AnnaCarolina01 skrev 2014-02-06 11:46:11 följande:
Hej!
Efter att ha googlat runder och läst en massa inlägg under snart 8 månaders tid känner jag att jag måste skriva av mig lite nu.
Det började när jag var 19 år med ett anfall där jag mådde dåligt i ett halvår. Minns inte så mycket av det mer än att jag hade ont i alla muskler i hela kroppen, hade så spända vader så jag knappt kunde gå, det brände överallt i hela kroppen. Det höll på till och från under ett halvårstid.
Ett halvår senate fick jag problem med vaderna, kunde knappt gå då heller, ryckte i musklerna i vaderna och höll på.
Nu några år senare trillade symtomen tillbaka. Det kom efter en stressig period av uppsatsskrivande, svek av en person jag älskade och helt enkelt en massa press från ett nybörjat jobb. Det började med att jag kände mig konstig i huvudet och jag hade spring/muskelryckningar i vaderna KONSTANT! Visste inte vart jag skulle ta vägen. Kunde inte ligga still i soffan, kunde inte ligga still på stranden eller slappna av på något sätt överhuvudtaget. 3 veckor efter symtomen kom fram åkte jag på semester till Barcelona, pang! inga symtom på hela veckan. Samma kväll jag kommer hem och sitter på en restaurang så börjar det rycka och hålla på i benen igen.
Jag försöker stå ut ett tag och tänker att det går över men det släpper inte. Börjar söka läkare som tar samma blodprov som förra gången bara för att utesluta några brister. Dessa kommer tillbaka perfekta, förutom minimal brist på salt. Försöker stå ut igen, börjar äta magnesium, järn, vitaminer med mera men ingenting hjälper.
Går tillbaka till läkaren och säger att jag inte står ut. Får till svar att vissa människor har det så och man kan inte göra någånting åt det. Börjar gråta av frustration och får parkinsonmedicin utskriver för att "lugna nerverna".
Står ut lite till, efter tre veckor så hjälper den medicinen inte heller. Börjar utveckla en massa hälsoångest samtidigt under denna perioden då jag är säker på att jag har MS. Har googlat förmycket och insett att många symtom stämmer inte på mig. Framförallt att detta har kommit i perioder. Inser att jag har haft synbortfall med mera och är nu helt säker på att jag har det.
Skriver en egenremiss till en neurolog, får komma dit på en vecka. Berättar om mina symtom och gör lite tester. Min kropp fungerar precis som den ska och eftersom det sitter ganska koncentrerat i vaderna är han säker på att det inte är någonting. Han frågar mig vilken sjukdom jag är rädd för, jag lyckas få fram MS och han skickar mig på en MR hjärna för att utesluta det för min skull.
Efter en månad ungefär får jag synbortfall på jobbet. Känner frustration över att inte få hjälp så blir körd till akuten. Blir inlagd där av en underbar läkare som förstår hur jag mår, gör en ögonbottenröntgen som ser perfekt ut, samt en CT som inte visade någonting. Får åka hem igen och nu börjar det komma andra symtom. Det pirrar i fingertoppar och i fötter, jag känner brännande känsla på huden, det rycker i nerverna i foten, ögonlocket rycker i nån månad, mitt pekfinger rycker konstant, det bränner på båda insida lår, ryggen somnar och det känns som att någon sköljer varmvatten över mitt ben. Nu är jag BOMBsäker på att jag ska dö.
Efter många om och men får jag komma på MR röntgen och nu för snart 2 veckor sen så fick jag reda på att min hjärna ser perfekt ut, den var utan anmärkning. Neurologen är 100% säker på att jag inte är sjuk. Får även samma dag komma till en KBT terapeut som är 100% säker på att jag lider av hälsoångest, framförallt eftersom mina ursprungssymtom inte har tecken på någon allvarlig sjukdom. Just nu försöker jag jobba med mig själv. Har helt klart återfall när jag mår dåligt och tror att jag ska dö, men förhoppningsvis blir det bättre snart. Mitt tips till alla är att inte googla. Hade jag inte googlat hade jag troligtvis inte mått så dåligt som jag gör idag och det hade inte hunnit gå så långt som det har gjort. Troligtvis var mina muskelryckningar stressrelaterade eftersom de alla gånger har kommit i perioder av stress och lite sömn. Jag lyckades framkalla symtom av att läsa om de, fruktansvärt! Och ska jag vara ärligt trodde jag inte ens att det var möjligt! Nu ser jag fram emot friskare tider och att få må bättre så småningom med hjälp av KBT och att bara ta hand om mig själv. Jag är 24 år gammal, detta händer i ALLA åldrar!!
Hoppas ni läser och att det inte var för långt, ingen är ensam!!
Kram på er!
Känner igen mig ! När jag först åkte på ångest och trodde ja höll på att dö så googlade ja precis varje dag på mina symptom. . Jag började få mera och mera symtom.. så googla kan ställa till med mycket! Idag mår ja rätt skapligt. Har inte haft en riktig ångest attack på några månader. Förutom så har jag extraslag på hjärta som inte vill ge med sig . Och ja känner dom ofta så kan ja känna ångesten komma lite smått och man börja tänka att man är nog sjuk att läkarna ha missat något.. men hade man varit sjuk så hade man väl blivit sämre ? Nån som ha ångest med extraslag på hjärtat ? / en tjej som e väldigt orolig över extraslag
