att jag har skrivit om tidigare - att krysta ut henne är det mäktigaste jag någonsin har upplevt. Jag hoppas du får en riktigt fin upplevelse och jag ser fram emot att läsa här efteråt. Lycka till! Ska tänka på dig på måndag! <3

Mallamorsa> Jag sa samma sak dagen eftr. Jag minns att jag sa, vid förlossningen, att det nog kan dröja ett tag till nästa, men redan dagen efter, när barnmorskan kom på besök, sa jag att jag vill uppleva det där igen.

Villhabarnigår> Rätt inställning. Det finns så bra smärtlindring om det blir långdraget. För mig var epiduralen fantastisk och jag har bett om den igen i kombo med lustgas först. Men det är ju individuellt. Det viktiga är att barnet mår bra, det är helt riktigt. Håller tummarna för er och ser fram emot att höra hur det gick! (och se honom på bild!)

Men grattis Mayalotta och Villhabarnigår! Vad härligt att höra att det gått bra för er båda, med omständigheter, och att pyrena är ute!! Tänk, långa långa resan nådde sin ände. Jag kommer ihåg att jag och Villhabarnigår hängde här redan i vecka sex. Det var i våras - eller under försommaren i alla fall. I början av juni. Nu är det nytt år och barnen kommer ut!

Jag var på ett andra ställningstagande i dag och hinnsvepning. Öppen lite lite lite. Ev igångsättning med bardkateter på tisdag - absolut maxgräns är nästa lördag. Det känns helt overkligt, tänk att vi förhoppningsvis ska få möta henne snart! Vår lilla nya familjemedlem!

Hej alla! Äntligen är även vi ute på andra sidan. Vår lillasyster (namn inte klart ännu) kom i onsdags, 3480 gr och 50 lång - efter en sjujävla förlossning som jag inte vill vara med om igen. Blev igångsatt på 40+3 med bardkateter då jag var öppen ett par cm. Allt gick bra fram till sju cm då hon inte ville rotera ner i förlossningskanalen. Hon låg i vidöppen bjudning och bjöd inet på det tryck som gör att värkarna får hjälp att trycka ner henne förbi spinae. 23 timmar tog det in alles från start och det var nog nära snitt på slutet och jag ryade om där inne på avdelningen som en galen lejonhona och bytte barnmorska och betedde mig, men med god manuell hjälp via slidan för att styra barnet rätt av en erfaren bm och med forcerad krystning från min sida (helt utan krysthjälp) kom hon ut 10.48 och mådde prima och var så fin att man ju bara dör.

Vi blev kvar på DS två dygn och kom hem ig år, men jag ska in i dag för att få lite hjälp med amningen, för hon villi nte suga när hon blir så tilläggsmatad. Har någon annan haft problem med det? (I guess...) Minns inte hur vi gjorde förra gången - då var jag så trött efter förlossningen så första dygnen är lite luddiga.

Jag måste bara få dela med mig lite av fascinationen över kroppen och vad som händer under graviditet. Det har varit samma för mig båfda gångerna - jag har blivit gräsligt insulinresistent och ökat doserna i MÄNGDER. Slukat penna på penna - 300 ml har gått på mindre än två dagar sista tiden. Frukostdoser på 60-70 ie - men ändå nsätan aldrig bättre värden än 10,2 efter frukost - lunch och middagsdoser på 30-40 enheter och sen duttande där emellan och långtidsverkande 60+30 (60 natt, 30 lunch). Så kommer vecka 40+3 och barnet föds, bs högt under kommande dygnet pga adrenalinpåslagaet under förlossningen. Därefter  har det braksjunkit och är nu på samma nivåer som innan. Och under. I kväll missade jag att ta insulinet efter midagen (rejäl portion pasta med sås), då vi fick över ett par vänner på besök. Vi drack ett glas rödvin tillsammans och skålade och två timmar senare, när det slgo mig att jag inte tagit insulin, ligger jag på 7.3. Det är så SANSLÖST vad kroppen ställer om sig och vad hormoner gör för en. Från denna brakresistens till inget på några dagar. Sedan beror ju detta extrema på att amningen nu långsamt drar igång - det var åter igen samma sak förra gången - det är bara så fascinerande. Någon borde ha forskat på mig den här gången!

Med två små> VI kämpar på med amningen. Hade ett litet genombrott i kväll, så jag hoppas det ska reda sig. Amningspumpen får gå varm här ett tag... Intressant med en till i samma läge - jag har aldrig hört talas om någon som fött så - men det är nog fler där ute som delar upplevelsen. Bäst är ju att de kommer tu i alla fall!