Erikanerikan skrev 2010-05-13 22:16:51 följande:
HejJag och min fick i fredags reda på att vårt första och mycket önskade barn antagligen var allvarligt sjukt. Vi blev hemskickade för att vänta i fem dagar på ett nytt ultraljud. Har aldrig varit med om en sådan mardrömsväntan. Så i onsdags fick vi träffa en specialistöverläkare på Östra sjukhuset i Göteborg som sa att det är ett allvarligt sjukt barn vi väntar. Vårt barn har mycket vatten i huvudet, tarmar och lever utanpå kroppen och har läpp och gomspalt. Troligtvis har vårt barn trisomi 13 eller 18, vi väntar nu på svar som vi får senast på tisdag. Vår läkare säger att det inte är förenligt med liv men jag och min man kan inte sluta hoppas att det kanske kan gå och att en dag med vårt barn vore en stor rikedom. Vår läkare säger att barn med dessa trisomier inte har levnadsglädje. Jag hade läst om er innan här och protesterade. Jag kan inte/vill inte ta bort vårt barn som vi älskar så även om det är så mycket tok med henne honom. Just nu är livet helt upp och ner. Hur har ni tänkt och hur har era barn varit i magen? Har de också haft vatten i huvudet i huvudet eller organ på kroppen? Jag är så rädd för att förlora vårt barn innan vi ens har fått hålla det en endaste gång. Varma hälsningar till er föräldrarErika
Hej ! Beklagar er svåra situation.
Vi var med om något liknande i nov. På dateringsul så upptäcktes vätska kring hela kroppen och huvudet på vårt barn. De kallade det för hygrom. De hade aldrig sett så mycket vätska kring ett foster tidigare och gav oss inte mycket hopp om att det skulle vara något som gick tillbaka. Vi gick igenom fostervattensprov och allt vad det innebar och fick veta 2 dagar senare att vår flicka hade trisomi 18. Min läkare sa till mej att det icke är förenat med ett liv om det skulle överleva när det väl kom ut.
Vi valde att avsluta graviditeten och det var oerhört svårt att gå igenom. Men för vår flicka som fick somna in i magen var det nog skonsamt.
Jag har inte ångrat mitt beslut men ibland undrat om det var rätt, trots att jag vet att det var rätt på något lustigt vis.
Det som jag förstått är att många av dessa barn är svårt handikappade, har flera mycket svåra svårigheter och det krävs oerhört mycket för att hålla dessa barn vid ett drägligt liv. Man behöver assistenter dygnet runt för att orka med, barnen blir ofta sjuka och det verkar vara mycket oroligt hela tiden. Och som jag förstår och har läst mej till så dör dessa barn mycket för tidigt.
Vi valde att avsluta för barnets skull. Vi är dessutom i den situationen att vi behöver göra provrör för att överhuvudtaget kunna bli gravida och det känns såklart oerhört tufft och jobbigt att behöva hamna i denna svåra situation.
Jag önskar er all lycka till i i vilket beslut ni än fattar !
