Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?

Tack för denna tråd. Tack. Detta är den första svenska tråd jag hittat. Jag har länge funnit informationen från USA. Läkare och psykologer har bara skakat på huvudet åt mig när jag talat om de fysiska symptom jag fruktat var dag se jag var 6 år. Speciellt synstörningarna är panikutlösare. Varje gång.
Blixtrar, prickar, ja fan allt ni kan tänka er.
Kan tillägga att jag haft panikångest/PTSD sen jag var barn. Nu i vuxen ålder har jag diagnoserna Borderline/Panikångest/PTSD/G.A.D.
Dela gärna med er mer om symptomen. jag behöver få veta att jag inte är ensam. Är trött på att leva i fruktan och ensam. Trots att jag vet vad det beror på. Behöver väl bekräftelse. :(
Tacksam för svar.

Jag har även vid 3-4 olika tillfällen kollapsat. PNES kallas det i usa (Psychogenetic non epeleptic seizures/Psykogena icke epileptiska anfall). Som jag förstått det är det en del av PTSD. Och man kan få det om man lever under mentalstress (väldigt kraftig) under många år som jag gjort. Det i sin tur gör att synstörningarna triggar traumaminnet från de gånger det har hänt vilket jag gör att jag fruktar att det händer igen. Trots att det var år sedan det hände. Men kroppen och sinnet minns. Det fysiska minnet triggas fort om jag blir bländad (väldigt ljuskänslig). Och som så många av er är det "blixtrar", Ljusa prickar (som man bländats av en svetslåga, "pulserande" nyansförändringar när det är mörkt. När jag skall sova etc.
Detta gör att jag har solglasögon på mig mest jämnt. Speciellt ute. För att ögonen inte "tål" ljus pågrund av ett belarmat nervsystem.
Tack för länk till forum. Skall kolla in.

Och nu i afton lättare återfall i PÅ med:
andningssvårigheter, Svårt att svälja... spända muskler kanske?

Jo jag känner igen mig i allt du skriver. Och insikten man förstår att man är i ett spänt läge hela tiden är inte roligt. Och precis som du så är synen det som mest har påverkat mig. Ljuskänslig är bara förnamnet. Det är hela tiden där. Och speciellt när man reagerar på någonting. Då reagerar man även på "symptomen" och de bli ännu tydligare, kraftigare och cirkeln är sluten.
lära sig leva med. Men hur? :(

Ida: Jag förstår ditt dilemma. Och frågan är om vi någonsin blir bättre. Kanske är det som med min Borderline, att efter kunskap, åtgärder och ännu mer kunskap bli livet hanterbart.

Det enda, det absolut enda som hjälpt/hjälper mig är kunskap och vetskapen av att det finns fler som har det som jag.
Och dessa två saker är något man får nöta in, dag ut och dag in. Med tiden så reagerar man inte på samma vis som förr. Även om jag har dåliga dagar och de är jävligt dåliga. Precis som någon annan skrev så är man ju hypokondrisk. Det går ju lite hand i han med panikångest. Så reaktion på fysiska symptom/synstörning - triggar tanke om fara - triggar hypokondri - triggar panikångest and around and around it goes.
Kunskap. Åter igen. Kunskap och människor som ni som delar med er gör mitt liv hanterbart. Jag har burit det här ensam så¨länge och är glad att jag inte behöver göra det längre. Jag är väldigt väldigt tacksam för att ni fortsätter att hålla denna tråd vid liv.

Det betyder mer än ni kan ana.
Här är en sida som hjälp tmig väldigt mycket. Direktlänk till symptom lista (fysiska symptom på ångest/stresssyndrom)

www.nomorepanic.co.uk/articles/symptoms/

Anonymtjej:
Panikångest och fysiska symptom hör ihop. Det verkar precis som om panikångest är i maskopi med kroppen och kroppen förser panikångest med utlösningssymptom. Och har man ett överbelarmat nervsystem så fungerar inte kroppen som den skall .Jag vet om någon. 15 years av symptom (29 i år) och fortsätter. Men jag har lärt mig under åren. Kunskap, kunskap. Har lärt mig vad det rör sig om.