Gravida typ 1-diabetiker snackar vidare

Hej alla,
Då jag blev diagnosticerad för bara 4 mån sedan, så har jag lite svårt att få bort tänket "inga sötsaker när man vill".
Nu är det ju så att min man är typ 1 sedan 10 år tillbaka och han är ganska hård med att hålla sig borta från sötsaker. Han skulle aldrig ta bara för att han är sugen och har jättesvårt att förstå att jag vill göra det. Det var en tjej på jobbet som skulle sluta och hon bjöd på tårta samma dag. Jag förberedde mig med insulin och traskade dit och tog en bit. Det gick inte hem hos min man kan jag säga.    Annars måste jag säga att det är bra att vara 2 som har diabetes, för då har man ju lite större förståelse för hur den andre kan reagera och må i olika situationer.

Här där jag bor (utanför Linköping) skickar jag in mina BS-värden varje vecka till diabetesmottagningen, men annars har jag inte än varit något "specialfall". Ell jo förresten, man får träffa en läkare  kopplad till MVC i v 10 nånting och sedan en gång till i v25.
Jag är i v 20 nu och ska göra mitt första vanliga UL idag . Jag gjorde ett för KUB-testet i v 11 och då såg allting bra ut. Jag tror att efter v 25-28 nånting kommer man att få springa på TUL var 4:de vecka och även träffa en barnmorska lite oftare.
Ögonkontroll gör man i början av graviditeten samt i v25-30 nån gång. Fast jag har inte varit på diabetesmottagningen sedan jag blev gravid. De visar mina värden för en specialistdiabetesläkare varje vecka och än så länge har han inte haft nånting att anmärka på, så då antar jag att jag inte behöver träffa dem heller...

Hej igen på er alla. Längesedan för mig med.  
Jag har gått in i v 22 nu och ligger fortfarande -2 kg, men har fått en i mitt tycke ganska rejäl bulle på magen.
Jag tog månadens hba1c imorse och låg nu på 4,2 vilket jag egentligen tycker är lite konstigt för att jag nu har "tillåtit" mig själv att slarva lite med värdena. Jag har iofs inte haft några skyhöga värden utan stannat under 10, men jag har gått och lagt mig med värden på 8 och inte justerat dem med insulin vilket jag gjort tidigare.
Har i alla fall varit på första RUL och sett alla armar och ben. Än så länge ser det bra ut, så vi hoppas att det håller sig så.
Jag har inte märkt av någon större ökning av enheter än. Jag har höjt mina dagsdoser med 1-2 enheter och Lantusen har jag fått sänka.
Jag är lite avundsjuk på er som har snart har era bebisar hos er, för det är långtråkigt att vänta. Iofs håller ju lillskrutten där hemma igång en del, men ändå...
Det här med att gå ner i vikt...jag har fortfarande c:a 10 kg extra sedan min förra graviditet för drygt 2 år sedan och jag har inte haft någon direkt panik att bli av med de kilona. Någon gång ska jag ta itu med det...För min del lade jag inte på mig så mycket under just graviditeten utan nästan allting kom efteråt.  

Hej anjasmamma.  Visst är risken för missbildningar och missfall större om man ligger högt i BS, men risken är ju fortfarande liten. Jag hade också ett relativt högt Hba1c när jag blev gravid. Borde ha legat runt 6,5. Jag hade precis blivit diagnosticerad med typ 1 och blev gravid egentligen lite för fort efter det innan jag hade riktig koll på mitt BS.
Man får ju såpass bra stöttning, råd och hjälp om det skulle vara någonting, så det är säkert ingen fara.

Jag har själv märkt av att det går åt mer och mer måltidsinsulin nu. På morgonen ligger jag fortfarande ganska lågt så jag har inte behövt höja det någonting, men varje lunch och middag tänker jag att nej, nu tog jag nog för mycket insulin, men det har inte blivit lågt ändå. Konstigt det där. Har ökat på mina enheter med 2 per måltid bara sedan förra veckan.

Hej på er igen alla, nu har jag hittat hit igen.
Nu har jag gått igenom en period där jag har behövt höja mina doser ganska mycket. Har gått från 10 enheter på kvällen till 18 nu.  Och jag är bara i v 24, så jag undrar var detta kommer att sluta...
Är det någon mer än jag som har en man därhemma som kan göra en helt galen ibland?
Jag kan få ett sådant sötsug så jag hoppar högt ibland och då köper jag hem lite godis för att kanske, kanske kan jag ta en liten bit efter maten eller kanske om jag får lågt blodsocker...
Min man brukar titta på mig och tycka att jag borde kunna hålla mig borta från sådana saker eftersom man ju inte ska äta sånt. Om man får lågt bs ska man ta druvsocker eller russin för det ökar på bs snabbt och inte godis som tar lång tid.
Och nu när de har varit problem med mina värden så har jag tagit ganska bra med insulin, vilket har resulterat i känningar nästan varje dag, men nästa dag om jag minskar ner på doserna så är bs över 10 istället.
Då ska han vara viktigpetter och säga: jag säger ju att du tar mycket insulin, eller: jag säger ju att du måste äta frukt mellan måltiderna.
Vet att han gör det för att han bryr sig om mig, men det spär på mitt redan dåliga samvete för att jag fortfarande har sug för sötsaker och jag försöker verkligen tänka på mina värden.

