Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?

Hej på er.

Jag har varit sjukskriven i hela mitt vuxna liv. Är 28 år. Fick ångest och panikattacker vid 12.  Aldrig haft ett jobb.
För några år sedan mådde jag ganska ok, och trodde att jag skulle bli bra. Men nu är det värre än någonsin.
har haft många olika diagnoser men nu tror man att jag är bipolär och har GAD. Jag träffade en kille som var ganska elak mot mig och min stressnivå på vardagarna var hemska. En dag sa det bokstavligt talat PANG och jag fick massor av symptom. Jag har alltid varit hypokondriker (Mest pga min pappa som var extrem hypokondriker hela min uppväxt samt min dödsångest som varit mitt främsta problem sedan 12 års ålder) 

Nu är jag rädd och stressad från det att jag vaknar tills dess att jag somnar. Många av dessa symptom har jag haft länge, men i mildare grad. Tex den extrema tröttheten och värk.
Symptom:

Molande, värkande, brännande smärta överallt
(Ibland börjar det kännas som eld i någon kroppsdel som går så ont att jag gråter)
Ihållande muskelryckningar överallt 
Domningar
Svettningar
Extremt trött
Muntorrhet
Svårt att svälja
Klump i halsen
Problem att öppna munnen ibland pga stela käkar
Akne
Magkatarr
Stelhet
Trött/Slö i kroppen
Problem med magen
Migrän + spänningshuvudvärk
Ont i axlar/rygg/nacke/svank/armar/höfter etc
Pirrande/stickningar/ hugg
Dubbelslag och skenande hjärta
Dimmig syn ibland
Svullnad

Det är inte konstigt att man blir livrädd och har svårt att tro att detta hänger samman med ångest. Det är ju så fysiska saker att man blir helt säker på att man är allvarligt sjuk. Jag kan fortfarande inte övertyga mig själv om att jag "bara" mår extremt dåligt psykiskt. Jag har varit hos läkare 8 ggr de senaste 4 mån. 
Det är skönt att ha hittat denna tråden. 
Skulle vara trevligt att prata med andra i samma situation. kram på er. 

MizzTez: Tack! Jag har alltid varit en sådan som proppar i mig hälsokost till höger och vänster. Men inte mycket har fungerat såpass att jag märkt det - förutom järn. Men jag började med mivitotal (flytande) för ca 1 mån sen. Pga magen och att jag i allmänhet tar upp tabletter dåligt, så har detta varit en skillnad. Mina muskelryckningar har minskat efter att jag börjat med mivitotal. Men jag har fortfarande kvar en hel del. Men det beror väl på att jag är konstant rädd. Käkar eye-Q olja också.

"Google förstörde mitt liv". En sådan t-shirt vill jag ha. Jag var hälften så rädd innan jag googlade ALS i vintras.

Jag har tyvärr haft värdelösa kontakter på mina psyk-mottagningar. Har flyttat en hel del så har bytt ca 5 ggr. Men varje gång har det blivit fel. Antingen har de glömt mig, skickat mig fel, tappat bort journaler eller feldiagnostiserat mig. Blev erbjuden KBT först nu. Har precis flyttat hit så fått vänta 2 mån på kontakt. Och nu får jag inte träffa läkare förrän 15e maj. Hoppas bara jag får samtalskontakt och sjukgym etc innan dess. Jag hinner dö av ångest 4-5 ggr innan maj.

Var på akuten senast igår för att jag har svårt att svälja. Varit hyfsat lugn idag men kan fortfarande inte svälja ordentligt. Känns nästan som kramp i halsen och förstorad tunga..  Men hur mycket ska man orka springa till läkare? När ska man lyckas övertala sig själv om att man är psykiskt sjuk och hypokondrisk och inte döende? Önskar att jag bara kunde sluta bli så paniskt rädd så att man åker till akuten - får sitta där i 4 timmar - och sedan har man ett 10 min långt möte med en läkare som inte hittar några fel. 
En evig fight med sin egen hjärna.

