Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12

Usch... Igår började hjärtat helt plötsligt att slå 150-180...  

Usch e livrädd att de ska hända igen idag på jobbet(praktiken)...  

Hej hej!

ett tag sen jag skrev nu....men har mått sådär sen i söndags. fick ett rejält bakslag, jättejobbigt då det kommer med en sån kraft. helt plötsligt är det bara där, typ 15-20 ggr/minut dygnet runt, blä! idag känns det dock ngt lättare, har t.om varit nere på gynmet och sprungit 7 km, å det kändes bra.

något som var jobbigt i måndags och tisdags var att det fortsatte fast jag promenerade, inte i så högt tempo...men ändå. ngn som känt så?

i måndags var jag oxå på besök 2 på danderyd. träffade en psykolog i 2½ tim, typ tusen frågor. men det kändes iaf bättre än första gången, förmodligen för att jag nu fått tillbaka problemen. förstår att jag verkligen vill ha hjälp och de vet förmodligen vad som är bäst.....dvs. i grupp.

idag skulle de ha ett möte om mig hela teamet och bestämma om de anser att jag faller in i deras profil?? hon ska ringa imorgon och berätta om jag får vara med. OM jag får vara med så är det ett 12-veckors program som man går igenom. man är på plats flera ggr i veckan och går igenom ett strikt program med kbt, basal kroppskontroll, mindfulness etc. när jag mår såhär känner jag att jag kan göra ALLT....bara det där förbaskade hjärtat kan lära sig att slå normalt. men som psykologen sa....dessa problem är oftast relaterade till långvarig stress och ingenting man ändrar på en vecka. det handlar förmodligen om gamla beteenden både känslomässigt och socialt. jag vet ju att jag är en som tänker för mycket och bryr mig för mycket om allt och alla....till slut blev det mitt eget fall

och jo allasväl, det kanske är som du säger....att det är ok med grupp. man är aldrig mer än 8 st.

hua, idag låter jag verkligen negativ, men jag kämpar. vet att det kommer ljusare dagar (det har hemlis lärt mig,TACK). det är den tanken som håller mig uppe såna här blä-dagar.

hur är det med er andra?

framförallt med dig allasväl? har din man kommit hem, har du berättat? mår du bra?
det låter inge bra att du stressar nu när du dessutom är gravid....du måste prata med din chef så att såna situationer undviks...men hon kanske inte förstår, hon verkade väl inte så empatisk?

bara du är rädd om dig nu, alltså extra rädd

fortfarande ingen som har hört av hjärtesjälen, undrar så?

hör av mig i helgen igen när jag fått svar från danderyd.

kramar till er

ps. psykologen sa en sak som nog stämmer in på oss alla. vi har det mycket jobbigare än andra som är sjuka, för att det inte syns på utsidan på oss....därav att folk ofta inte har förståelse för ens mående. vet inte om ni är fler än jag som känner att man tyvärr har fått uppleva oförstående vänner/släkt sen man fick ett bökigt hjärta? vad är det man säger....."vänner prövas i svåra tider"

hjärtfröken: Håller med om det du säger med det om vänner mm.. har haft svårt att kunna förklara för någon hur man egentligen mår, och hur jävla psykiskt sjuk man blir av den fysiska delen..Har en vän som jag kännt i massor med år, hon vet hur hon lugnar mig och är en bra tröst när det skett när hon vart med. I övrigt så har jag undvikit vänner just för att slippa "utsätta" de för mig och hjärtat. Ständigt orolig att något ska hända med mig i större sällskap mm, vill inte bli dumförklarad mm. Bara den oron ställer ju till det innan man ens hunnit träffa sin vän/vänner tyvärr. Vilken ond cirkel man lever i egentligen..Ett under jag klarar av att jobba när jag tänker efter. I övrigt så har mitt hjärta skött sig hyfsat bra sen i feb då vi miste vårt andra barn. Tränar relativt regelbundet nu och sköter min kost bra, slutat med kaffe och kolhydrater vilket gör att hjärtat inte jobbar så hårt i mitt fall! Mycket på mig går ju just via magen, som stimulerar hjärtat.
Hoppas att alla har en toppen helg nu! Jag och sonen ska nog iväg och leka i Buslandet om en stund, kul :)

Har inte *pepparpeppar* hänt nåt mer sen i tisdags! 

Har ju börjat praktisera på USÖ i Örebro på vårdenhet Öron... De va där de hände vid 12.30 ungefär när jag satt och åt lunch.  

Mina armar och ben kändes förlamade och hjärtat slog bara så förbannat fort..  

Va ju rätt så pinsamt om man säger.. Skämdes som en hund.. Va ju första praktikdagen och allt...  