Wille, jag har tyvärr inte varit med om någon igångsättning, men det går säkert jättebra ska du se!

Vilda Tiger,  tycker du har en sådan härlig inställning. Jag vet att man får "synda" även om man är diabetiker, men att kunna göra det utan dåligt samvete är en annan sak.    Klart man får gapa ibland. Det var ju det jag gjorde i mitt förra inlägg.

En av anledningarna till att min man är som han är, är att han själv är typ 1 diabetiker sedan 10 år tillbaka och han kan helt enkelt inte förstå det här suget man kan få. Det här MÅSTE HA NU!!  Sedan äter han sötsaker och godis ibland med, men som sagt, nått riktigt sug får han aldrig.

Imorgon går jag in i v 25 och nästa vecka är det dags för MVC först och sedan läkarkontroll. Hur fungerar sånt för er?
Här har jag kontakt med diabetesmottagningen varje vecka genom att jag mailar in mina värden och de kollar över och hör av sig oavsett om det är bra eller inte. men jag träffar dem inte.
Sedan går jag hos "vanliga" MVC. Samma antal kontroller som under en vanlig graviditet med undantag att jag får träffa en gynläkare några gånger extra. Vet inte riktigt varför man ska träffa en gynläkare??

Hej på er alla!
Har ni någon koll på hur SF-måttet och tillväxten stämmer ihop? Var på min första SF-mätning förra veckan och låg på översta kurvan. Det var inte kul alls, men jag ska inte på TU förrän om 2 veckor och undrar därför om SF-måttet kan visa stor mage, men att tillväxten ändå är helt "normal"?

Hej alla,
har inte varit inne här på ett tag, men känner att jag behöver få skriva av mig lite.
För det första: STORT grattis till alla bebisar!!

Jag har hamnat i en jättesvacka. Jag har fortfarande jättebra värden och det första TUL visade på helt normal tillväxt, men jag är så trött på det här nu.
Det värsta är att allting har gått jättesmidigt för mig. Har inga speciella krämpor och BS har varit hyfsat stabilt hela tiden, men jag är så trött och ledsen på allt så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Är jobbigt att inte ens kunna ta en frukt när man är sugen för att värdet just då inte tillåter det eller att alla andra i familjen/släkten sitter och smaskar godis och jag bara tar någon bit och då hamnar värdena i obalans.
Jag vet att det är så det är och fram till nu har det inte varit några problem, men de här senaste dagarna har den här tröttheten på allt smugit sig på mer och mer. Jag är inte trött fysiskt egentligen utan allting sitter i huvudet, men det hjälper ju inte.
Är ju bara i v 30 nu, så jag ser inte slutet än heller.
Förlåt för att jag är så negativ just nu utan att ha en egentlig anledning...

Hejhej på alla. Nu har jag hittat hit igen efter att ha varit bort lääänge. Nu kommer jag att spendera de sista 2 veckorna innan BF hemma, så förhoppningsvis kommer jag att ha lite mer tid till att vara lite mer aktiv här. Här har inte hänt så mycket hittills. Sonen hade vattkoppor för några veckor sedan och det visade sig att jag inte heller hade haft det, så när jag var i v 33 så fick även jag vattkoppor. Jag upptäckte det ganska tidigt så jag fick virusdämpande medicin och jag behövde bara vara hemma i c:a en vecka, men den veckan var jag inte speciellt rolig att ha att göra med. Mitt Hba1C hade gått upp lite vid sista kollen, men ligger på 4,6, vilket jag är väldigt nöjd med. Vilda Tiger: gick du över någonting med Lyckeli, eller kom det igång tidigare? Jag fick 10 dagar före BF förra gången och hoppas väl på något liknande den här gången, men tror inte riktigt på det...

Vilda: Fy vilken läkare. Jag skulle också blivit nedstämd om jag blivit bemött på det sättet. Är detta en annan läkare än den du har träffat tidigare? Vilken kommentar om att du hade tur om du fick gå en dag längre utan att bli igångsatt och att det var skönt att vara utan barn en extra dag. Grr. Totalt okänslig skulle jag säga. Det är väl klart att man vill ha sin lille parvel hos sig så snart man kan och att det är jättejobbigt att gå över tiden. Håller också tummarna på att den lille envise skrutten du har i magen inser att det är bäst att den kommer ut på stört och inte ligger där inne och jäser längre.

