Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?

Hej, jag har massa symtom på stress som kommer och går. Alla symtom kommer inte samtidigt. Det har varit känselbortfall i ena ansiktshalvan och ena handen. Varat från några sekunder till någon minut. Mycket huvudvärk, känslig för ljud och ljus. Minnesstörningar, glömmer vad jag ska göra, glömmer svänga när jag ska svänga in på en väg och kör istället rakt. Kan inte läsa en text och sedan komma ihåg vad det stod mm. Vissa dagar känns kroppen "tung" att orka t ex städa tar en evighet. Har bland värk i underarmarna, handlederna det liksom värker och sticker och sen försvinner det. Kroppen känns så samtidigt seg eller som man brukar känna när man är på väg att få influensa. Vissa dagar är det något konstigt med balansen. Har samma känsla  som man har när man är onykter. En del dagar har min hjärna svårt att registrera typ intryck. Jag ser ,inget fel på synen men det tar så lång tid innan den signalen typ kommer upp till hjärnan. Jätte jobbigt när jag kör bil eftersom jag lätt missat saker i trafiken. Detta är ett rent helvete helt enkelt. Jag är inte ens fyllda 30 år ännu så det känns ledsamt att det ska behöva vara så här. Vet inte om jag kan klara av mitt jobb igen efter min föräldraledighet,.

Har i dagarna fått reda på av alla mina symtom beror på.
B12 brist, extrem sådan också.
Mina värden ligger på 110 (normalt ungefär 140), så jag får äta B12 tabletter i mängder dagligen.
Ganska ovanligt i min ålder (snart 19 år).

Men det är otroligt skönt att veta exakt vad det beror på, sedan kan det såklart vara inslag av stress/ångest/oro eftersom jag stressar över mina symtom...

På bättringsväg iallafall!! :) 

Har bara gått lite i en trappmaskin. Men de känns i hela benen när man går i den. Känns inte så jätte mycke i benet när jag rör mig är mest vid negativ belastning(sträcker ut). Sen när jag legat/suttit stilla ett. Men det kommer o går lite. Sen e de typ som man hade maskar som kröp i benet ibland o att det hoppar/rycker lite iblan runt knät lr i delar av vaden

Kära medmänniskor! Hur har ni det nu får tiden? Har inte varit aktiv här på ca 3 veckor nu. Har legat på sjukhus pga. Magsmärtor. Har nu fått diagnosen kraftig IBS! Men ångesten över allt har minskat avsevärt, knappt orolig längre, men blir orolig när det gör ont i rygg och mage.

Har även fått träffa en överläkare som sa att han hade analyserat mitt 24h ekg och den visade inga avvikelser! :D :)

Nu skall jag bara undersöka min oarta med ultraljud på fredag då min mage guppar i takt med pulsen.

Jag börjar nu må bättre och bättre, skall till och med provjobba om 2 veckor för att se hur jag orkar! Lyckligare än någonsin nu!

Kram på er alla!

Att du känner att kroppen vibrerar och att du känner pulsen är ganska vanligt enligt mig iallafall. Jag känner konstant min puls, ligger jag ner i sängen känner jag pulsen slå tydligt som hela sängen guppar i takt. Tyckte till en början att det var jobbigt, nu är det en vana och jag börjar gilla det?!

Min yrsel har jag som kommer och går, idag på jobbet hade jag den konstant, när jag kom hem var den borta. Tror mycket kan komma in att man spänner sig, min yrsel yttrar sig så att jag får en slags ostadighetskänsla, lite båtgung ungefär.

När jag får dessa små skakningar brukar jag gå ner och titta på tv, bara vistas i ett annat rum kan hjälpa.

Jag har varit spänd under större delen av tonåren när jag ser tillbaka. Mycket spänningshuvudvärk och en del illamående. Troligtvis en del ångest när jag ser tillbaka. Under 2011 blev det plötsligt en del symtom. Ja det blev väl i perioder alla de symtom som ni innan har beskrivit. Sökte hjälp hos läkare, men hon frågade om det var mycket på jobbet. Jag kör på i 120 och är mest spänd och speedad. Jag skiter i att lyssna på kroppen och får ångest varje morgon när jag vaknar. När jag berättar för min man till slut bryter det ut ordentligt och håller i under en helg. Det ligger på en sådan nivå att det är outhärdligt. En tripp till akuten, vilket visade på att det inte vad något fel på hjärtat. Konstigt nog var det inte det jag var orolig för, utan jag ville bara få de obehagliga känslorna att sluta. Jag fick gå till min husläkare dagen efter och fick lite lugnande utskrivet. Jag var hemma en vecka, vilket var en fruktansvärd tid. Tänk att jag hade gått så länge utan att stanna upp och lyssnat på kroppen. Skulle jag bli galen nu? Läggas in? Psykisk sjuk? Tappa fattningen? Jag tänkte dock att nä jag ska tillbaka till jobbet så fort det går.  Är det något jag har fått höra så är det att desto längre man är borta, desto svårare att komma tillbaka. Jag gick dock ner i tid några veckor. Det krävdes förändringar för att få allt att fungera. Min läkare sa " vad har ni nu för strategi?" Det går inte att göra som innan, utan det krävs förändringar. Jag tar nu mer egentid, lyssnar på kroppen och är en ny människa. Ångesten försöker att säga oss något. Ta reda på vad det är!!! Ja jag har även dödsångest, vilket ej går att ta bort helt men det går att tänka på ett nytt sätt.

