Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12
Hej alice mamma!
Jag har själv ätit exakt samma dos som dig av seloken (100mg). Jag åt det mellan november-09 och mars nu i år. Extraslagen BLIR värre när du trappar ner, riktigt jobbigt hade jag det. Mellan 100 och 50 trappade jag ner ganska fort, typ som dig, under 2 veckor.
Därefter fortsatte jag i ngt lugnare tempo för att hjärtat skulle få tid att vänja sig. Ungefär var 4-5 dag trappade jag ner 12.5 mg. Jag kan ärligt säga att jag vacklade flera gånger, var på väg att gå upp i full dos vid flera tillfällen.....Men jag hade en klok väninna som stöttade mig dagligen och påminde om att det faktiskt kan bli bättre, vilket hon hade rätt i. Direkt när jag var fri från mina seloken så började jag att äta Stressgard, ngt som jag varmt rekommenderar.
Kroppen läcker en massa viktiga mineraler(bl.a viktiga för hjärtats rytm) och vitaminer när stresshormoner far runt i kroppen, vilket Stressgard balanserar upp. Dessutom innehåller den Griffonia, en afrikansk ört som hjälper kroppen att bilda serotoninet (glädjehormon) Ett hormon som är outstanding både genom att den trycker undan stresshormonerna och gör att vi känner oss gladare
Min överlevnad under nedtrappningstiden var att gå, gå och gå.....allt för att hjärtat för korta stunder skulle få slå normalt. Även de dagar som jag låg på ca 30 000 extraslag (vilket jag gjort ofta) så stålsatte jag mig och gick. Jag kände att värre än det livet jag hade kunde det inte bli, därför var jag tvungen att ge det en ärlig chans Jag tittade mig spegeln dagligen och berömde mig själv....ofta med tårar i ögonen för det var jobbigt......MEN jag skulle vinna, vilket det känns som om jag gjort nu.....Jag har säkerligen långt kvar, men helt klart är jag på väg uppåt och jag känner att nu är det jag som bestämmer, INTE hjärtat!!!
Dessutom kände jag mig så fri och ren när medicinen var borta, jag kände typ att NU ska jag faanemig ta över kommandot. Det var efter det som jag började jogga och motionera mera, eftersom det nu var fritt fram att höja pulsen till över 140 slag/minut. Om det är min vilja, joggandet eller Stressgarden som gjort att jag nu mår så mycket bättre vet jag inte....men det spelar ingen roll. Jag tullar inte på något, törs helt enkelt inte Mitt liv får se ut såhär ett tag, kroppen behöver förmodligen lång tid på sig att återhämta sig, vilket jag ska ge den
Jag tror oxå att din egen analys om den inre oron och stressen är det som retat ditt hjärta mest.Sen har vi nog en hel del trigger på sidan om som ihop med stresshormonerna kan sätta fart på eländet.
Är säker på att det är lika för mig. Oron är förödande, blä! Men man får lära sig här också att ta befälet över sina tankar och försöka tänka mer positivt.
Jag tycker iaf att du är jättemodig och duktig som försöker att avsluta din medicinering, det kan inte bli sämre.....
Selokenet är ju en betablockerare som hindrar stresshormoner från att nå hjärtat. Men det du nu får försöka göra är att DU själv ser till att hålla stresshormonerna i schack
Har du funderat på att gå och prata med någon, typ KBT? Imorgon börjar min KBT-kurs på stresskliniken, ska bli jättespännande. I måndags hade jag första träffen i basal kroppskännedom, det var lärande, superskönt och oerhört stress-sänkande. Påminde en del om min medicinska yoga,med koncentration på andning och hållning.
Generellt så tror jag att vi människor som är stressbenägna slarvar både med andning och hållning, vilket i sig ger låsningar både muskulärt och andningsmässigt. Vi vittnar ju många härinne om att det känns som låsningar i brösttrakten både fram och bak vid arytmin....så ngt ligger det säkert i det.
Nä nu ska jag sätta mig på motionscykeln!
Ta hand om dig och försök att vara stark, jag lovar att du orkar mer än du tror.....tänk oxå långsiktigt, kroppen läker inte på en dag....för mig blev det lättare när jag släppte min önskan att det skulle gå fort..
Jag hejar på dig och fortsätt att skriva så vi får höra hur det går för dig. Vi finns här för att stötta!!!
Kram kram