Nu har jag varit på det vanliga veckobesöket med ctg och UL.
Idag skulle jag även träffa läkare. Hon sa att det blir igångsättning på BF-dagen om jag inte kommit igång själv innan. Det var inga diskussioner. Antar att jag hade kunnat totalvägra om jag hade velat, men det är väl bättre att få ut skrutten antar jag än att gå över tiden.
Hon sa att även om mina värden har varit bra hela tiden så är det för barnets skull och då vill de få ut den så fort som möjligt.
Så senast v 40+0 (dvs 15 juni) kommer det att bli bebis för mig....

Grattis till alla er som har fått era bebisar!!
Jag har nu 9 dagar kvar till BF och igångsättning, men hoppas hoppas på att det ska komma igång av sig själv. Än är det stiltje på den biten, men det är ju några dagar kvar att hoppas på.

Jag har haft en liten problematisk vecka med alldeles för många känningar. Känns som om insulinbehovet minskat väldigt mycket. Trots att jag har minskat enheterna vid lunch och middag har det nästan ändå blivit lågt. Det kombinerades i fredags med att jag inte känt några fosterrörelser sedan på torsdag kväll, trots att jag upprepade gånger petat och vickat på magen.
Jag fick åka in till förlossningen för ett CTG och det visade som tur var att allting såg ut som det skulle, men det är jobbigt att  gå runt och oroa sig.
Nu har i alla fall BS legat hyfsat stabilt under helgen så jag hoppas på att kommande vecka ska bli lite lugnare än förra.

Har precis pratat med diabetesmottagningen och de ville jag skulle bli igångsatt tidigare än nästa vecka om det var möjligt eftersom de tyckte att insulinbehovet hade minskat så mycket.
De tog kontakt med barnmorskorna dit jag ska på kontroll imorgon och sa till att de skulle göra igångsättningsbedömning redan imorgon istället för nästa vecka vilket var tanken.  Så vi får väl se vad de säger imorgon.
Förra veckan när läkare kände på mig, så var jag öppen 1 cm, men tappen var helt omogen och då vill de ju oftast inte sätta igång någon om de inte behöver.
Känns ändå ganska skönt att man inte behöver hålla koll på allting själv utan att andra har koll åt en.

Nu är jag tillbaka efter alla kontroller. Någon ny bedömning gjordes inte idag, utan läkaren tittade bara på att flödet, CTG och tillväxten såg bra ut.
Bedömningen och planen för igångsättning nästa vecka står sig alltså fortfarande.
Jag hade ju gärna sett att de gjorde en undersökning idag för att se om det hade hänt nånting sedan förra veckan, men jag får väl vänta till på måndag...
Mitt Hba1C hade sjunkit från 4,6 till 4,2 på 4 veckor, så visst märks det att man har haft en del känningar den sista tiden.
De bokade in mig på ett extra ultraljud och CTG nu på fredag, men det kommer antagligen bara visa att allting ser ut som det ska. Det har ju alla andra gjort.
Hade sett fram emot att bli igångsatt nu i veckan.
Får väl fortsätta att försöka övertala pyret att komma ut. Har ju en vecka på mig.

Hej alla, det har varit alldeles för länge sedan jag var inne här, men det har varit några omtumlande veckor.

Jag blev aldrig igångsatt utan förlossningen startade spontant kvällen den 8 juni. Efter bara 3 timmar inne på förlossningen föddes en son på 3980 g och 52 cm.
Efter ytterligare några timmar visade en standardkontroll att han hade ett medfött hjärtfel som var tvungen att opereras, så när han var 12 timmar gammal fick han åka ambulanshelikopter ner till Lund medan jag, min man och storebror fick ta tåget.

När han var 2 dagar opererades han och efter att ha legat på barnhjärtavdelningen fick vi komma hem efter 1 1/2 vecka.  Felet han har (aortastenos) kommer antagligen inte att påverka honom så mycket, men det kräver livslånga kontroller och kanske vidare operationer när han blir äldre.

Nu har vi varit hemma i några veckor och han verkar må väldigt bra. Han äter bra och går upp bra i vikt, men man är ju alltid orolig för att det är något fel fortfarande i alla fall. Han har ju ett stort ärr på bröstet eftersom de var tvungna att bryta upp bröstkorgen för att åtgärda felet och det känns så konstigt att en så liten person redan har fått utstå så mycket.

I alla fall. Vi tuffar vidare och hoppas på att hans hjärtfel kommer att hålla sig stabilt och att vi kommer att kunna se honom växa upp till en go och glad liten kille utan några problem i framtiden.