Usch.. Vill inte dö än...

finskaflickan: Mitt hjärta har oxå hållt på i timmar ibland - det är hel kusligt - men ofarligt har de sagt till mig med

Lillapinglan: Hoppas hjärtat håller sig fortsatt lugnt Håller med dig gällande vänner!

hjärtfröken: Hoppas du kommer med i programet - tänk att få så mycket verktyg och du behöver ju bara "plocka med dig" de du trivs med... & täta uppföljningar och kontinuitet - tror det kan bli jätte bra!

Ja, min man har kommit hem - men nä - har inte berättat! Det är som jag är rädd att allt ska gå åt h-v-e om jag berättar... & så hemskt att börja glädjas tillsamans om det blir ett missfall, som det ju blev sist... Usch, men måste ju berätta herregud - e i v 6 snart v 7 nu! Överlag - har liksom ngn känsla av att jag skyddar graviditeten genoma att inte berätta för någon i min närhet - konstigt... Annars är jag väldigt ambivalent kring vilka kosttillskott jag ska äta elller inte - hade varit enklast att skita i alla - men i tanke på hur länge jag stressat och fortfarande lätt blir stressad behöver jag kanske extra tillskotten både för fostret men kanske främst min egen skull... En av anledningarna att ajg nojjat lite är att jag åt multivitamin då jag fick missfall men ingenting då jag väntade sonen (förutom järntabletter längre in i grav då jag fick super brist)... Men herregud missfall kan väl inte ha med multivitamin att göra... Äter i alla fall multivitamin och fortsatt extra magnesium bara... Inbillar mig att jag blivit lite ostadigare främst i mörker sedan jag slutade med mina extra tillskott med B75 och zink - men kan kanske bero på graviditeten?! Tyvärr är jag i alla fall väldigt ambivalent och blir inte klokare av att surfa om det på nätet, men kan ändå inte låta bli... Hm! Som sagt - vill bara ta mig fram till v 12 så jag kan pusta ut!!!

Har börjat med uppvaknande med lite känsla av "hackande" och snabb hjärtrytm på nätterna igen - vet inte om det kanske oxå kan ha och göra med att ajg inte äter de mängder extra tillskott längre som jag gjort?! Ananrs e jag ok dagtid utöver lite snabb puls ibland - men kan ju faktiskt höra graviditeten till!

Angående stress så har den snälla barnmorskan jag pratat redan fixat ett läkarbesök med KK-läkaren för att diskutera sjukskrivning (träffar dem på onsdag) - bättre att försöka den vägen än med min hopplöse chef. Har dock lämnat in ett hälsobeskrivningsformulär till henne som ska till företagshälsan gällande mitt mående (inte sagt ngt om graviditeten dock) - men inte fått ngn kommentar än!!!!

Sköt om er alal hjärtevänner och skriv hur ni har det kram

hej hej!

finskaflikkan, vad jobbigt för dig....hur mår du nu? men förmodligen så är allt som det ska, och du kommer absolut inte att dö, läkarna hade inte skickat hem dig om de var minsta lilla oroade.....försök att släppa oron, det är ofta den som gör att våra hjärtan spelar spratt

lillapinglan, verkligen jätteglad för din skull att hjärtat verkar sköta sig när du skriver att dina problem går via magen så kan jag känna igen mig till viss del.....ALLTID när jag får tillbaka mina problem så känner jag av uppstötningar och halsbränna....kanske har ngt samband? eller åtminstone att det förvärrar mina problem? kan du inte berätta lite mer om vad du har fått för tips och förklaringar kring hjärta och mage? dock så vet jag att mitt hjärta har en stor koppling till stress och dålig sömn oxå....men jag känner verkligen sambandet mage och hjärta. magen kanske är som en trigger på mig?

allasväl, hur mår du, allt väl? är såååå nyfiken på vad din man sa....

själv har jag haft en jobbig vecka med hjärtat, dock börjar jag hitta en del verktyg som hjälper litegrann. det var psykologen på danderyd som sa till mig att jag måste "dra i handbromsen" flera ggr om dagen....så i 3 dagar nu har jag lagt mig på spikmattan (ngr ggr/dag) och andas djupa yogiska andetag(bukandning) i ca 10 min, har därefter legat kvar på spikmattan en stund till....och faktiskt så försvinner arytmin sen är det lugnt i ngr timmar osv.
jätteskönt och avkopplande!!!

