Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12

Hej!
Nu har jag suttit och läst och skummat igenom alla era inlägg på den här tråden. Det var min man som hittade den här sidan åt mig, och det är jag väldigt glad för. Jag har funderat länge på om det inte fanns något ställe för oss med de här problemen att få dela med oss av våra erfarenheter.
Jag har haft problem med hjärtklappning och extraslag sedan 15-årsåldern, jag är nu 47. Men på senare tid har det förvärrats och förändrats i sin karaktär. Men inte förrän nu, för en vecka sedan när jag åkte in akut för mina extraslag syntes de på EKG och jag blev direkt inlagd på hjärtmottagningen. De har kollat mig med dygnsregistrering, gjort arbetsprov och ett lite mindre ultraljud. Precis som det verkar för de flesta av er andra, så är mina extraslag ofarliga, så jag blev utskriven och uppmanad att försöka leva mitt liv som vanligt. Jag fick en medicin som heter Emconcor och blev sjukskriven ett par veckor. Men jag håller på att bryta ihop. Jag sitter bara hemma och väntar på att extraslagen ska komma igång. Mina x-slag kommer nästan alltid e m eller kväll och eskalerar sedan hela kvällen och håller i sig hela natten ibland. Jag håller på att bli galen! Jag vågar inte ta promenader eller ens gå till affären, för när hjärtat kommer igång blir det helt ohanterbart. Jag har flera x-slag mellan varje ordinarie slag i bland eller så kommer de ca vart 5-6 slag. Jag blir yr i huvudet, får tungt att andas och får dödsångest. Jag är väldigt orolig för hur det ska gå att börja jobba om ett par veckor igen. Jag jobbar på skola med 6-åringar, ett jobb som jag älskar. Jag har stor familj, 4 barn i åldrarna 7-25 och jag har en aktiv fritid, då jag sjunger i ett coverband och i en kör. Och nu har hela livet slagits omkull, känns det som. Jag klarar inte av någonting längre.  Tack för att jag fick skriva av mig till några som kanske har förståelse för vad jag går igenom. Jag kommer fortsätta läsa era inlägg.

Tack för din förståelse och uppmuntran, Snartvår! Jag ska fråga min läkare om det där med fler fokus skulle kunna vara en tänkbar orsak i mitt fall. Man har talat om ev ablation för mig också, men läkaren säger att det är det sista man väljer att göra. Jag ska utredas färdigt först. En annan läkare talade dumt nog om för mig att det var fem % dödlighet med det ingreppet! Jag blev chockad! Kan man verkligen säga så? Men samma läkare undrade också varför jag åkt in till akuten när jag bara hade ofarliga extraslag. Han fick mig att känna mig dum och oförstådd.

I dag har det i alla fall varit en lugn dag och jag hoppas att även natten förblir lugn.

Kram till er alla!

Hjärtfröken, tack för dina kloka och uppmuntrande ord! Jag känner mig lite styrkt av din positivism trots dina egna besvär! Det där med stressrehab låter ju otroligt intressant, var det svårt att bli inskriven där?
Nu ska jag gå ut och sätta mig en stund i solen, för den lyser här i Sandviken också!

Kramar till er alla här "inne"! Åh, vad jag känner igen mig i nästan allt ni skriver! Jag dricker också bara en halv kopp kaffe på morgonen numera, och har inte druckit vin på ett par veckor. Men jag tror nästan kaffet triggar mitt hjärta mest.
LiBä007: När jag har haft en bra period så har jag bara enstaka extraslag som kommer och går. I dag har det varit otroligt lugnt, jag har bara kännt besvär tre gånger. Jag har t o m varit till vårt köpcentrum och handlat kläder och skor! Det var så skönt att känna att jag fixade det. Har varit inomhus i två veckor nu för att det har varit en så jobbig period.
Och jag håller med om att det blir jättejobbigt när hjärtat hoppar i kroppen samtidigt som barnen stökar omkring en! Man vill ju vara den där tålmodiga mamman, men det känns ju helt omöjligt i de situationerna. Nu har jag ganska stora barn, men de behöver ju ändå sin "vanliga" mamma, man vill inte skrämma dem med sin egen rädsla. Men jag har blivit bättre på att gå undan när det blir för jobbigt och be om hjälp.
Jag har faktist också blivit lite bättre på att intala mig själv att det inte är farligt! I går kväll var jag ensam hemma, låg i soffan och kollade på TV och hjärtat började studsa hejvilt. Först blev jag som vanligt panikslagen, men lyckades lugna ner mig genom att lägga mig skönt, pressa ner axlarna, andas djupa andetag och benhårt intala mig själv att det faktiskt inte är farligt. Och jag klarade av hela kvällen, extraslagen kom och gick under ett par, tre timmar, men jag fortsatte hålla mig lugn. Det kändes som en seger!
Ha en skön helg!