Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?
Vilken bra tråd! Jag känner igen mig så i det ni andra har skrivit. Här kommer min story. Mina fysiska besvär började med ryggen och nacken. Först låste sig kotorna mellan skulderbladen vilket ger mig kraftlöshet i armarna. Sen spred det sig till kotorna i nacken, som ger mig huvudvärk och yrsel. Sen även kotorna i ländryggen, som ger domningar i benen. Har gått till naprapat och det hjälper, men problemen kommer tillbaka. Sen fick jag något som jag trodde var ögoninflammation, tryck över ögonen och irriterade ögon. Fick ögondroppar, men det hjälpte inte. Sen trodde jag det var bihåleinflammation, för förutom ögonproblemen så fick jag täppt näsa, tryck över näsan, huvudvärk i pannan, värk i kinder och käkar. Läkaren hittade inget fel. Förutom detta har jag en massa symptom som kommer och går. Svarta fläckar i synfältet, svårighet att fokusera blicken, trötta muskler i ögonen. Lock i öronen. Jag är törstig hela tiden. Jag kan få illamående hux flux som går över lika snabbt. Hjärtat kan slå extra slag ibland. Torr i munnen och på läpparna. Svårt att svälja. Klump i halsen. Jag är nära till tårarna mest hela tiden. Ibland känns det som om tungan är större än vanligt och att det därför är svårare att prata. Snubblar på orden. Alla dessa symptom kommer och går, och jag har inte allt på en gång. Det mesta av detta tycker jag att jag läst i era inlägg också. Och just ja, har förstås varit övertygad om att jag har hjärntumör och freakar out över det nu och då. När jag insåg att det kanske beror på stress lättade det lite. Stress känns betydligt sannolikare än tumör faktiskt. Har haft oerhört jobbigt och stressigt på jobbet i 10 månader. Väldigt mycket drama, stridigheter, missförstånd och så. Fick strax före mina problem startade veta att en nära anhörig är allvarligt sjuk ( hjärntumör) och så har vi har försökt få barn i två år. Strax före problemen startade misslyckades vår första IVF. Jag har länge tänkt att jag ska hålla ut på jobbet tills jag får gå på mammaledighet, men eftersom det inte tycks bli någon graviditet, så finns det ingen utväg i sikte. Allt detta tycker åtminstone jag att är tillräckligt för att orsaka stresssymptom. Eller vad tycker ni? En sak som jag tycker är riktigt jobbig är att jag håller på att utveckla rädsla för att gå ut. ( t.ex åka och shoppa) Att åka till jobbet och att gå ut med hunden går bra. Men sådant som inte är nödvändigt känns lite läskigt. I synnerhet om jag ska gå ensam. Jag är helt enkelt rädd för att jag ska börja må dåligt plötsligt då jag är någonstans. Det har hänt flera gånger, så rädslan är på ett sätt befogad. Tänker att det bästa är att ignorera rädslan och åka iväg ändå. Annars blir det säkert värre. Känner någon igen sig i denna rädsla, och har ni några tips hur man kan hantera den?