Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?

Vilken bra tråd! Jag känner igen mig så i det ni andra har skrivit. Här kommer min story. Mina fysiska besvär började med ryggen och nacken. Först låste sig kotorna mellan skulderbladen vilket ger mig kraftlöshet i armarna. Sen spred det sig till kotorna i nacken, som ger mig huvudvärk och yrsel. Sen även kotorna i ländryggen, som ger domningar i benen. Har gått till naprapat och det hjälper, men problemen kommer tillbaka. Sen fick jag något som jag trodde var ögoninflammation, tryck över ögonen och irriterade ögon. Fick ögondroppar, men det hjälpte inte. Sen trodde jag det var bihåleinflammation, för förutom ögonproblemen så fick jag täppt näsa, tryck över näsan, huvudvärk i pannan, värk i kinder och käkar. Läkaren hittade inget fel. Förutom detta har jag en massa symptom som kommer och går. Svarta fläckar i synfältet, svårighet att fokusera blicken, trötta muskler i ögonen. Lock i öronen. Jag är törstig hela tiden. Jag kan få illamående hux flux som går över lika snabbt. Hjärtat kan slå extra slag ibland. Torr i munnen och på läpparna. Svårt att svälja. Klump i halsen. Jag är nära till tårarna mest hela tiden. Ibland känns det som om tungan är större än vanligt och att det därför är svårare att prata. Snubblar på orden. Alla dessa symptom kommer och går, och jag har inte allt på en gång. Det mesta av detta tycker jag att jag läst i era inlägg också. Och just ja, har förstås varit övertygad om att jag har hjärntumör och freakar out över det nu och då. När jag insåg att det kanske beror på stress lättade det lite. Stress känns betydligt sannolikare än tumör faktiskt. Har haft oerhört jobbigt och stressigt på jobbet i 10 månader. Väldigt mycket drama, stridigheter, missförstånd och så. Fick strax före mina problem startade veta att en nära anhörig är allvarligt sjuk ( hjärntumör) och så har vi har försökt få barn i två år. Strax före problemen startade misslyckades vår första IVF. Jag har länge tänkt att jag ska hålla ut på jobbet tills jag får gå på mammaledighet, men eftersom det inte tycks bli någon graviditet, så finns det ingen utväg i sikte. Allt detta tycker åtminstone jag att är tillräckligt för att orsaka stresssymptom. Eller vad tycker ni? En sak som jag tycker är riktigt jobbig är att jag håller på att utveckla rädsla för att gå ut. ( t.ex åka och shoppa) Att åka till jobbet och att gå ut med hunden går bra. Men sådant som inte är nödvändigt känns lite läskigt. I synnerhet om jag ska gå ensam. Jag är helt enkelt rädd för att jag ska börja må dåligt plötsligt då jag är någonstans. Det har hänt flera gånger, så rädslan är på ett sätt befogad. Tänker att det bästa är att ignorera rädslan och åka iväg ändå. Annars blir det säkert värre. Känner någon igen sig i denna rädsla, och har ni några tips hur man kan hantera den?

Anonym, kandetvaraså, jag har läst att både för mycket att göra och för lite att göra kan ge stressymptom, så visst kan du vara stressad fast du är hemma. Jag kan tänka mig att man t.ex. kan känna sig stressad över att man inte jobbar "som alla andra" , eller för att hemmet inte är tipp topp städat fast man går hemma hela dagarna. Eller tusen andra orsaker. Själv stressar jag t.ex. över en anhörigs allvarliga sjukdom, d.v.s. jag är konstant orolig och rädd att han faktiskt ska dö. Har försökt säga till mig själv att ingenting blir bättre av att jag plågar mig med dessa tankar. Jag försöker inse att jag faktiskt inte kan påverka utgången av sjukdomen, men att jag behöver lära mig att hantera det bättre.

