Runt 40 och vill följas åt med att försöka få en bebis del 5

Nä, jag har inte haft lust att sätta på datorn idag bara...

-----------------------------------------

Jag har världens pissedag!
Skulle varit på sjukhuset med mellankillen på återbesök men bilen vägrar starta, hemma och på dagis går bra för där finns nedförsbackar så jag kan rulla igång, men jag fick ändå putta igång en 2,5 tons buss själv.
På sjukhuset finns det ordentliga backar att parkera i men då har man osvikligen parkeringsböter eller en bortforslad bil. Dessutom fick jag en utskällning för att jag ringde och avbeställde tiden 5 min innan...
Inte nog med det så ska alla fråga om jag inte är på förlossningen, kärringen på dagis är så plump så där har jag inte det minsta problem att ignorera.
Pappa och hanfru frågade om det kommit bebis än (sms) varpå jag svarade att Nä, då hade vi hört av oss, och hoppas på att de fattar att lämna mig ifred....

Dessutom har jag dragits med sammandragningar, hela dagen, efter att ha stressat, puttat buss och fått tampas med frågvisa människor....

TAck snälla ni goa människor. Vet att flera av har känt samma och säkert ännu mer skit. 

Känns så kluvet allt.
Min längtan som fanns under så många år.
Min acceptans att jag inte skulle få nummer tre.
Blev med nummer tre.  Fascinerande! Sista momangen i livet!
Mår illa och brösten spänner.
Nya mannen i mitt liv vill inte ha detta.
Fostret dör i vecka 7 och ligger kvar i min mage tills jag får skrapning eller missfall kommer.

All längtan jag hade gömt inom mig vaknar upp.
Vad var meningen?
Är han mannen i mitt liv?

Men ändå så innerligt glad när jag ser på de två.
Mina två barn jag har. Dom stora barnen som snart är vuxna.

Och så gråter jag lite till.....

Det är ju inte det att Lillebror tar tid på sig, det är det att jag inte kan gå, städa, fixa och allt det där som man brukar kunna... Känner mig som en börda och totalt värdelös, kan knappt laga mat till mina barn, än mindre känna annat än irritation så fort jag ser dem....
Jag vet ju *någonstans* att innan helgen är det slut på det hela och vi har fått ut ungen som ligger och gonar sig därinne... men det går så lååångsamt. Jag vill dumpa honom i barnvagnen och gå ut och gå! Inte få ångest så fort jag måste resa på mig...

Nu SKA jag ta mig ner i källaren och hämta tvätten, jag SKA plocka i ordning här lite och dammsuga, inte för att jag måste utan på ren jävla trots!

Kan inte kopiera listan men meddelar nu stolt att världen fått tillökning av världens finaste lillebror enligt våra tjejer!
Kolla in bloggen för bilder!
www.familjenhogberg.blogspot.com/

Jag fick åka hem efter koll att vattnet som gått inte var missfärgad och kom in igen tidigt dagen efter. Anton var ute på 3 krystvärkar, men GUUUD så ont det gjorde...tur att minnet är kort!

Lycka till nu Tesked, din tur nu!!!

Jag ska dit imorgon, men jag antar att 42+3 är vad jag får sikta in mig på... men jag tänkte prata med Jenny (min BM och innan dess en god bekant) om det finns nåt som gör att jag slipper gå över för länge...

Jag fick induktion beviljad pga kraftg foglossning och förvärkar.
Dessutom hade det fördelen att jag fick EDA satt med en gång.

Nu efteråt känns det suveränt - men en jobbig nackdel var att sonens hjärtljud gick ner (pga värkstimulerande dropp?) och förlossningen fick hastigt avslutas med klocka och fundustryck.
Jag skulle så väldigt gärna slippa stressa barnet men vill samtidigt ha en smidig smärtfri förlossning.
Kan man få både och?