hiron skrev 2011-01-07 09:59:08 följande:
jatteledsen att hora att du hamnat i denna situation! kan verkligen sympatisera bade med trisomi-situationen och med att ha behovt ga igenom sa manga icsi, da vi har en liknande situation. har inte traffat pa nagon annan med denna problematik efter ivf/icsi tror jag, de flesta verkar drabbas av antingen eller, och det kanns ju mer an lovligt javligt nar man ska drabbas av bade och!
men det finns val inget i nulaget som tyder pa att ert barn skulle ha trisomi 13 vad jag forstar? sa det finns val skal att hoppas att det ska vara i sin ordning fortfarande?!
vi hade ju ett barn med trisomi 18, och jag har inte koll pa skillnaden sa kan inte uttala mig och chanser etc. det ar valdigt olika ocksa hur allvarlig trisomin ar, om den ar hel eller bara partiell. ofta har barn med trisomi missbildningar ocksa, eller de sager att missbildningar ar ofta ett tecken pa att nagot annat ocksa ar fel. var son hade halva mag/kroppsinnehallet utanpa kroppen inklusive de mest vasentliga organen, sa mycket grava missbildningar, vilket i sig var skal nog for doktorn att rekommendera abort - eller sa far man gora valdigt omfattande operationer vid foseln med mkt daliga odds.
nar sen trisomin blev bekraftad ocksa (full trisomi 18 - fast inte genetisk utan en 'olycka' vid befruktningen - jag har haft en massa funderingar kring om detta kan ha med icsi-behandlingen att gora) var det sa klart det kunde vara att hoppet var ute. men det finns en massa olika varianter och grad av trisomi som sagt. det enda som gor det 'lattare' i vart fall kan val vara att det var en sa pass tydlig diagnos och att vi sag missbildningarna med vara egna ogon, annars hade jag nog funderat pa om de gjort nagot fel anda i testerna...vi gjorde fostervattensprov och fick svaret dagen efter - da var diagnos var sa klar - hade det daremot varit mindre klart hade det tagit langre tid da de hade vantat ut alla provsvar for att utesluta det enda efter det andra. daliga svar kommer ofta snabbare alltsa.
inte sa upplyftande historia direkt, men som sagt det behover ju inte alls handa er!
styrkekram till dig!
Tack så mycket för ditt svar!
Du har ju rätt, i nuläget vet vi inte om det finns något fel över huvudtaget. det är bara väldigt svårt att vara positiv när allting annat har varit negativt. Jag tänker såhär: Jag har inte haft bra befruktning i mina ICSI och vi har aldrig fått så mycket som låga värden efter behandlingar förr än nu... så nu måste allting vara OK.
Men sen innan vi viste var ifrån translokationen kom tänkte jag att det var ingen chans att Jonas bror hadde det efter som det är tydligt att det finns ingen annan stans i närmaste familjen. Sen när vi fick reda på att han hade det tänkte jag att det var ju bara nån oturlig mutation efter som han kunde inta ha ärft det från sina föräldrar som har 4 friska barn utan att ha haft problem. Och sen visar det sig att min man har det också.... så nu tänker jag bara hur i hela världen skulle jag kunna få ett positivt resultat nu när allt annat går ändå åt skogen!
Men man får nog hoppas ändå, inget annat man kan göra.
