Varför är alla pappor så jälva ovuxna och martyrer???

Jaha, du generaliserar kanske en aning?

Gapet du talar om finns för mig, men inte alls på det sätt du beskriver. Att min fru från början har en närmare relation beror ju på att hon har det hjärtslaget barnet känner igen och att hon ammar. Det betyder inte att jag har en dålig relation till mina barn, utan bara att hon har ett försprång.
Alla skitsakarna som du kallar det gör jag ju, men det förändrar inte att grundförutsättningarna är olika. Och visst kommer mina barn till mig för tröst också.

Det yttrar sig så att den nyfödde är tryggare i sin mammas famn än i min. Det fungerar bra hos mig om allt annat är OK, men om den lilla är hungri, har magknip eller liknande så fungerar det bättre hos mamman.

Det behöver du inte heller. Du kan välja att kalla det efterkonstruktioner om du vill.
Mina barn är mellan 18 år och 18 månader, och det finns 8 av dom, så nog har jag erfarenheten.
Glappet försvinner i ca 6-8 månaders ålder. Efter det så känner sig barnen lika trygga hos mig.

Nu måste jag då fråga dig en sak: du som är så tvärsäker på din sak har förstås mera än ett barn, så du har tagit hänsyn till dom stora individuella skillnader mellan barnen i din analys?  Hur stort är ditt statisktiska underlag för att kalla alla andre pappor än just dig för ovuxna martyrer? Själv tycker jag det i sig verkar lite ovuxet förstås.

Den frågan vill jag också gärna svara på. Det behöver man inte. Men jag finner ingen som helst anledning at använda svordomar i text, dom är kraftuttryck som används i tal fr att förstärka, det finns det andre sätt att göra i text.
Dessutom är väl detta ett familjeforum, inte ett renodlat vuxenforum?

Nej, det har du rätt i. Får jag fråga varför plockar du varje gång jag skriver något bara en liten del och svarar på, medan du ignorerar resterande?

Sen tycker jag i stort lika som du och Shostakovitz, men tycker att ni är väldigt onyanserade. Du tillexempel kallar 95% av alla pappor i Sverige andraklassens föräldrar, det tycker jag är onyanserat.
Att döma alla andra efter din egen mall utan hänsyn till varför dom gjort som dom gjort är inte sådär jätteempatisk.

Det finns massor av exempel på att fädre behandlas sämre i rättssystemet i Sverige, och därför tvingas "överge" sina barn.
Det är inte ovanligt med anklagelser om både misshandel och incest i vårdnadstvister, då kan man kanske förstå den pappa som inte klarar av det, speciellt om han inte är så gammal.

Men jag tycker det är jättebra att du är en så pappa, det kan ditt barn vara glad för.

Sen tycker jag också att kvinnor och män är olika och att vi ska hjälpa varan med att låta dom saker vi är bra på komma fram.

Det är också min tanke. Som jag skrev tidigare, men det syntes vist inte :)

+2, Det var det jag försökte komma fram till med. Tiden ändrar ens perspektiv drastiskt.