men nu ska jag berätta ngt roligt....jag är nu inskriven på danderyds stressrehad, tjohoo men vilken bedömningsprocess innan man kom med. först var ju min läkare tvungen att godkänna min önskan, en massa journaler, tester, utlåtande och blodprover skulle skickas. därefter fick jag träffa en läkare ena veckan för bedömning, sen en psykolog veckan därefter för hennes bedömning och till sist gick hela teamet (8 pers) igenom mig vid ytterligare ett bedömningsmöte....
men nu är jag äntligen med och har fått ett helt individuellt program som bygger kring min arytmi. de dem hade kommit fram till var att mina problem centreras kring mitt hjärta och därför måste vi utgå därifrån. den viktigaste rehabiliteringen blir basal kroppskontroll, där de ska försöka hitta sambandet hjärta hjärna typ, sen var det annan rehab oxå, vet inte så mycket än, får info hemskickat snart.....låter spännande hur som, något jag ser mycket fram emot

jag känner mig just nu oerhört glad att ÄNTLIGEN är det någon/några som tar mig på allvar och förstår mina problem. Och även kan se hur socialt handikappad man har blivit genom hela den här hjärtresan....

nä nu hinner jag inte skriva mer, måste hjälpa min 16-åring med en inlämningsuppgift.....men ni får må så gott och ta hand om er!

varm kram från hjärtefröken

åh vad kul att höra av dig allasväl, saknat dig:)

såg ditt inlägg först när jag skickat in mitt....satt väl och skrev för fullt när du tryckte på sändknappen:)

håller tummarna för dig att du får till en sjukskrivning, se nu till att verkligen förklara hur viktigt det är för dig och ditt välmående:)

en annan sak jag tänkte på när det gäller din oro kring vitaminer...be att få ta blodprover på de vitaminer/mineraler du äter och se hur du ligger till. ligger du för högt så kan du ju sluta och luta dig tillbaka på vanlig kost. ligger du däremot på vanliga/låga värden är det ju bara att fortsätta utan att du behöver oroa dig. det är enkla prov och tar endast 2 dagar att få svar. du borde t.om kunna ringa din läkare och få en blodremiss utlagd i kassan, utan en träff med henne/honom. säg att det är viktigt för dig och att du stressar mycket över det....så tror jag inte att det ska vara ngr problem.

hur länge tror du att du klarar att hålla det hemligt för din man....du blir inte stressad av det? tror du inte att det blir lugnare inombords om du berättar, han kommer bli jätteglad och finnas för dig på alla sätt. jag tror att du behöver en kanal där du kan tömma din oro??? men du vet bäst själv, bara en tanke sådär
kram till dig å ta hand om dig

hjärtfröken: Tack för lugnande ord. Är bara så van att stöta på patrull när jag ber läkarna om speciella prov! + att tänk om jag ligger för högt på a-vitamin - det är tydlige farligast i tidig graviditet - oj vad kjag kommer nojja... Har precis hört att det finns tillsatt i mjölk och sådant oxå... Men jag äter under rek dos i kost tillskott (jag äter ca 400 mg och 1000 mg är gränsen) - men tänkte tillsamans med tillsatser i mat - blir det kanske för mycket Bara A-vitaminen jag nojjar över just nu...

Jo, måste berätta för mannen...

allasväl; jag tror inte alls att du behöver nojja över a-vitamin, men för att du ska känna dig säker (om du inte vill gå så långt som att be om blodprov) så kan du ju alltid ringa till företaget som säljer ditt kosttillskott och fråga(numret brukar stå på förpackningen)....om det är ngr som har koll så brukar de vara dem. de har jättemycket kontroller på sig och brukar oftast ha det bästa svaren:)

jag åt själv väldigt mycket kosttillskott när jag väntade min andra pojke, bl.a a-vitamin ca 480 mcg, min barnmorska sa ingenting om det.
sen tänker jag såhär, vi kan ju inte vara de enda som ätit kosttillskott under graviditet, borde ha funnits fler restrektioner isf? eller vad tror du?

ta hand om dig och kram

Ja, du har så rätt hjärtefröken - skia ta upp alla dessa nojjor med min barnmorska - tror de är en del i min "stress-reaktion" - jag är så van att gå i gån och oroa mig så jag hela tiden måste ha ngt nytt - + att trötthet (dålig sömn) gör mig extra känslig - ett av skälen att jag behöver vara sjukskriven ett tag tror ajg... Så jag kan ta itu med det - det orkar jag aldrig om jag jobabr - då prioriterar jag bort mig själv!

Ang A-vitamin har jag gått så långt sdå jag tänkt att jag som har psoreasis kanske har lite sämrre lever (vilket är vanligt då man har psoreasis) & därför kan ta handom mindre A-vitamin än de flesta och därför kanske mitt foster får i sig mer på den låga dosen än de flestas... Som du märker att varje gg jag får ett besked som borde vara lugnande - så hittar jag ngt nytt som gör att det ändå tänker att ajg inte är "safe".....