Hej anonym ( ångestatack)! Jag tror absolut att det är vanligt att få ont lite överallt om man mår som du gör nu. En bettskena kunde säkert hjälpa mot att du gnisslar tänder och så kunde du prova med olika avslappningsövningar, spikmatta, promenader, yoga, massage. Jag tror att allt som är avslappnande kan underlätta de fysiska besvären. Jag hoppas du får professionell hjälp med dina ångestattacker. Du kan också kolla på t.ex. närmaste bibliotek om de har böcker om mindfullness, stresshantering, ångestattacker eller liknande, så kan då få tips på vad du själv kan göra för att underlätta för dig. Alla dessa tips hjälpte mig då jag mådde sämst och höll på att utveckla ångestattacker. Hoppas nåt av detta hjälper även dig!

Jag fastnar ofta i såna där tankebanor. Ibland går det över om jag går till läkare och han/hon inte hittar nåt fel. Ibland kan jag resonera med mig själv och övertyga mig om att jag förmodligen inte ändå är döende. Jag har så länge jag minns varit övertygad om att jag kommer få cancer. Kan ha att göra med att man pappa dog i cancer då jag var 17. Då jag för en tid sedan fick en massa stressrelaterade problem var jag helt säker på att jag hade hjärntumör. Läkaren hittade inga fel på mig och jag kunde själv inse att det var mycket sannolikare att det faktiskt var stress, inte tumör. Men otroligt jobbigt är det då jag är mitt inne i ett "anfall".

Hej! Jag måste skriva av mig igen. Anonym ( Varför?), jag känner precis igen det där du skriver om värk i baksida av lår och var och otroligt spända muskler. Har det blivit bättre? För några månader sen blev jag sjukskriven för stressrelaterade symptom, då befann jag mig i en mycket stressad arbetssituation med mycket bråk, oro för en sjuk anhörig och frustration över ofrivillig barnlöshet. När jag äntligen insåg att allt berodde på stress, lättade symptomen snabbt. Dt enda problemet jag har kvar är det att mina ryggkotor lätt går i lås både i nacke, mellan skulderblad och i ländryggen. Detta problem tror jag dock inte är stressrelaterat utan möjligen orsakat av sittande på kontoret. För några veckor sedan fick jag ont i ländryggen igen, nästan i skinkorna och det kändes som att ena benet inte sitter fast på riktigt rätt ställe. I det här skedet var jag inte orolig utan tänkte bara att det är dags att gå till naprapat igen. Men i samma veva var min man med om en otrevlig händelse på jobbet som gjorde mig stressad, orolig och arg, och plötsligt inser jag att mina benmuskler än en gång är totalt spända och jag sitter omedvetet att spänner mig, t.ex. genom att pressa fötterna mot varandra. Förra gången hjälpte det att ligga på spikmatta, smörja kylgel, och att göra avslappningsövningar, men denna gång har det inte hjälpt. Nu får jag domningar i ben och fötter och det senaste är att det kryper i baksida av lår och vader samt känns som det hettar i huden där. Så nu har min oro skenat iväg och ordet som bäst beskriver mitt tillstånd är ångest. Jag skulle kunna börja gråta när och var som helst över att jag är så orolig. Mitt huvud säger att problemen säkert delvis beror på ländryggsproblemet, typ nån nerv som är i kläm eller nåt, och att jag själv jagar upp mig så över detta att jag får en inre stress, som i sin tur förvärrar problemen. Men som ni vet är det sällan förnuftet som vinner utan känslorna, jag måste ju har fått en allvarlig sjukdom nu hux flux. Så jag försöker övertyga mig om att detta är psykosomatiskt och att det går över, men det är så svårt. Jag håller på att bryta ihop. Känner någon igen sig? Har ni några råd eller uppmuntran åt mig?

Tidigare i denna tråd finns en länk till denna sida: www.nomorepanic.co.uk/articles/symptoms/ Den har tröstat mig jättemycket då jag oroar mig för en massa konstiga symptom. Sen kan jag tipsa om en ljudbok " En cd mot oro" av Kerstin Jeding Och boken Fri från oro, ångest och fobier av Håkan Wisung och Maria Farm Alla dessa har hjälpt mig att dels inse att det är många som känner som jag och dels att alla konstiga symptom är mycket vanliga om man är stressad, deprimerad, har ångest eller en kombination av dessa. Här får man råd om hur man kan hantera känslorna.