Tips som fungerar för mig:

* blutsaft för att bli pigg
* magnesium för att lugna muskler och minska ryckningar
* träning regelbundet för att trötta ut kroppen och ta bort den inre oron
* positiva tankar
* positiva människor omkring mig som jag är AVSLAPPNAD med och VILL träffa
* göra saker som jag VILL, kunna säga NEJ till saker som jag inte vill
* våga göra saker som jag inte riktigt vågar men VILL göra
* läsa positiva nyheter
* läsa positiva böcker och se positiva filmer
* ägna sig åt det jag känner passion för =hobby
* vara ute i solen så gott det går för att få energi och minska trötthet
* enbart dricka kaffe när jag är avslappnad
* sparsamt med alkohol
* bra kost som grund för att sedan kunna unna mig i lagom mängd
* skratta ofta och mycket, vilket gör mig avslappnad
* massage, yoga, meditation och mindfulness för avslappning och fokusering
* klappa min hund eller krama mina barn i lugnande effekt
* leka med barnen helt fokuserade och i nuet
* tittar på " det okända" för att minska min dödsångest (som tillsammans med stress är grunden till min ångest)
* läst Lucinda Bassetts bok Fri fån ångest 2 gånger. Det är såååååååååååå bra. Jag har gått från jobbig ångest till ångest till mildare grad någon gång i veckan.
* om jag tänker " jag är lugn, avslappnad och stabil" samtidigt som jag ler och andas lugnt med magen och verkligen tror på vad jag säger så kan jag lura och manipulera mig själv till det blir en sanning. Jag har hört att det är omöjligt att må dåligt (känslomässigt) om man tänker positiva och goda tankar samtidigt.

Ni alla vet redan hur mäktiga era hjärnor är. De kan få er att känna fysiska saker i kroppen. Om den kan få er att må så dåligt kan den även få er att må så BRA. Glöm inte det! Det handlar om att vända på det hela. Jag vet att det inte är lätt, men samtidigt veta jag att det går. Fortsätt att kämpa!

När man har det här stresspåslaget hela tiden så blir det tydligen kaos i hypofysen vilket kan göra att det blir signalstörningar som går ut fel till organen. Därav kan man uppleva fel på så många ställen samtidigt!

Jag vet faktiskt inte!! Och jag vet inte heller om detta händer alla eller bara dom som har lite tokiga värden och låga tex kortisolvärden?! Men jag kan återkomma i frågan för jag ska dit igen :)

Jag har haft många många symptom men på slutet har jag haft muskelryckningar lite här och där men mest i benen. Någon fler som känt så?

Någon som äter/ätit sertralin?! Erfarenheter? Min läkare rekommenderar en låg dos för att försöka stabilisera mina impulser i hypofysen. Alltså inte för att jag är deprimerad.. Även om jag på grund av alla mina fysiska symptom är ngt trött på att aldrig få må bra känner jag mig hyfsat stabil i det psykiska måendet. Känner mig dock rädd för denna medicin och alla biverkningar...

Jag är 24årig tjej. Jobbat på sjukhus sen jag var 18år som USK och har sett det mesta. Aldrig haft ångest/panikångest/hyperkondri tidigare.
I början på sommaren började jag känna mig yrslig, fick liksom stanna upp och ta ett djupt andetag. Och när vi var många i personalrummet fick jag svettningar, skakningar och panikkänsla. Men det lyckades jag dölja.
Sedan har det blivit värre, och en kväll då jag var ensam hemma fick jag en riktig panikångestattack. Vilket är det vidrigaste jag varit med om. Men på nåt vis lyckades jag hålla lugnet då jag fattade att det måste vara panikångest och försökte lugna mig.. Och efter ungefär två timmar gick det över.

I dagens läge har jag typ konstant yrsel, huvudvärk och trötthet.. Börjar få svårt att sköta mitt jobb då jag alltid känner mig så trött.
På kvällarna har jag typ fått mani på att känna efter pulsen på mig själv, i tron på att jag ska få ett hjärtstopp vilket är min största rädsla. Får i samband med att jag stressar upp mig ont i ryggen.
Och några gånger i veckan får jag nån form av "mildare" panikångest när jag ska sova.
Är också rädd för att vara ensam och vill inte gärna gå hemmifrån. Bor med sambo, som nog inte riktigt har förstått mina problem.

Har varit i kontakt med VC en gång då de sa att mina problem beror på mitt blodtryck som är något högt, men ville att jag skulle återkomma.
Men vet inte hur jag ska formulera mig och därför drar mig för att ringa.

Tänkte fråga er som kanske är mer insatt, går det att jobba med nån form av ångestdämpande medicin? Eller måste man vara sjukskriven?

Tack snälla du för ditt svar! Jo, jag vet allt det där men som du skriver, det är så skrämmande! Jag har ju haft muskelryckningar överallt, men det är så jobbigt när de kommer på samma ställe länge! Men det går väl över som allat annat Och någon svaghet har jag inte alls, så det borde ju inte vara nåt farligt!

Oj ja det förstår jag! Ja för mig var det också så att många saker hände samtidigt och jag pallade helt enkelt inte det... ja hoppas det blir bättre med lite magnesium för dig också Och att du får möjlighet till egentid också. Det är skitviktigt just för att kunna ladda...

Konstigt, har nu haft dubbla/trippla hjärtslag i tre dagar. Känns som man har en flipperkula i bröstkorgen. Kanske beror på att jag varit otroligt förkyld. Men irriterande är det iaf.