tänk vilka fina människor det finns där ute som ni som stöttar mig. Min sambo åkte och köpte en ny telefon till mig efter jobbet, Han är helt perfekt!
Allt började liksom när jag googlade och fick fram cancer på mitt bröst, panik hela natten ( sökte på kvällen) kunde inte vara stilla och den helgen som var då låg jag mest och skakade. Ju mer det började försvinna från mitt bröst desto lugnare blev jag, tills varje gång jag tänker på det. Jag lugnade ner mig när jag pratat med cancerfonden, sen skrev någon KOLLA UPP DET. Tillbaka på ruta ett, funderar på ringa 1177 jämt bara få höra någons åsikt, kanske lugnar mig?
Har alltid haft problem på kvällarna när det blir tyst och lugnt hemma, mörkt ute och det blir liksom bara jobbigt så nu är det såklart ännu värre.
Jag förlorade min mamma i cancer förra året, såg hur hon tynade bort framför mig och bara tanken att jag inte får vara med mina barn är så jobbig.
men nu ska jag söka hjälp, både för utslaget och ångesten och FAN vad jag ska kämpa för ta mig tillbaka till den jag vet finns inom mig.
Kram alla