Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?

Det har jag! har jätteont runt revbenen och magen, lägg till en bröstmuskel inflammation som håller krampaktigt tag om mig och då inser du att jag känner mig som en 90 åring med krämpor överallt. har i princip ont runt hela bröstkorgen, nacken, armarna och magen. Har svårt att dra in luft ibland för att jag är så spänd.

Är det någon som får som att hjärtat slår i vatten? En sån känsla? Eller som att det slår i ett eko? Sjukt svårt att förklara..

Läste ditt inlägg om promenaden och funderade på om du fått kollat om du har astma??
Men jag tänkte även på om du spänner dina axlar mycket? Jag får grymma besvär med andningen av att mina bröstmuskler är så spända och jag har astma så när jag är ute och går kan jag få jättekonstigt i bröstkorgen, armarna, nacken, huvudet.
Var till läkaren om mitt hjärta för ett tag sedan och hon förklarade det där med att man känner hjärtat ibland, att alla gör det men vi med ångest registrerar det tydligare än "normalt" folk. Hjärtat rör ju på sig och ibland kan det luta mot ett revben tex och då ekar det i hela kroppen! Jävligt fränt när hon berättade det där åt mig! Jag har dessutom själv märkt att om jag har problem med magen så känner jag av hjärtat mer. Tex. om jag får magkatarr, inte ätit på flera timmar.. Stressat.. Den här jävla julen har gjort mig helt ostabil!! Bläää!!!
Hur länge har du haft de här tankarna/känningarna av hjärtat?

Då säger jag bara en sak! När den här julsaken är över så tar herrn och ringer sjukgymnasten! Omg. Det är så mycket spänningar i dina muskler, där tror jag att 80% av din ångest sitter.
Jag går hos sjukgymnast och det är så mycket bättre än att springa till läkaren! Jag tränar på deras gym och jättemycket, i princip all min värk i armar, bröst, nacke och huvud försvinner. Samtidigt försvinner ångesten.. Har aldrig ett uns av ångest på gymmet! Då får kroppen arbeta och hjärnan är pausad! Så skönt.. Sen håller det sig borta flera dagar och nu när jag var sjuk så märkte jag skillnaden! inte tränat ordentligt på 8 veckor och i 7 av dem har jag mått som en överkörd grävling med pms.
Jag har även gått till en massör och hon tog bort massor av spänningar i nacken på mig, fick el behandling i vänsterarmen av sjukgymnasten och med detta så har jag varit jättebra! Inga problem med domningar och jag har haft min arm i alla lägen det gått utan att fått besvär.
Tror mig, ta mitt råd om sjukgymnast!

De där svallningarna känner jag igen, jag hade så ett tag när jag tränade som mest och åt som minst kolhydrater.. Inte tänkte ju jag på att jag måste äta mer kolhydrater om jag tränar 3 ggr i veckan och promenerar resterande dagar! Jag blev så dålig en dag så jag låg på soffan och allt snurrade, jag kallsvettades, mådde illa och hjärtat var nog uppe vid öronen vid det laget! Pulsen tordes jag inte ens ta för den hade säkert varit uppe i 300! Då tröck jag i mig en massa köttsoppa och smörgåsar och blev som en ny människa.
Varför äter du inte?
Jättebra att du ringer i morgon redan! Sen tänkte jag berömma dig ännu mer för att du trappat ner på pulstagningen! Kommer ihåg att vi skrev om det tidigare.. Jag sover åxå som du, så lite.. Känner direkt på kroppen när jag inte fått nog med sömn. det gör åxå att mitt hjärta fladdrar.
Känns ändå ganska bra att skriva med dig för vi verkar ha väldigt mycket liknande symptom, skönt, då kanske jag inte är döende ändå.
Får du nå lugnande mediciner? Om inte så tycker jag du ska prata med läkaren om det redan i morgon, de är grymt bra att ha ifall att man behöver. Sen ger de en trygghet även om de bara ligger i fickan i flera månader, men då vet man att de finns iaf.

Ont i benet för mig hade varit "tänk om jag fått en blodpropp!!" Var så igår.. Fast då trodde jag att jag hade en blodpropp i lungan! Hade så ont när jag andades, ena delen av hjärnan sa att det var blodpropp, nästa sa att det är bröstmusklerna! Hoff.. Man är inte klok! ja, jag är rädd för blodproppar, min pappa dog av en när han var 36, så det där sitter i skallen, jag var 18 då och hade verkligen inga sånna tankar då men nu kom allt upp till ytan. Min terapeut har tagit prover på mig som visar att jag inte har anlag för att få proppar, inte nu iaf. Så det är skönt.. Har en bra terapeut, han bearbetar bort saker för mig en efter en. Nu har jag inte behövt prata med han på 4 månader, men vi ska ah en uppföljning i januari.
Ibland vill jag att folk ska få känna på hur det känns att ha ångest, inte så att det blir kvar hos dem, men som en förkyldning tex. Några dagar så är det över, speciellt de som yttrar sig utan att veta vad de pratar om! Har du någon i din närhet som haft eller har ångest? Någon förälder som har nått sånt?

I början när jag började promenera så trodde jag att jag skulle falla död ner på vägen! Fick kramper i bröstkorgen.. åh, orkar knappt tänka på det. Nu har det gått lite mer åt det andra hållet, om jag inte motionerar så blir jag sjuk. Hahaha! Men det är bra att forstätta för precis som du säger så tilltar ångesten i början men det går fort bort! Försök att inte komma ihåg den här gången till nästa gång utan ta dem en och en om man säger så. När du promenerar sen så gå inte fort, andas in luften, kolla på träden, lyssna på folk och bilar, djur osv. Gick du i rask takt nu? Tänkte om kondisen inte är bra så kan ju det ha gjort att du började må dåligt.

Jag brukar kolla på folk som åxå har ångest, min mamma har åxå haft någon period när hon var yngre, min syster lika så och vet du vad, det har ju just varit det perioder! De har ju inte fastnat där utan kommit vidare.. Det fastnar jag på! Att man kan komma bort från det.

Det är väl nu du skulle ta din medicin i såfall..
Men varför äter och sover du inte?

Jag törs nog knappt svara på det där.. Men är det som att orken bara är borta?

Nä jag skojade bara när jag sa att jag inte tordes svara på det! Tänkte nästan att du tror jag skojar med dig om jag svarar på alla dina symptom! Men det är så jag brukar ha det ibland, speciellt om jag haft det körigt ett tag eller om jag haft lång ihållande ångest, då tappar jag allt.. Ligger bara på soffan och funderar över livet ungefär. Blir nog lite nere i samma veva, för jag är annars ganska pysslig av mig, brukar hitta på saker med barn och vänner men på senaste så har jag inte orkat. Känner väl inte igen mig själv riktigt.
När jag tänker på det så är det egentligen inte konstigt att man tappar orken och lusten, man går ju omkring och spänner sig som tusan hela tiden och hjärnan går på högvarv så man borde ju bli slut nångång. Så det kan ju vara kroppens sätt att säga till att den behöver vila..