Runt 40 och vill följas åt med att försöka få en bebis del 5

En tröst för mamma-hjärtat är det dock när ens snart 18-årige son kommer hem efter en lång skoldag o leker en stund med lillasyster, 1år, innan han försvinner upp till datorn vet inte vem som har roligast, sonen eller dottern....

en snabb uppdatering från oss som har gråtit glädjetårar idag - UL (v.12+1): det fanns en liten rackare där inne med ett hjärta som slog och allt såg jättefint ut. En otrolig känsla av lättnad och glädje!

Bra förslag, Hemulan. Jag bara säger: här, varsågod att ta över foglossning och halsbränna, it's all yours! I paketet ingår bebis som leker torktumlare och håller dig vaken hela natten. Nämnde jag att nämnda bebis dessutom lagt sig i sätesläge vilket omöjliggör alla bekväma sittställningar.

ang fvp, kan de bara se kromosom avvikelserna? kan man se om det har ryggmärgsbrock?
Ni som har ahft svårt att få barn har ni gjort fvp?, jag har funderat en del på det men blir liter osäker om jag vill veta om det är fel på barnet, om det har Ds så kanske det är ok men med ryggmärgsbrock nej det vill jag inte. men om man försökt länge att bli gravid och det är sista barnet vill man veta då? om det är fel på det vill man tabort det då och inte få fler barn???

Konstiga tankar

ang klick: vi hade bara lite igår på förspelet, men har inte äl förrens på lördag så nu skippar vi det i fortsättningen

Hur går det tjatte????

det är synd att man själv inte får välja om man vill gå vidare med fvp oavsett kub resultat.

Nu ringde gyn till mig och bokade in ett vul nästa fredag både för att kolla grav men också kolla om cystan är kvar och polypen jag har.

Också västerås. Kul. Ja är inflyttad och känner inte till så mycke om västmanland. kanske man kan få liter tips om det nu skulle komma ett mirakel.

Nej det var inte planerat direkt nej....satt in spiral vid efterkontrollen efter Bella.
Men den funka skitdåligt för mig.....blödde konstant i tre månader, tog ut den i okt. Sen blödde jag ännu mera =/
Gjorde ett VUL i slutet av okt...cysta på livmoderväggen.

LIVRÄDD!!!
Men fick vara fri från blödande ett bra tag.......så länge så att vi hmmmm funderade på ehhh -hallå vart tog du vägen?? (tanten alltså)......misstänkte helt plötsligt at det var nått på g trots minilite sex. 23 dec gjorde vi en gravtest... GRAVID!!!

Till gyn i andra veckan i jan för att kolla cystan...då var den puts väck och i stället fanns en lite räka med tickande hjärta därinne. Vecka 9 var det då.

Bara att tacka och ta emot.
Sista för oss blir det...en pojke, Alexander som bökar förfullt i min magen och vi bara väntar på att han ska komma ut nu. Går in i vecka 39 i morrn (38+0)
Allt är klart här och han är välkommen när han vill!!

När bör bebis vända sig senast i magen innan man måste göra vändningsförsök och i sista fall sluta m snitt??

Är nu i v35. Ska på UL på fredag då får vi se om han vänt sig. Känns inte som han gjort det än...

Tack för svar!! Får se vad som händer...lite nervös.

Är det någon som hört nåt från våra  snitt mammor hur det har gått?

Simba2 / Lejonkungen1/ Mamma"naanting" och vad du nu heter mer...  hur maanga Nicks har du egentligen? Jag bara undrar, eftersom jag har sett dej med exakt samma inlägg med olika Nicks paa flera ställen här paa FL. Det är lite trollskog över det hela...

Hej tjejer, tittar in då och då och följer er lite. Så många varma kloka kvinnor jag mött här och vilken kraft alla besitter. Jag hoppade av tråden i somras efter jag gjorde abort, trots att jag längtade intensivt efter att bli gravid. Mariatösen.... hette jag då.  Säkert minns några mig....

Kul att några av fått era bebisar och att flera fått plus. Men förstår också er som lägger ner. Jag kastade ju in handduken månanden innan det blev ett plus i våras och det var ett av mina livs värsta beslut att välja bort barnet.
Jag har ingen logisk förklaring, bara ett stort hål i mitt hjärta som värker av och till. Jag fick en djup deppression i samband med att jag blev gravid. (HAr haft det även i samband med mitt första barns födelse och flera gånger därimellan.... ) ja.. jag vill inte ursäkta mig, bara säga att jag blev tvungen att tänka på mig själv i det läget och den familj jag har, och att det var ok.) 
SÅ jag förstår er som lägger ner, det tar sån energi att kämpa för att bli gravid och "misslyckas" om och om igen. Allt annat runt omkring blir lidande. Jag var igenom det 10 år med exet...  månad efter månad med mens varenda jävla gång... visste ju att jag måste vara helt infertil typ ....  och så vid 45+ plötsligt spökar kroppen till det! och jag vet att jag hade gått ner mig rejält om denna sista grav. hade blivit ytterligare ett missfall...  Och jag får leva med den ångesten att jag gjorde abort....för jag vet inte om det var rätt beslut, men får stå mitt kast....
Jaja, jag ville bara säga hej och att jag tänker på er - med stor kärlek!