 

MizzTez: 

Precis sådär brukade jag lösa mina panikattacker. Genom att känna igen dem. Men det som händer nu har jag
aldrig haft. Jag har alltid gnisslat tänder och de är helt nerslipade, men det har ändå aldrig haft såhär stel hals. Nacke, käkar, rygg etc - ja. Men aldrig att halsmusklerna eller tungan ballat ur till den grad att jag inte kan svälja. Läkaren kände på mig i förrgår. Hon kunde inte ta några tester för att det var sent men hon sa att det inte var något farligt och eftersom att jag berättade att jag mår dåligt så sa hon att det med största sannolikhet beror på det. Men som hypokondriker börjar man tänka " Vadå, hur kan hon veta detta utan att se i halsen?" "Hur vet hon att det inte sitter en tumör och trycker någonstans?". Och så är man tillbaka på ruta 1.  
Mina symptom kommer inte heller i attacker, utan de är där hela tiden. Man är van vid klump i halsen, darrningar, svettningar, rusade puls etc etc och allt det där klassiska i en attack. Men när det aldrig försvinner, utan är där när man vaknar, då börjar man ju undra.

Sedan så är jag sur på de läkare jag träffat i vintras. Jag har inte fått något lugnande besked av någon av dem, utan bara blivit snäst åt. Och jag är alltid jättetrevlig och lugn och försynt när jag kommer till sjukan. En av dem började bara vifta mitt i när jag pratade och bad mig vara tyst. En annan himlade med ögonen åt mig. Man känner sig dum och till besvär. Jag bokade en 45 min tid hos en läkare för att prata om min smärta. Efter 5! minuter skulle han runda av och sa att jag fick boka ett längre möte med en annan. Men det var ju just det jag gjort! Jag började ju gråta och sa att mina händer värker så mycket att jag inte kan sova. (Vilket de gjorde då) Men han hänvisade min till min psykläkare. Jag har aldrig fått smärtstillande eller dyl. ens. Hade någon läkare bara ägnat 10 min åt att lyssna på min oro och bara sagt att "Du kan vara lugn", så hade jag haft något att falla tillbaka på. Men hypokondri ses som något fult och löjligt.

Jag är precis som du med filmer. Jag tittar bara på "feel good"-filmer och komedier. Allt annat ger ångest eller iallafall negativa känslor. Nyheter och dyl kan jag inte heller titta på. Eller läsa tidningar. Man får omforma sitt liv en hel del...

 

Jag har det problemet just nu och har haft till och från i en månad, fast denna vecka har varit värre. Köpt salivstimulerade tabletter men det funkar inte. Så jäkla irriterande. Blir svårt att svälja ordentligt ibland pga det.

Jag får snart en panikattack. Fyfan vad rädd jag är. Jag upptäckte precis att mitt ena insida  knä är lite insjunket vid muskeln. Som vid ALS. PÅ andra benet syns ingenting. Varför varför? Jag vill inte ha panik framför min dotter. Åh, gud.

Var hos läkare nr 5 idag. Han kollade det gamla,vanliga neurologiska. Balans, känsel, muskelstyrka. Men får aldrig komma till en neurolog. Å andra sidan skulle jag aldrig våga det. Vill inte ha en dödsdom. Det hela slutade med psykakuten. *suck* Tack för ert stöd.

Jäkla läkare jag träffade btw. Han kan inte ha varit van vid hypokondriker. Jag sa att jag var en. Grät dessutom hysteriskt. Men jag klarar inte av att höra "jaså, du har migrän, det är ju tyvärr ett symptom för ALS". Jag hade inte ens tänkt på att migrän kunde vara kopplat till ALS. Jag var mer rädd efter att jag gick därifrån. Orkar inte med denna konstanta ångest.. jäkla skit.

Måste bara fråga.. har för mig att någon skrivit detta, men har någon fått typ.. kalla fläckar på huden? Min enda underarm blev kall, och senare handleden. 
Sedan så.. är det normalt att gå runt med brännande och värkade smärtor i ett lår?
Rent allmänt tycker jag att både väster arm och vänster ben är de som drabbas av allt möjligt, men inte höger sida.. 

Kram på er 

MizzTezz: Vad tänkte du första gången du fick dessa kalla fläckar? Jag har väldigt lite kunskap om nerver. Så fort något är fel med någon nerv tänker jag ALS. Jag vet inget annat. Dels för att jag katastroftankar och dels för att jag inte vågat googla andra anledningar. Så VAD det än är - smärta, kyla, domningar, ryck - allt kopplar jag till ALS,. Men jag har inte fått träffa någon sjukgymnast, ingen har förklarat att det kanske finns andra - troligare anledningar. Jag blev ju såklart helt förlamad av skräck när jag känner dessa kalla fläckar. Också mest vänster arm. Men ingen säger till mig "Jamen så kan man ha", så jag tänker "herregud, jag har ALS, mina nerver håller på att dö. Inte ätit på tre dagar nu. Har för mkt ångest. Bara gråter, Psykakuten skickade hem mig med lite benzo. Gör inget annat än bölar och oroar mig. Skitliv.